Hur datorer gjorde mig smartare, del 3.0

Kommentera och läs våra kolumner. Endast skribenter kan skapa nya trådar här.
Post Reply
User avatar
IcePic
Hedersbit
Posts: 6061
Joined: 2002-03-08 16:09:38

Hur datorer gjorde mig smartare, del 3.0

Post by IcePic »

Nu är det dags för tidsperioden 1986-1993, amigans storhetstid.

Jag räknar med att det knappast lär räcka med en kolumn för att täcka in amigans guldålder, så därför får den här kolumnen heta 3.0, så kan nästa heta 3.5.

1986 fick jag se första amigan. Jag var fortfarande djupt rotad i C64ans mysterier. Vid det laget var man riktigt varm i kläderna. Även om jag inte gjorde några storverk på 64an så hade man koll på hur man rippade låtar, sprites och grafik ur spel och demos. Man hade begripit hur tekniken för att rita utanför "bordern" på C64an gick till och hur man kunde fejka många färger och använda rasterinterrupter för att ha hires på övre delen och textmod på nedre osv.
Sen fick man se amigaprogram/spel och även ett och annat demo. Whoa! Amigan hade hur enkelt som helst sprängt alla gränser som C64an hade. Den kunde spela samples hur-enkelt-som-helst. Den kunde visa tusentals färger och splitta skärmen på längden och bredden. Allt var enormt coolt, trots att det som visades enbart var skolboksexemplen på vad man kunde göra med en amiga. Det värsta hade inte ens börjat.

Självklart fnös man åt amigan. Den hade ju inte ens inbyggd BASIC. Pfft. Den var ju helt dum när man slog på den. 512k ROM och inte ens BASIC. Vad skulle den vara bra för då? Tog lång tid innan man begrep att det vore bortkastat att ha in BASIC i rommet, men anakronister som jag satt ju fast i tankegången att BASIC var bra för alla.
Det följde ju med en BASIC som var relativt kompetent, om än inte klumpig. Skriven av Microsoft dessutom. Här kan man ju passa på att lipa om det, men på den tiden var det inte så "illa". MS hade ännu inte börjat pressa ut alla konkurrenter som en gökunge bland bofinkarnas nykläckta ungar.
Det var en ok BASIC med en ganska modern dialekt, som hade en hel del av amigans finesser inlagt, med kommandon för ljud och grafik.
Dock hade jag ju redan fastnat i assemblerträsket på C64an, så när det väl blev så att man skaffade sig en amiga 500 så försökte man begripa sig på hur man skulle kunna skriva en massa coola saker i asm. Fast, bara att skaffa sig en amiga blev ju ett äventyr.
Ett företag vid namn USR Data hade en rea, man fick en A500 i standardutförande för ynka 6000:-, trots att de normalt sett kostade minst 6500. Så man lånar 6000:- av en snubbe på sommarjobbet (skulle ju ta ett tag innan lönen levererades) och åker in.
Står snällt i kön och ser en A500-låda åka över disken. Ett par returärenden och frågor senare blir det min tur. -"En amiga 500!" utropar man glatt. Då visar det sig att den A500 som jag sett gå över disken ett par minuter tidigare var den sista. Det skulle inte komma in några fler på ett antal veckor. Att rabatten var slut då hade ingen som helst inverkan, jag var lurad.
Där står man med 6000 spänn i fickan som bränner som eld och ingen amiga. Gah.

På vägen tillbaka till tunnelbanan går jag förbi Databiten och tar en sväng förbi dem, bara för att få klappa lite på en amiga. Väl där kommer den glada säljaren fram och försöker få ihop ett klipp. Det slutar med att jag drar HELA snyfthistorien för ägaren till butiken, som faller så hårt för min eländiga situation att han inte bara låter mig få en A500 för 6000:-, han kastar dessutom in en extra TOMDISK. Kan ni förstå?
Jag hade nog hjulat hela vägen hem om det inte vore för att jag var extremt rädd om det hårda paketet under armen.
Fort hem, packa undan C64an och sen rigga upp amigan mot sin tv. stoppa i den ena av de två disketterna som kom med och sen dumglo på bilden som kom upp. Wooo.

