Vilken musik lyssnar ni på?
Det mesta inom rock- och metalvärlden når mina öron men jag har ganska brett omfång på band som intresserar mig. Favoritbandet utöver alla andra är Dream Theater som nyligen släppte en nu skiva. Den har snurrat nästintill konstant sedan drygt två veckor tillbaka.
Bortsett från rock och metal lyssnar jag hemskt gärna på Robbie Williams som är en av de bättre popartisterna som "lanserats" de senaste tio åren. Mannens två senaste skivor är hur bra som helst, "me and my monkey" är nog årets allra bästa låt skulle jag tro.
Bortsett från rock och metal lyssnar jag hemskt gärna på Robbie Williams som är en av de bättre popartisterna som "lanserats" de senaste tio åren. Mannens två senaste skivor är hur bra som helst, "me and my monkey" är nog årets allra bästa låt skulle jag tro.
A fair judgement!
Two-way mirror in the hall
They like to watch everything you do
Transmitters hidden in the walls
So they know everything you say is true
Two-way mirror in the hall
They like to watch everything you do
Transmitters hidden in the walls
So they know everything you say is true
Jag hittade Pan-Thy-Moniums "Dawn of dreams" i skivstället och blev lika lycklig som jag alltid blir när jag kommer på att jag äger den. Så nu är det miffodöds för hela slanten.
"Dawn of dreams" är lätt min absoluta favorit av alla dödsplattor, ever.
"Dawn of dreams" är lätt min absoluta favorit av alla dödsplattor, ever.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
För mig är det väl Nu-Metal eller vad fan alla gengrer heter. American hardrock kind of you know... Sevendust, Slipknot, Staind, Korn, American Head Charge, yada yada yada =)
Men annat går ju bra det med, allt med dissade gitarrer. Men tål inte Broder Daniel, BCQ och Håkan Hellström..
Nu har man sagt sitt, tillbax till ide igen.
Men annat går ju bra det med, allt med dissade gitarrer. Men tål inte Broder Daniel, BCQ och Håkan Hellström..
Nu har man sagt sitt, tillbax till ide igen.
AMD 64 3000 @ 1810Mhz, 19" ViewSonic, Chieftec fulltower, 1024 DDR, SB Live, 160GB HD + 160GB HD, MSI NX6600GT 128mb,
Men vad skall de små liven kalla sig då?
Betänkt att "äkta hårdrockare" en gång i tiden hyste yttersta skepsis mot genrens yttre avarter som Grind, Death, diverse ...core och Doom.
Gick det inte att lätt placera i de riktiga grenarna NWOBHM, Thrash, Speed eller Sleaze, så var det månne hårdrock, men det var tamejfan inte bra. (och själv har jag aldrig ens tolererat Sleaze)
Nu tror jag inte att jag någonsin ens i historiens skimmer kommer att betrakta limp pizzshitz med annat än misstankar och avsmak. Men jag minns att vi alla var högst misstänksamma när Thrashen kom till byn, och utsagor fälldes om att inget någonsin kunde bli extremare än Metallica (vi var lite efter uppe i norr).
Nu kan man gå stolta hand i hand, Megadeath T-shirt och Saxon T-shirt, Kreator-diggare och Guns 'N' Roses-fan och säga att, så bra som på den gamla goda tiden, det blir det fanemig aldrig igen. Tyvärr...
Som jag ser det så är det mesta som kategoriseras som nu-metal skit. Men det finns ju alltid grupper som orättvist skuffas in i en genre av oförstående musikbolag eller fans som faktiskt enligt principen "även en blind höna..." hittat ett riktigt bra band att knyta till sig.
På följande sätt har jag då och då sett Tool omnämnas som en del av nu-metal-vågen (något jag å det strängaste motsätter mig) och du kan väl ändå inte klaga på Slipknot bara för att de startade en våg av rappande hårdrocksband med clownskor, haremsbyxor och röda ylleperuker.
Förövrigt skyller jag den negativa trenden i dagens hårdrocks-genre på Rage Against The Machine. Lite som Hemmingway liberaliserade romanförfattandet genom att få det att verka så enkelt att vilken halvlitterat fomme med namn som Hagman, Skantze eller Lundell (för att tala med Arne Anka) kan skriva en generationsroman.
På samma sätt liberaliserade RATM det oheliga blandandet av två eviga fiender, rap och hårdrock. De fick metal med tjötrap att verka så enkelt så publikfriande och så framgångsrikt att vilken halvmusikalisk fomme som helst med namn som Durst, Clark eller Murphy trodde sig kunna göra en gyllene gata till stjärnorna och pengarna genom att apa efter.
Givetvis skall man inte bara skylla på RATM, även Faith No More skall ha en välförtjänt släng av sleven, Mike Patton må vara en av Guds hantlangare och FNM må vara aldrig så bra, men de spår de satte på det kollektiva medvetandet kommer aldrig att kunna tvättas ur... och därför, mina vänner, därför har vi Nu-metal.
Pan-Thy-Monium är fortfarande bäst. Nu måste jag damma av min skivspelare så jag kan gräva fram Kahoossss-plattan.
