1/2-01 | Axman | axman@64bits.se
ArtikelsponsorIntel - www.intel.com
Ett tack till intel för att de har lånat ut en dator till oss för dessa tester.
Intel har bundit upp sig via ett avtal med RAMBUS om att Pentium 4 skall använda sig av RDRAM. Man kan fråga sig om det var ett bra val eller om det är förödande för dem. Tidigare introducerade de i820 till Pentium 3 men det blev en rejäl flopp. De tvingades att tillverka en ny krets med stöd för SDRAM för att inte tappa hela marknaden och efter det gick det trögt för RDRAM. Men nu kommer det igen och nu så ser vi faktiskt fördelarna med det. Men nackdelarna finna kvar.
Minnesplatserna, processorn
och i850 krestsen.
För Pentium 3 är bandbredden inte särskilt viktig för prestandan. Det var det som kallas 'latency' eller de svarstider som minnet har som påverkar mest. SDRAM är mycket bra när det gäller svarstider eftersom processorn inte behöver vänta så länge. Det är därför de gamla BX korten utklassar de nyare i815 och fullkomligt frös ute i820. En Pentium 3 klarar sig mycket väl med den bandbredd som erbjuds och som vi ser nu så har DDR moderkorten till P3 processorerna mycket svårt att hävda sig.
En Pentium 4 är en annan historia till viss del. Den har större förmåga och behov av att ha hög bandbredd. Det är en minneshungrig processor eftersom den hanterar stora mängder data på ett helt annat sätt än en Pentium 3.
Kylflänsen på nordbryggan är massiv. Undertill så
sitter det
värmeledande tejp samt ett stabiliserande skumgummilager.
Så i850 är i stort sett samma krets som i820 men då anpassad för Pentium 4. Den har två kanaler till minnena vilket kräver att man har två moduler. Den kör de båda kanalerna simultant vilket resulterar i en bandbredd på hela 3.2 GB/s. Jämför man det med DDR minne som har en bandbredd på 2.1 Gb så är det en markant skillnad och RDRAM har en klar fördel här.
Men samtidigt så är det något av en självmotsägelse med RDRAM. Genom hela processorn så genomsyras allt av korta svarstider. Allt för att processorn skall ha något att arbeta med. Men RDRAM har en svag punkt och det är just svarstiderna. Det tar längre tid för RDRAM att påbörja något än vad det gör för SDRAM.
RDRAM med den snygga blåa
värmeledande flänsen.
Vi kan jämföra lite själva. Testa att flytta en stor fil på 100 Megabyte från en hårddisk till en annan. Det går ganska så snabbt eftersom allt läses i en följd. I fall liknande detta vinner RDRAM på grund av dess förmåga att skicka stora mängder data snabbt.
Ta en titt på kontakterna. Eftersom RDRAM
är 16 bitars så behövs inte så
många kontakter vilket gör
moderkorten billigare.
Tar man däremot hundra filer på en Megabyte vardera så kommer det att ta längre tid eftersom det då blir ett dröjsmål mellan varje fil. I detta fallet vinner de olika typerna av SDRAM eftersom de arbetar snabbare med att påbörja läsningen av varje fil.
I vart fall så har RDRAM nu kommit i ett gott ljus prestandamässigt
i och med att P4 processorn kan utnyttja bandbredden.
400 MHz?
Den största skillnaden mot tidigare är hastigheten på
moderkortet. Det är samma GTL+ teknik som används sedan länge
på Intels moderkort men nu i en ny och uppumpad form. Moderkortets
hastighet är 100 MHz vilket kanske kan ses vara ett steg tillbaks
från tidigare 133 MHz men nu så har man inte bara DDR som
KT133(a) moderkorten har utan man har fyra gånger hastigheten. Det
betyder att den effektiva hastigheten på moderkortet är 400
MHz vilket är mycket imponerande.
Vi har börjat vänja oss vid DDR som står för Double Data
Rate men nu så är det snart kanske dags att säga QDR,
Quad Data rate.
Om vi utgår från bandbredden som är på ett moderkort på 100 MHz så och
har en bandbredd på 800 MB/s så är hastigheten nu fyra gånger detta och
hamnar på 3.2 GB/s.
Och är detta då inte samma som minnet? Vilket sammanträffande!
Nu har man inte bara prestanda på minnet utan även bandbredden
som behövs för att processor och minne skall kunna arbeta effektivt
tillsammans.
Jag vill även nämna att man har en buffert mellan moderkortet och minnena för att effektivisera överföringen av data till det maxima mellan systembussen och minnena.