Workbench hette amigans grafiska miljö. Jämfört med C64an var det ju ett enormt steg framåt. Idag skulle man ju anse att det var skit förstås, 640x256 i fyra färger, med en uppsättning som rätt mycket liknar 64bits, svart, vit, orange och knallblå. Fast helt utan toningar eller annat "fluff". Men spelade det nån roll? Nä. Det var fortfarande ett så stort steg att man bara häpnade. Där satt man och flyttade ikoner från höger till vänster, och sen tillbaka igen.
Allteftersom tiden gick började man så sakteliga lära sig de grundläggande konsterna. Man kopierade diskar, formatterade om diskarna, kopierade och raderade filer. Ibland med flit, ibland av misstag. Man la ner kopiösa summor på att köpa tiopack med disketter. Eftersom man bara hade 10 stycken så räckte det att nummrera dem med 1-10 såklart. Efter ett tag var jag uppe i 1-30, A-M (ville ha en bokstavsserie istället för nummer) och redan då insåg man vartåt det led. Det skulle aldrig bli ordning igen på diskarna. Man skrev över och kopierade runt så att man aldrig hade en susning om hur grejerna låg på dem. Etiketterna hade 4-5-6 överskrivningar av gamla titlar.

Dock var det inte bara disketterna som var ett problem, det var ju även på det tekniska planet. Man var van att ha örnkoll på sin C64, man pulade interrupter och flyttade om i minneskartan utan att skämmas det minsta. Men amigan var helt okänd. Man visste knappt nåt alls om hur den funkade, bara att det mesta såg jäkligt coolt ut.
Så bortsett från att man fuskade runt en del i AmigaBasic och ritade konstiga saker i "massor" av färger i det eminenta ritprogrammet Deluxe Paint så ville jag givetvis ge mig på assemblerprogrammering. Dock saknades det en massa bra delar för att man skulle komma igång. Jag hade t.ex ingen assemblator, ingen bok om MC68000-programmering
och ingen minneskarta. (Nåt som var vitalt på c64an)
Betydde det att jag inte kunde lära mig skriva 68k-asm? Självklart inte. Alla som läst del 1 vet ju att man var uppväxt med bizarra miljöer och obekanta sätt. Så man tager vad man haver. Ett häfte (kopierat ett antal gånger) med en guide till hur man programmerar en 68008 (nästan samma cpu, mer av snikversion dock) för datorn Sinclair QL föll i min väg, och en maskinkodsmonitor hittade till min dator, sen var "allt" klart. För de som inte vet skillnaden mellan en assemblator och en maskinkodsmonitor så är det så här: En assemblator tar in en fin textfil med skriven maskinkod och klämmer ur sig en binär och oftast även ett helt fint körbart program. En maskinkodsmonitor visar hur det ser ut i minnet just nu, och låter en mata in assemblerkod en rad i taget.
Det är alltså mer av en debugger än en miljö att skriva kod i.
Men, konstigare saker har man ju kört, så där satt jag med en asm-bok för en snarlik cpu (den är ju identisk internt, som Celeron-vs-P3) men det visste jag inte då, en monitor som jag iofs kände mig rätt bekant i eftersom jag kört mycket med monitorer på C64, och lärde mig skriva snuttar utan att egentligen kunna se att de fungerar mer än på de värden som registrena hade när jag kört klart.
Jag hade ingen som helst koll på vart skärmminnet låg så man kunde rita grafik på skärmen, ingen aning om nånting knappt, mer än att mina 68k-asm-snuttat kunde addera tal, loopa X ggr osv. En fasligt teoretisk, abstrakt inlärning. Dessutom var alla talen och addresserna helt hemska. En "normal" C64-address kunde heta $D021 eller $EA31. Nu var talen minst dubbelt så långa, $0044FECE eller $00DFF180. Dessutom var det så att man allokerade minne på amigaOS, inte bara tog nån plats som såg tom ut som på C64:n. Och när man allokerade minne fick man det på en plats jämnt delbar med 8, men ändå blev ju alla labels och offsets så gräsliga att det såg ut som slumptal eller nåt.
(BTW, den som leker med gnu-debuggern på en sparc64 eller alpha upplever samma sak
igen, fast dubbelt värre, de är 64bitars. lååånga tal bliiir det.)
Ett annat sätt att förklara skillnaden mellan en assemblator och en monitor kanske vore att se assemblatorn som ett CAD-program för bilfabriker, medans maskinkodsmonitorn är en verktygslåda från Kamasa Tools.
Man gör inga stora byggen med en vertygslåda enbart.
Det stora problemet var ju att på C64:an var det så enkel minnesmodell att det var trivialt att skapa en asm-snutt, lägga den bakom ett enrads basicprogram och sen spara rubbet så hade man ett fint program som började "10 SYS 2061" och sen när man körde det så var ens megacoola asm-hack igång. På amigan var det uppenbarligen mycket mer magi
inblandat, och man kunde inte alls bara snyta ihop nåt fjutt som lämpade över kontrollen till ens maskinkod och sen var allt klart. Eller jo, men inifrån monitorn, med extremt begränsade kunskaper var det i det närmaste omöjligt.

