|
Taisol 80mm quick'n-dirty |
 |
13/8-01 | mkk | mkk@64bits.se
Inledning Först vill jag tacka forumsdeltagarna för inspirationen till denna lilla artikel. Samtidigt vill jag be en aning om ursäkt för att det tagit sådan tid att få den färdig. För att till slut få fram den såhär i "semestertider" så har jag försökt att hålla artikeln relativt kortfattad och gå rakt på poängen utan alltför stora omsvep. Det blir ganska så mycket bilder i artikeln på en och samma sida, men då det nästan krävs det i en artikel av det här slaget så hoppas jag att modemsurfare ändå inte misströstar.
Har du intresserat dig för kylning av processorer den senaste tiden så har du troligen stött på idén att fästa en fläkt med diametern 80mm på en kylfläns där det vanligtvis sitter en fläkt med måttet 60mm. Efter att man till en början mest kunde läsa om otaliga hemmabyggen så började det dyka upp fabrikstillverkade fläkt-adaptrar i plast eller aluminium för lättare montering. Men dessa är förstås inte gratis och tester har antytt att det extra luftmostånd som uppstår i en tratt-konstruktion gör att det inte lönar sig kylningsmässigt om man inte använder en någorlunda stark fläkt. Jag skall naturligtvis påpeka att jag inte är någon expert på vare sig aerodynamik eller ens har provat en sådan här tratt-konstruktion för egen del, så mycket av mina tankar på området har basen i läsandet av andras tester.
Grundidén till denna alternativa lösning för att fästa en 80mm fläkt på en kylare kommer sig av att den mest populära kylaren som tillverkaren Taisol har gjort är just 80mm bred på ena ledden. Jag är i allmänhet alltid intresserad av enkla lösningar som inte kostar för mycket pengar och är funktionsdugliga. Håller de sedan ingen högre estetisk klass så har jag gärna överseende med det. Så tankar om tejp och lim kom snabbt in i funderingarna. Just den kylare från Taisol som användes här var modellen med kopparinlägg (CGK760092), men samma typ av kylare finns även i en billigare variant utan koppar men med samma fördelaktiga dimensioner (CGK742092).
Men först skall man ju också hitta en fläkt som passar för ändåmålet. Standardfläkten på Taisols kylare tillhör inte det riktigt högpresterande skiktet i 60mm klassen, men har i gengäld en ljudnivå som är relativt behaglig. Är det maximal kylning man vill ha så finns det förståss mycket att hämta genom att köpa en så stark 80mm fläkt som möjligt. YSTech eller Delta är två tillverkare som har starka alternativ på den fronten, medans mitt val föll på denna lite mer modesta fläkten från Titan. Jag ville nämligen inte få en märkbart högre ljudnivå på kuppen, för även om jag hör till de som gärna har gott om fläktar i burken så finns det gränser för vad jag tål.
Titan 80mm förflyttar enligt specifkationernaungefär 70% mer luft än standardfläkten på en Taisol-kylare. De kraftigaste 80mm fläktarna ligger i jämförelse över 200% högre. Titanfläkten har för övrigt en strömkontakt av den mindre modellen för koppling direkt till moderkortet. Vid användning av en betydligt kraftigare fläkt än denna så bör man absolut inte ta strömmen den vägen på grund av risken att överbelasta moderkortets små strömkontakter. En trevlig detalj med att använda större fläktar är att deras ljudfrekvenser ligger lägre och leder då ofta till mindre irritation. Den lilla standardfläkten förflyttar ganska så bra med luft för sin storlek och har därför också ett svagt men hörbart ljust vinande som letar sig igenom lådan. Ljudet från den större fläkten hörs i jämförelse knappt alls, eller kanske snarare drunknar i det mjuka sorlet ifrån de andra större fläktar som finns i burken.
Valet av fästmaterial föll till slut på något så simpelt som så kallad silvertejp. En tejp som det i dessa kylningssammanhang kanske bör påpekas inte alls innehåller silver utan det är bara ett vardagsnamn på en tejptyp med silvergrå yta som används mycket till alla möjliga grövre arbeten. Jag har nu haft fläkten fasttejpad på det här sättet i över en vecka utan att den börjat lossna av värmen eller tyngden. (Tillägg: ett halvår senare satt den fortfarande lika bra.
Här följer en serie bilder som talar ganska väl för sig själva, men jag har helt enkelt bara lagt två tejpremsor över de två sidor där fläkten och metallen på kylaren är lika breda. En del av tejpen täcker då ofrånkomligen en del av ytan som annars skulle vara frilagd för utströmning av luft, men inte så mycket att det verkar leda till problem. På den första bilden syns den tunna ram vari skruvhålen för standardfläkten finns placerade. Denna ram kan man med fördel avlägsna eftersom den annars kommer lite i vägen för den större fläktens luftgenomströmning. Det gjorde dock inte så pass stor skillnad att testvärdena som redovisas längre ner blev noterbart bättre utan denna ram.
Ja vad vore då allt detta tejpande värt om man inte fick ett kvitto på att det faktiskt gjorde någon nytta också? Inte mycket såvida man inte är lättroad. Så jag gjorde ett snabbtest för att se resultatet lite tydligare. Först ska jag påpeka att mätningen gjordes med moderkortets (Soyo K7VTA-B) temperaturmätare som troligtvis inte tillhör någon av de bättre. Så jämför inte siffrorna med era egna maskiner, för så säkra är de inte att det är lönt. Processorn som användes för att generera värmen var en AMD Duron gåendes i 900MHz med en för testandets skull maximerad spänningsmatning på ca 1,85V. Det som i diagrammet betecknas som "normal belastning" fick representeras av en halvtimmes alldagliga aktiviteter (surfande + MP3-musik). "Tung belastning" bestod av loopande av ett specialdemo i Quake3 med maximerade geometriska inställningar.
Utöver dessa siffror så mätte jag ungefär hur lång tid det tog för temperaturen att återgå till nivån för "Normal belastning". Där var skillnaden mycket tydlig. Med standardfläkten tog det åtta minuter medans det med den större fläkten bara tog cirka tre minuter. En liten detalj som kan nämnas och förklaras är att temperaturmätaren på själva moderkortet lade sig fem grader högre när den större fläkten användes. Detta måste bero på att den starkare luftströmningen helt enkelt förpassar mer värme längre bort från processorn och bort mot övriga delar. Temperaturmätarna på moderkorten brukar sitta nere vid de övre kortplatserna.
En frågeställning som jag inte har svar på är om denna typ av fästning är bättre eller sämre än om man skulle köpa en färdig fläkt-tratt. Jag tror ändå att det knappast kan vara negativt att fläkten kommer nära metallen den skall kyla, så i stort sett antar jag att denna lösning är ungefär likvärdig ur kylningssynpunkt. Pengarna man sparar kan man lägga på en riktigt bra kylpasta som till exempel Arctic Silver istället, där finns ett par grader att tjäna. Denna bastanta kylare från Taisol har helt klart en större potential än fläkten som den levereras med. En trevlig bonus i det här fallet var ju att ljudnivån snarare sjönk än steg trots ökad prestanda.
Slutligen så tål det förståss att tydliggöra att en sådan här fästning bör undersökas efter att den varit i drift en tid. Känn på fläkten efter ett par dagar och igen om en-två veckor. Har tejpen börjat lossa lite så har man antingen använt en för dålig tejp eller inte tejpat tillräckligt mycket. Gör om, gör rätt, så undviker du eventuella missöden.
13/8-01 | mkk | mkk@64bits.se