Denna eviga feministdebatt

[Big_Bird]

Det stör dig inte nämnvärt att kvinnors vittnesmål i våldtäktsrättegångar trivialiseras och att kvinnor ofta bedöms få skylla sig själva för att de: Gått ensamma, klätt sig utmanande, kanske flirtat utan att vilja ha gruppsex med männen.
Du retar dig inte på att kvinnor på hög bolagsnivå fortfarande förväntas fixa kaffet, att många viktiga beslut fattas i manliga nätverk utan insyn eller möjlighet för påverkan?
Du retar dig inte på att många jobb och framförallt ledarposter tillsätts enligt metoden "män rekryterar män"?

Ok, bra... då får väl jag som man irritera mig på det åt dig.

Men allvarligt, om man är kvinna och inte feminist, då har man missförstått vad feminismen handlar om.

[scoby]

Ok...avsky var väl kanske ett starkt ord...jag menade mer att jag inte bryr mig.

[Big_Bird]

Att du inte bryr dig tycks, om jag får vara lite kritisk, vara ett av dina mer utmärkande drag. Kanske dags att prova motsatsen någon gång

[scoby]

Tyvärr kan jag ej påverka hur cheferna vill fördela lönerna, som i vården får oftast killar/män i snitt högre lön bara för att fler skall lockas dit.
Resten är ju upp till var och en.

Är man pantad nog att gå och fixa kaffe och dylikt bara för att man förväntas göra det som kvinna får man verkligen skylla sig själv att man inte får delta i lite mer viktiga frågor.
Det är upp till varje individ hur man låter sig behandlas.

Både på mitt jobb och privat är det snarare så att det är männen som är de "underlägsna" då både jag och mina väninnor är väldigt dominanta.
Jag gillar att bestämma vilket innebär att jag gör det...väldigt ofta.
Jag är väldigt duktig på att se till att allting sker på mitt sätt och får alltid alla andra att inse att det blir bäst så.

Så eftersom den här "hemskt stora" klyftan inte påverkar mig mer än några hundralappar i månaden så känner jag att det inte är något jag orkar lägga ner energi på.

[IcePic]

Så eftersom den här "hemskt stora" klyftan inte påverkar mig mer än några hundralappar i månaden så känner jag att det inte är något jag orkar lägga ner energi på.

Om någon annan på forumet nånsin skulle undra hur det kommer sig att de 50% av
folket som är "förtryckta" inte bara gör revolution och kräver det de förtjänar så har
ni svaret där.

"Rättvisa vore säkert skoj, men bry liksom"...

[IronHammer]

Den som ser sig själv som förtryckt är förtryckt, den som ser sig själv som överlägsen är överlägsen.
Det hela är subjektivt. Förstår inte varför så pass många människor väljer att se sig själva som förtryckta när de kan se sig själva som överlägsna istället..

[Orfeus]

Ja, det är väl det feministerna gör! De pratar ju hela tiden om hur överlägsna kvinnorna är männen, men samtigit hur förtryckta och hur synd det är om dem. Knepigt debatt...

[fisk]

Jag står utan tvekan bakom veronica här.

Min åsikt är att allting som strävar efter att dela in oss efter i kategorier (i detta fallet kön) är en bakåtsträvande dum ideologi, vi är alla individer - vissa kan stå på egen hand, andra behöver hålla en grupp i hand för att stå. Är ens individualitet så skör att man söker skydd bakom något så som kön - spelar det ingen roll om man är man eller kvinna, man förtjänar iallafall ingen bättre sits, dålig självkänsla stärks inte för att man står i grupp, eller för att man är fysiskt uppbyggt på olika sätt - allting ligger bakom dig som individ och människa.

En kortväxt smal person gick fram till mig under en fysträning och frågade mig om den trodde att jag kunde kasta den till marken, jag har två års kampsportsträning i ryggen - detta var ett fyspass i armén, så jag sa: "Jag kan försöka" - personen hade mig liggande på fem sekunder, hon var inte starkare än mig fysiskt, inte heller behövde hon hävda att hon var en kvinna, eller att hon var kortare - hon var en individ precis som jag, med mer erfarenhet i det området.