Sådär höll jag på rätt länge. Jag minns inte i tid hur lång tid jag pulade ihop hack som knappt gick att spara men som ändå "fungerade". Drömmen om att skapa ett eget körbart program från grunden låg och malde i botten av magsäcken. Basic gilldes inte alls, eftersom den krävde att man först startade AmigaBasic och sedan laddade in och körde ens basicprogram. Visst kunde man markera i ikonen till ens egna program att verktyget "AmigaBasic" skulle autostartas vid dubbelklick, och att den senare skulle ladda in scriptet som ikonen hörde till, och visst gick det att spara basic-program i en sorts "read-only"-mod som en klen kryptering, men det var inte alls samma sak som ett alldeles eget program.

Tiden gick och man köper sig sin första bibel:
RKRM - Rom Reference Kernel Manual. Säg det tio gånger snabbt får ni se. En så pass viktig bok kan bara inte vara lätt att uttala. Dessutom var det eg. i fyra delar, den jag hade köpt hette "Libraries and Devices". Det fanns ett par andra, men de var inte lika viktiga. Den här var Facit(TM).
Alla exempel i den var i C. C var inte gratis på amigan. Den började på ~2500:- och gick uppåt beroende på vilken kompilator man köpte.
Jag ägde alltså en Bibel, men kunde ändå inte reda ut att skapa ett program. Visst lärde man sig enormt mycket library-anrop och metoder och koncept ur den boken men jag kunde ju inte testa. Dessutom ville jag helst skriva det i assembler, för det visste jag skulle gå.
Så där satt man och lusläste C-kod som man knappt begrep, men oj vad man ville förstå.

Så en dag händer det där magiska. En C-kompilator låter sig warez:as till två disketter. Aztec C hette den. Jag menar, hur kan man ens misslyckas med ett sånt namn. Tyvärr visade det sig att det var indiankod som kom ur den. Det var inga problem att skapa program med den, men att få RKRM-exemplena att funka gick bara inte. Jag ska villigt erkänna att en hel del av försöken sket sig delvis pga min egen okunskap om C, det tog lång tid att komma från 269 fel ner till 61 på en source som knappt tog
upp 2 sidor i boken, trots stor text. Genom trial-and-horror kom man fram till att det där lilla sketna semikolonet i slutet av raderna var rätt viktigt, och att stora och små bokstäver spelade roll. Det var rätt ovant, och kompilatorerna hade en förmåga att klaga på samtliga efterföljande rader om man glömde ett semikolon, vilket tog ett tag att vänja sig vid.
Dock lyckades jag och min polare aldrig få ner det till under 61 fel. Och som vi lusläste sourcen. Men vi fick helt enkelt ge upp. För folk som inte kunde C och som definitivt inte ägde manualen var det bara att konstatera att C var inte för oss.
Vi lät det projektet somna in och återgick till att drömma om assembler.