Betänkt att "äkta hårdrockare" en gång i tiden hyste yttersta skepsis mot genrens yttre avarter som Grind, Death, diverse ...core och Doom.
Gick det inte att lätt placera i de riktiga grenarna NWOBHM, Thrash, Speed eller Sleaze, så var det månne hårdrock, men det var tamejfan inte bra. (och själv har jag aldrig ens tolererat Sleaze)
Nu tror jag inte att jag någonsin ens i historiens skimmer kommer att betrakta limp pizzshitz med annat än misstankar och avsmak. Men jag minns att vi alla var högst misstänksamma när Thrashen kom till byn, och utsagor fälldes om att inget någonsin kunde bli extremare än Metallica (vi var lite efter uppe i norr).
Nu kan man gå stolta hand i hand, Megadeath T-shirt och Saxon T-shirt, Kreator-diggare och Guns 'N' Roses-fan och säga att, så bra som på den gamla goda tiden, det blir det fanemig aldrig igen. Tyvärr...
Som jag ser det så är det mesta som kategoriseras som nu-metal skit. Men det finns ju alltid grupper som orättvist skuffas in i en genre av oförstående musikbolag eller fans som faktiskt enligt principen "även en blind höna..." hittat ett riktigt bra band att knyta till sig.
På följande sätt har jag då och då sett Tool omnämnas som en del av nu-metal-vågen (något jag å det strängaste motsätter mig) och du kan väl ändå inte klaga på Slipknot bara för att de startade en våg av rappande hårdrocksband med clownskor, haremsbyxor och röda ylleperuker.
Förövrigt skyller jag den negativa trenden i dagens hårdrocks-genre på Rage Against The Machine. Lite som Hemmingway liberaliserade romanförfattandet genom att få det att verka så enkelt att vilken halvlitterat fomme med namn som Hagman, Skantze eller Lundell (för att tala med Arne Anka) kan skriva en generationsroman.
På samma sätt liberaliserade RATM det oheliga blandandet av två eviga fiender, rap och hårdrock. De fick metal med tjötrap att verka så enkelt så publikfriande och så framgångsrikt att vilken halvmusikalisk fomme som helst med namn som Durst, Clark eller Murphy trodde sig kunna göra en gyllene gata till stjärnorna och pengarna genom att apa efter.
Givetvis skall man inte bara skylla på RATM, även Faith No More skall ha en välförtjänt släng av sleven, Mike Patton må vara en av Guds hantlangare och FNM må vara aldrig så bra, men de spår de satte på det kollektiva medvetandet kommer aldrig att kunna tvättas ur... och därför, mina vänner, därför har vi Nu-metal.
Pan-Thy-Monium är fortfarande bäst. Nu måste jag damma av min skivspelare så jag kan gräva fram Kahoossss-plattan.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
Ahh ljuva 80-tal. Njöt när jag såg Thrash/Speedmetalspecialen på SVT för några veckor sen. Alla var med. Metallica, Kreator, Megadeth, Anthrax osv...Big_Bird wrote:Men vad skall de små liven kalla sig då?
Betänkt att "äkta hårdrockare" en gång i tiden hyste yttersta skepsis mot genrens yttre avarter som Grind, Death, diverse ...core och Doom.
Gick det inte att lätt placera i de riktiga grenarna NWOBHM, Thrash, Speed eller Sleaze, så var det månne hårdrock, men det var tamejfan inte bra. (och själv har jag aldrig ens tolererat Sleaze)
Nu tror jag inte att jag någonsin ens i historiens skimmer kommer att betrakta limp pizzshitz med annat än misstankar och avsmak. Men jag minns att vi alla var högst misstänksamma när Thrashen kom till byn, och utsagor fälldes om att inget någonsin kunde bli extremare än Metallica (vi var lite efter uppe i norr).
Nu kan man gå stolta hand i hand, Megadeath T-shirt och Saxon T-shirt, Kreator-diggare och Guns 'N' Roses-fan och säga att, så bra som på den gamla goda tiden, det blir det fanemig aldrig igen. Tyvärr...
Svempa - Tuff i Fluff since 1986
Antar att äkta hårdrock inte finns längre, och Metallica för den delen skulle jag räkna som Nu-metal i dagens läge och att ta upp dom som äkta hårdrock nu med deras ny skivor skulle vara rätt så fel. Jag vill räkna allt som hårdrock men nån var bara tvungen att hitta på "Nu metal" och allt annat skit vad det heter.
AMD 64 3000 @ 1810Mhz, 19" ViewSonic, Chieftec fulltower, 1024 DDR, SB Live, 160GB HD + 160GB HD, MSI NX6600GT 128mb,
KoRn äger. Sen får folk säga vad dom vill, KoRn är grunden till dagens nü-metal och få band är lika bra. Jag tycker vi kallar allt hårdrock/metal bara. jag hatar ordet nü-metal. för att citera ADEMA's trummis (tror jag det var iaf) "there is no such thing as nü-metal."
iDon't care about your problems.