Så länge människor fortsätter att generalisera, sig själva - eller andra, kommer de fortsätta leva i skenbara argumentationer utan mål. Någon dag kanske de lär sig stå på sina egna ben - utan att söka trygghet i något så lättillgängligt som religion, könstillhörighet, tjocklek och eller politisk tillhörighet.

Fråga en feminist varför denne är feminist - är det för att den strävar efter mänsklig jämlikhet, eller för att den vill framhäva att en kategori av viss genetisk och fysisk uppbyggnad är utsatt?. Kan man inte sträva efter jämlikhet bland människor utan att söka sig till kön? - Feministdebatten härjar medan folk dör runtomkring i världen - och vi pratar om orättvisor?, Vi som vaknar varje morgon i en varm lägenhet, äter varm mat, och har tak över huvudet, ekonomisk trygghet och skyddsnät i vårat samhälle. Har vi verkligen inte kommit längre än att vi behöver dela upp oss i små klubbar där alla feta hävdar sin rättighet och jämlikhet i samhället, för att de inte kan stå upp för sig själva?

Det är ett patetiskt löjligt I-landsproblem, ett skenproblem ... ett räfsande i hårbotten under alldeles för mycket tid och alldeles för mycket tankeverksamhet.

Känner jag mig utsatt (för låg lön, diskriminerad för att jag går klädd i svarta kläder på stan, etc. ) , går jag inte och letar rätt på alla andra som ser ut som jag gör (hårfärg, frisyr, vikt, musiksmak, etc.) och startar en klubb för de stackars låtsasgotarna med tårdrypande historier om dålig barndom, förkrossande sociala situationer, och bögförolämpningar på stan då jag får lust att bära smycken eller kajal. Jag förväntar mig inte heller att någon svartklädd kille i något särskilt parti (t.ex. vänsterpartiet) skall ta ställning för mig - för att jag inte klarar att stå upp, eller stå för den jag är.

Jag har två val: Låta det fortsätta, precis som de flesta mobbade med dåligt självförtroende som tar upp tid och resurser för psykiatrin och det sociala välfärdssystemet vi har i Sverige. Eller så väljer jag att bestrida det - på mitt eget sätt ... låta det rinna av mig, för min övertygelse om vem jag är är inte så svag att den påverkas av att någon kallar mig för bög, eller whatever.

Feminism?, Mansjauvinism?, Förbundet för utsatta med fetma?, Gotharnas klubb för självömkan? ... Bah

[jfolin]

Fisk: Din argumentation är inte utan poänger - den är faktiskt rätt övertygande. Det finns dock ett problem; I vissa fall är det lagstiftningen som är fel, och det är svårt att komma undan genom bättre självförtroende.

Kvinnorna fick rösträtt för omkring 80 år sedan.
Fram till för omkring 50 år sedan var homosexualitet olagligt.
För bara ett par år sedan blev det tillåtet att registrera partnerskap mellan två personer av samma kön.

Det finns många fler exempel, men jag tror du vet vilka det är, så jag tror inte jag behöver räkna upp fler.
Innan frågan om kvotering kommer upp, vill jag slänga den där den hör hemma - på sophögen. Man kan inte särbehandla fram jämställdhet.

/Liberal - inte feminist.

[GuessWho]

Kvinnorna fick rösträtt för omkring 80 år sedan.
Fram till för omkring 50 år sedan var homosexualitet olagligt.

...och det sägs att jesus blev uppspikad på ett kors för nästan 2000 år sen.
Tror inte att det är speciellt många kristna som är rädda för att bli korsfästa i dagsläget.

Personligen tycker jag att jag blir mer påverkad av vad som händer under min livstid än vad som har hänt i det förflutna. Visst är det mycket dåligt som har hänt på denna jord exempelvis första och andra världskriget och det kan vara bra att försöka dra lärdom av det för att undvika att det händer igen. Men det är lite svårt att ändra det förflutna även om man skulle vilja.