Ett tag senare kom en (av många) utility-disketter med ett litet demo som dök upp vid boot, och hör och häpna... sourcen till demot fanns på disken. Vi hade funnit en assemblator redan innan, och börjat fuska lite med assembler, vi hade köpt RKRM - Hardware Guide, och hade nu en hel del hårdvaruinfo att hacka på, men ett enormt stort steg hindrade oss från att skapa ett bra demo/intro. Vi fick aldrig tillbaka displayen. När man körde våra grafiska fummelprogram som röjde runt i grafikminnet
och betedde sig allmänt illa så var det reset som gällde. Det kan tyckas vara en märklig situation, men så var det. Om man bände loss grafiken ur händerna på systemet så var det inte lätt att få förlåtelse. Det stod inte skrivet nånstans hur man bad om ursäkt och lät systemet återställa sig efter att man stulit all kontroll.
Dock hade introt från utilitydisken denna finess (och givetvis hade andra demogrupper kommit på det också, men har man inte sourcen är det svårt att debugga grafiska program i fullskärmsmod)
Så den sourcen kom att bli den pärla vi så länge letat efter. Vi tog in den sourcen, tog bort allt som hade med deras effekter att göra och la in vårt eget. De som följt mina artiklar om BSDL/GPL och andra fria licenser inser säkert hur mycket man skulle önskat att OpenSource fanns på den tiden, men så var det inte. Det ansågs vara bättre för en själv att knipa igen som en mussla såfort man hade nåt att komma med. Och vi var inte bättre själva, även om man i efterhand velat bli berömd för att ha hjälpt
folk koda än att vara halvkass demoprogrammerare.

Från att ha fumlat runt som idioter var det nu möjligt att skapa demos som man tordes skicka till folk, som inte krävde att de bootade om som tack för att de tittat på våra alster.
Att kräva omboot låter kanske hemskare idag än vad det var då. Många saker som kom på diskett krävde ju ändå omboot, och man startade sågottsom allt från dess egen diskett så i princip var det ju inte så farligt, men å andra sidan kan man aldrig få med sitt alster som intro nånstans om det pajar grafiken efter körning heller, så det var ett stort steg
ändå.

Nu fullkomligt exploderade ideerna ut, alla möjliga och omöjliga saker skrevs det usel kod för att åstadkomma. Ofta såg man en effekt och funderade lite på hur det kunde gjorts, sen gjorde man en ny, lite bättre, lite snyggare version och gav ut. Tyvärr var vi sällan först med några större mirakel, men vi hade ruskigt skoj under tiden.
Allteftersom man lärde sig mer, insåg man hur slugt designad amigan var. Kringkretsarna (custom chips) som hjälpte ljud, grafik, floppy osv avlastade cpu:n enormt och lät allt gå parallellt via DMA. Att se en dator ladda data från floppy, samtidigt som rörlig grafik och cool fyrkanalig musik med riktiga samplingar strömmade ur ens tv, var en grym upplevelse. Det uppstod "megademos", dvs diskar som körde ett demo, laddade vidare och körde nästa och nästa. Ett par av dem var tillochmed på flera diskar och hanterade själva konceptet med diskettbyte trots att OSet var helt dött/paralyserat undertill.
Från att ha fuskat runt med en liten sandlåda till dator som C64an var, så lärde man sig enormt mycket med sin amiga. Man lärde sig varför DMA är bra, varför busywaitande loopar inte var bra, hur minnesallokering funkar eller åtminstone vad det är bra för, hur parallella processer kan prata med varandra och hur en "riktig" dator ska vara designad.

Att ta steget från att begripa "det mesta" om C64an till att begripa lika stor del av amigan var ett stort steg. Allt ifrån hur en binär ser ut, till hur amigan lagrar proportionella fonter. Från hur chippen mappas in i interminnet till hur expansionsporten för ut cpu:ns signaler. Men mitt i allt hårdvarubangande assemblerkodande får min kamrat en alldels legal version av Lattice C 4.0 av sin far, som uppenbarligen tycker att han ska lära sig koda på "riktigt" och inte bara fjutta runt med vektorkuber och flimriga sprites. Det var inte nån liten present, den kompilatorn gick lös på 4000:-, vilket var mycket på 80-talet. Eftersom vi inte hade hunnit kasta våra gamla försök på RKRM Libs&Devs exempelkod stoppade vi snabbt in den gamla source-disketten, läste i manualen och provade att kompilera vår 61-fel-på-två-sidor-source.