Grejen är ju den att RATM var bra,resten av den så kallde musiken suger RATM är det ända bra bandet i den genren,enligt mig.Typ linking park,limp bizkit osv..usch..Dom två borde slås i hop och bilda Linking Bizkit.Big_Bird wrote:Men vad skall de små liven kalla sig då?
Betänkt att "äkta hårdrockare" en gång i tiden hyste yttersta skepsis mot genrens yttre avarter som Grind, Death, diverse ...core och Doom.
Gick det inte att lätt placera i de riktiga grenarna NWOBHM, Thrash, Speed eller Sleaze, så var det månne hårdrock, men det var tamejfan inte bra. (och själv har jag aldrig ens tolererat Sleaze)
Nu tror jag inte att jag någonsin ens i historiens skimmer kommer att betrakta limp pizzshitz med annat än misstankar och avsmak. Men jag minns att vi alla var högst misstänksamma när Thrashen kom till byn, och utsagor fälldes om att inget någonsin kunde bli extremare än Metallica (vi var lite efter uppe i norr).
Nu kan man gå stolta hand i hand, Megadeath T-shirt och Saxon T-shirt, Kreator-diggare och Guns 'N' Roses-fan och säga att, så bra som på den gamla goda tiden, det blir det fanemig aldrig igen. Tyvärr...
Som jag ser det så är det mesta som kategoriseras som nu-metal skit. Men det finns ju alltid grupper som orättvist skuffas in i en genre av oförstående musikbolag eller fans som faktiskt enligt principen "även en blind höna..." hittat ett riktigt bra band att knyta till sig.
På följande sätt har jag då och då sett Tool omnämnas som en del av nu-metal-vågen (något jag å det strängaste motsätter mig) och du kan väl ändå inte klaga på Slipknot bara för att de startade en våg av rappande hårdrocksband med clownskor, haremsbyxor och röda ylleperuker.
Förövrigt skyller jag den negativa trenden i dagens hårdrocks-genre på Rage Against The Machine. Lite som Hemmingway liberaliserade romanförfattandet genom att få det att verka så enkelt att vilken halvlitterat fomme med namn som Hagman, Skantze eller Lundell (för att tala med Arne Anka) kan skriva en generationsroman.
På samma sätt liberaliserade RATM det oheliga blandandet av två eviga fiender, rap och hårdrock. De fick metal med tjötrap att verka så enkelt så publikfriande och så framgångsrikt att vilken halvmusikalisk fomme som helst med namn som Durst, Clark eller Murphy trodde sig kunna göra en gyllene gata till stjärnorna och pengarna genom att apa efter.
Givetvis skall man inte bara skylla på RATM, även Faith No More skall ha en välförtjänt släng av sleven, Mike Patton må vara en av Guds hantlangare och FNM må vara aldrig så bra, men de spår de satte på det kollektiva medvetandet kommer aldrig att kunna tvättas ur... och därför, mina vänner, därför har vi Nu-metal.
Pan-Thy-Monium är fortfarande bäst. Nu måste jag damma av min skivspelare så jag kan gräva fram Kahoossss-plattan.
edit: va fan är Nü-metal?
We dance to all the wrong songs
Bara jag som lyssnar på italo-disko-mixar från 80-talet verkar det som.
När inte DT eller SoM går förstås. Hur man blandar de vet jag inte...
(PS: SID/Mod:ar från 80-90-talet duger också...)
När inte DT eller SoM går förstås. Hur man blandar de vet jag inte...
(PS: SID/Mod:ar från 80-90-talet duger också...)
Oh give me a clone, my very own clone,
with the Y chromosome changed to X!
And since she's my own, of my own flesh and bone,
she'll be thinking of nothing but sex!
with the Y chromosome changed to X!
And since she's my own, of my own flesh and bone,
she'll be thinking of nothing but sex!
Det är bara du och min kusin som har så dålig smak. :pIcePic wrote:Bara jag som lyssnar på italo-disko-mixar från 80-talet verkar det som.
A fair judgement!
Two-way mirror in the hall
They like to watch everything you do
Transmitters hidden in the walls
So they know everything you say is true
Two-way mirror in the hall
They like to watch everything you do
Transmitters hidden in the walls
So they know everything you say is true
Yeah , scotch är ju hur bra som helst, vissa låtar iaf..IcePic wrote:Bara jag som lyssnar på italo-disko-mixar från 80-talet verkar det som.
När inte DT eller SoM går förstås. Hur man blandar de vet jag inte...
(PS: SID/Mod:ar från 80-90-talet duger också...)
Sen har vi ju http://c64.org/radio/ också =)
iMac 20" + 20" : 2,4Ghz Core 2 Duo : 3GB PC2-6400 : 250 + 500GB HD
Nog för att tråden är gammal, men det ligger faktiskt två ganska så högaktuella trådar i Allmänt Prat redan som båda berör ämnet.
Vad snurrar i CD/mp3-spelaren just nu?
Favoritband
Låser denna.
Vad snurrar i CD/mp3-spelaren just nu?
Favoritband
Låser denna.
1. Nigger guy, two words which by themselves are harmless, but when combined they form a verbal missile of hate.
2. Vivaldi
3. Buffalos ...
2. Vivaldi
3. Buffalos ...