Inte ett fel. Den gick igenom helt utan varken fel eller varningar.
Körde man programmet så fick man en svart skärm, med tre rektanglar ovanpå varann, en röd, en grön och en blå.
Grrr. Det var alltså skillnad på kompilator och kompilator. Aztec C var säkert en fin och bra kompilator för nåt annat ändamål, men exemplen var skrivna för Lattice, och de lät sig inte kompileras med annat, trots att koden vid senare granskning såg hyffsat standardiserad ut.
Usch och fy för att åka på en sån smäll.
Även om vi nu kunde kompilera C-koderna från böckerna så slutade det med att vi fastnade för assmbler. Vi hade tvingats lära oss läsa C och skriva Asm, vilket i sig kanske var lika bra. Amigan var nog den sista plattform där det fortfarande var rimtligt att skriva medelstora projekt i assembler.
Från att ha suttit och tittat kryptiskt på C64ans:

Code: Select all

LDA #$00
STA $D020
..så övergick man till att utan problem läsa kod som såg ut såhär:

Code: Select all

MOVEM.L D0-D1/A0-A1,-(sp)
BSET D0,label(PC)
AND.L #$00ff00ff, A0.w
..utan att blinka två gånger.
Allt var större, coolare, snabbare och bättre. Dessutom fanns det så mycket att upptäcka hela tiden att man inte behövde sakna saker i sin TODO-lista. Tyckte man sig redan veta allt om hur man får grafik på skärmen så var det ju bara att lära sig vektorgrafik och sätta sånt på ens skärm, så höll man sig sysselsatt i två år till. =)

Allt som var assembler var extra bra under 80-talet. Visserligen gick det säkert att göra 99% av allt som hände i asm även i C, men det fanns en enorm motvilja till C just för att man ansåg sig vara inom den sista procenten som inte skulle gått i C.
Så oavsett om det var rätt eller fel satt många hackers nätterna igenom och lärde sig asm för att det var coolare än allt annat. För första gången blev det en rejäl uppdelning i roller inom hackergrupperna, man hade musiker, grafiker och kodare, man hade de som hackade spel (eventuellt) och swappers, som trade:ade med andra grupper, oftast via snigelpost. Visst fanns det även innan, men amigan lät scenen få ett enormt uppsving. Kanske lite för att det gick så mycket enklare att utveckla till amiga, och att den hade en mycket större bas av folk som programmerade själva än C64 som hade haft mycket gamers.
C64 hade kanske fått folk att programmera, men amigan hade mer av ritprogram, musikprogram och sånt som låter dig göra en hel "produktion". Det är ju mer än bara kod som gör ett demo bra.

80-talet var en bra tid för den som var riktigt pigg på teknik. Ännu hade inte de "feta" minnesexpansionerna och hårddiskarna blivit var mans egendom, och en A500 var fortfarande en känd basplattform som man kunde koda för/mot utan att behöva gissa om det var en halv eller två meg i datorn.
1990 kom det skiftet för mig. Julafton 1989 fick min kamrat sin HD. Ett monster på 20M, som förändrade massor. Amigan hade blivit en Riktig Dator(TM)
Mer om det i nästa del...
Last edited by IcePic on 2002-11-18 19:13:53, edited 2 times in total.
Oh give me a clone, my very own clone,
with the Y chromosome changed to X!
And since she's my own, of my own flesh and bone,
she'll be thinking of nothing but sex!
User avatar
nem
Hedersbit
Posts: 4678
Joined: 2002-04-12 15:48:33
Location: Lund

Post by nem »

Jag kan bara konstatera att jag är född alldeles för sent.
User avatar
Illuwatar
Hedersbit
Posts: 2116
Joined: 2002-02-21 11:14:49
Location: Haninge
Contact:

Post by Illuwatar »

Här känner man igen sig - detta var denna tid jag kom in bland datorerna, så mycket är bekant. Jag började precis som du, med en surt förvärvad A500 för ca 6000kr. Det var tider det...
User avatar
poller
Hedersbit
Posts: 4387
Joined: 2002-03-11 10:33:23
Contact:

Post by poller »

Ett sant nöje som alltid, och jag är fortfarande för ung. :P
User avatar
Den_Onda_Apan
Posts: 375
Joined: 2002-03-08 18:38:24
Location: Västerås
Contact:

Post by Den_Onda_Apan »

orkade inte läsa allt..Ville bara säga att jag också hade en Amiga 500..men jag spelade bara på den. Tack.
Leopard 2 - 1500 Kusar och 5000 Nm
Fiat Uno 45 - 45 Kusar och 80 Nm

^*_*^
User avatar
jarlen
Posts: 36
Joined: 2002-07-15 18:56:40
Location: Eskilstuna
Contact:

Post by jarlen »

Jag har två A500+(1mb ram) i källaren, nån som har förslag på vad man kan göra med dessa i dagens läge? finns c-kompilatorerna att få tag på?.. jag blir så sugen på vad dessa kan uträtta nu, när man kan mer...

På den tiden jag satt med A500an som var min så spelade jag, ritade deluxe paint eller programmerade i det fattiga basic-språken amos...
//JARLEN :: SHUTTLE SN85G4 | ATHLON64 3000+ S754 | 1024MB PC3200 CAS2.5 | SAPPHIRE X800 PRO | 2x120GB MAXTOR SATA-RAID0 | SB LIVE! 5.1 DIGITAL |

//NUMBER2 :: ASUS P4P800 DELUXE | P4 NW 2.8C HT | 512MB PC3200 | 40GB FUJITSU | SB 128 PCI | ASPIRE 500W |
User avatar
IcePic
Hedersbit
Posts: 6061
Joined: 2002-03-08 16:09:38

Post by IcePic »

jarlen wrote:Jag har två A500+(1mb ram) i källaren, nån som har förslag på vad man kan göra med dessa i dagens läge? finns c-kompilatorerna att få tag på?.. jag blir så sugen på vad dessa kan uträtta nu, när man kan mer...

På den tiden jag satt med A500an som var min så spelade jag, ritade deluxe paint eller programmerade i det fattiga basic-språken amos...
Nu finns det ju gcc och DICE som är gratis, men de är egentligen mer
lämpade för A1200 och framåt, för de kräver lite minne, och amiga har
ingen swap (plus att man inte vill swappa på floppy heller) så C kanske
inte är rätt för amiga i alla lägen.
Blitz Basic eller AmigaE är nog bättre om man vill programmera på amiga
av klenare modell.
Oh give me a clone, my very own clone,
with the Y chromosome changed to X!
And since she's my own, of my own flesh and bone,
she'll be thinking of nothing but sex!
MystiX
Posts: 3
Joined: 2002-11-19 0:23:46
Contact:

Post by MystiX »

Beundrar dig verkligen att du tar dig tid att skriva om det här, ett nöje å läsa varje gång, nu senast tryckte jag på länken till del 3.0
scrollade ner å tänkte, huga vad mycket han skrivit, kommer aldrig orka läsa, men jag började ändå, sen vips var man så inne så det gick så fort att man inte önskade att man läst klart..

Önskar att man var född tidigare så man hade kunnat sätta sig in i asm å c på den tiden. nu har man aldrig tid då det är så mycket annat som finns att göras och som ska göras..

Väntar glatt på nästa del!
|> Asus A7V333 <> XP1800@1725 <> 256mb Samsung DDR <> GeForce2 Pro <|
fisk

Post by fisk »

Hehe =), usch; jag känner mig gammal när jag läser allt och känner igen mig... ack och ve.. skägget känns plötsligt som något negativt ;)
User avatar
Ghlargh
Posts: 10236
Joined: 2002-07-27 18:34:53
Location: Stockholm/Bromma
Contact:

Post by Ghlargh »

Det låter som om jag ska hålla mig till att vara hårdvaruguru och elektronikgeni och inte försöka mig på programmering...
Tack för kul läsning, när kommer en bok med dina samlade skrifter ut?
Ghlargh ska inte hållas lagligen eller annars ansvarig om en 64bitare eller dennes utrustning dör eller skadas allvarligt efter att ha följt Ghlarghs tips, tipsen är avsedda endast som vägledning och inte som en exakt instruktion. Kan du inte, rör inte!
User avatar
IcePic
Hedersbit
Posts: 6061
Joined: 2002-03-08 16:09:38

Post by IcePic »

Fireman wrote: Tack för kul läsning, när kommer en bok med dina samlade skrifter ut?
När Axman skriver ut siten på papper och buntar ihop. =)
Oh give me a clone, my very own clone,
with the Y chromosome changed to X!
And since she's my own, of my own flesh and bone,
she'll be thinking of nothing but sex!
User avatar
snigel
Hedersbit
Posts: 9632
Joined: 2002-03-08 15:06:33
Location: Göteborg

Post by snigel »

Tyvärr kom man inte in förrän på A1200:ans tid. Synd att jag bara var gamer då, men ack vad jag lärde mig mycket för det :)
http://sniglom.blogspot.com
Work |i5 760@4.2GHz|16GB|P55|GTX 670|850 500GB|Xonar D2|2TB
Extra |q9550@3.4GHz|8GB|P45|GTX 670|830 256GB|Audigy 2
MacB.|p8600@2.4GHz|8GB|320m|BX100 500GB
Serve|c1037@1.8GHz|8GB|NM70|X25-M 80GB|Seagate 4TB
User avatar
Flip_Chip
Posts: 233
Joined: 2002-03-30 15:51:53
Location: Umeå
Contact:

Post by Flip_Chip »

Kul läsning. Själv hade jag en Amiga 500+ som jag betalade ca 4500:-
Farsan sponsrade mig med några tusen. Kommer ihåg hur jag drägglade när jag var hemma hos en kille som kopplat en pc hdd till en Amiga 500. Sålde min Amiga 500 plus för 1000:- och övergick till pc med starmenyklurande för dos o win 3.11. När man väl hade sin optimala startmeny så kom win95 och numera känns det som om jag blir dummare och dummare på dos-området. Jag får ibland Amiga abstinens och vänsterhanden känns ofta sysslolös. Någon som vill sälja en Amiga 500 för 500 spänn?
Kid Paul
Posts: 413
Joined: 2002-10-16 8:16:36
Location: GÖTEBORG

Post by Kid Paul »

Flip_Chip wrote:När man väl hade sin optimala startmeny så kom win95 och numera känns det som om jag blir dummare och dummare på dos-området.
Gött att man inte känner sig helt ensam med att känna sig dummare och dummare varje gång man måste gå ut i dos och bråka runt. Windows gör en person dummare och dummare för att det blir lättare och lättare =).

Men om man blir smart via dos prompten så måste ju man bli dunder geni om man sitter mycket framför linux.

Men för örvrigt så kändes det roligt att läsa artikeln visst så satt man inte och kodade och hade sig som en annan Mr IcePic men lite i amos gjorde man ju =). Och nu till alla som saknar sin Amiga om man inte kan få tag i the real deal alltså en fungerande amiga 500 så kan jag bara säga att PC är en utmärkte emulator körare och att Winuae täcker dom mesta av mina Amiga behov idagens läge. http://www.winuae.net/ dock är jag ingen coder så jag har inte testat detta men om någon kan eller vill så är det ju fritt fram.
Det finns många gudar.
Men den största av dom alla är Google.
Google är den allsmäktiga och har aldrig fel.
Google ska dyrkas och bes till i tider av okunskap.
Om Google inte svarar så tillber man någon mindre Gud som t.ex IMDB
User avatar
lyckegard
Posts: 2190
Joined: 2002-03-11 20:30:35

Post by lyckegard »

NeM wrote:Jag kan bara konstatera att jag är född alldeles för sent.
jag är född 1988 och kunde skriva (på maskin) 1993-94. Familjens första PC kom 1991, och enligt morsan så kunde jag starta spel och annat på den, och dessutom spela. hmm, amiga ? det ligger en hemma, men den minns jag inte...
wham bam thank-you ye -ma'am
User avatar
phubuh
Posts: 198
Joined: 2002-10-02 19:04:05

Post by phubuh »

Tack för en enorm nostalgitripp, även fast jag också är född 1988 och var blott en liten gamer på C64-tiden. :)
Muxxor
Posts: 473
Joined: 2002-03-17 2:19:00
Location: Uppsala

Post by Muxxor »

Minns när kompisens storebrorsa köpte en A1200. Jag var helt förundrad, som om det skulle ha kommit en p4 på 6GHz i morgon eller något ;)
AMD Barton 2500+@3200+, Sprire WhisperRock IV, 2x256mb Twinmos PC3200 CAS2.5, Epox EP-8RDA+, Radeon 9600pro VIVO, NEC 1300A,WD 80gb 8mb, IBM 40gb 2mb, Bitspower: 2xCold Cathode & 2x UV-Sensitive Fan, Iomega 250mb Zip, Sweex Xenon XS
Kamera: Canon A80
User avatar
Ctrl
Posts: 49
Joined: 2003-03-09 18:26:11
Location: Någonstans häromkring
Contact:

Post by Ctrl »

Har 2st A1200 .. funderar på att sälja nu för att skaffa en A1 med G3 eller G4
Post Reply