Om du stör dig över orättvisor så kanske det är bättre att försöka göra något åt dem nu istället för att gräma sig över det förflutna.

[jfolin]

Kvinnorna fick rösträtt för omkring 80 år sedan.
Fram till för omkring 50 år sedan var homosexualitet olagligt.

...och det sägs att jesus blev uppspikad på ett kors för nästan 2000 år sen.
Tror inte att det är speciellt många kristna som är rädda för att bli korsfästa i dagsläget.

Personligen tycker jag att jag blir mer påverkad av vad som händer under min livstid än vad som har hänt i det förflutna. Visst är det mycket dåligt som har hänt på denna jord exempelvis första och andra världskriget och det kan vara bra att försöka dra lärdom av det för att undvika att det händer igen. Men det är lite svårt att ändra det förflutna även om man skulle vilja.

Om du stör dig över orättvisor så kanske det är bättre att försöka göra något åt dem nu istället för att gräma sig över det förflutna.

Ursäkta, men du missade min poäng totalt. Jag menade att det är inte så länge sedan lagar ändrades för att göra samhället mer jämställt. Det kan hända igen.

[lillis]

Tycker att det verkar finnas väldigt mycket "var man för sig själv" här. Jag har alltid förstått tankesättet men jag har aldrig riktigt fastnat för poängen. Hur kul är det att vara bäst och multimiljonär i en värld där alla andra svälter? *host*subjektivt*host*

[IcePic]

Fråga en feminist varför denne är feminist - är det för att den strävar efter mänsklig jämlikhet, eller för att den vill framhäva att en kategori av viss genetisk och fysisk uppbyggnad är utsatt?.

Det är ett patetiskt löjligt I-landsproblem, ett skenproblem ... ett räfsande i hårbotten under alldeles för mycket tid och alldeles för mycket tankeverksamhet.

Känner jag mig utsatt (för låg lön, diskriminerad för att jag går klädd i svarta kläder på stan, etc. ) , går jag inte och letar rätt på alla andra som ser ut som jag gör (hårfärg, frisyr, vikt, musiksmak, etc.)

Problemet är inte hur de utsatta gör för att ev. ta sig ur sin situation, problemet är
att folk inte ser att det pågår orättvisor. Att de "priviligierade" pressar ner de andra.
Grejen är att du (i mina ögon, precis som jag själv) är en "rik vit person med snopp",
så vi kan välja att antingen vara rika vita priviligierade eller så kan vi välja
att bli goth:are eller vad-fan-som-helst. Problemet är för de som inte får välja
det, trots att de i normala folks ögon borde ha samma chans.
Det är inte direkt kvinnornas fel att män som är chefer väljer att ge andra män
företräde till styrelser och högre lön. Det må vara deras fel att de inte gör mer
revolt än vad som händer, och det må vara så att de som verkligen står upp
för sin sak gör det på det sämsta tänkbara sättet, men att blunda för att det
faktiskt existerar ett problem och att det existerar en negativ särbehandling gör
inte saken bättre.

Man kan inte ge en svart person makten i apartheidens Sydafrika och tro att "alla problem
är lösta" året efter. 200 års förtryck av svarta går inte att sudda ut över en valperiod.

Det existerar problem med negativ särbehandling av en faslig massa olika
typer av människor, och ja, de borde vara starka och bra och "lösa det", men
det ursäktar ju på inget sätt att det sker och inte heller att man försöker släta
över existensen heller. Bara för att någon inte är stark ger ju inte någon annan
rätten att sätta sig på/över denne.

[fisk]

*prat*

Ditt inlägg hade nått mig om det inte fortsatt utgå från kön och fackindelningar och inte individer. Att andra väljer att se mig som man och så vidare är deras problem... alla har förutfattade meningar om alla, det är en del av människans sneda konstruktion. Dock får man som individ välja att följa dessa fördomar och göra sig själv till en av dem - för tar du upp kampen för en kategori, så blir du en del av den.

Kort och gott: kämpa för dig själv som individ, varför skall just du ha si och så mycket lön - klarar man inte av det, eller blir utsatt för utfrysning på sitt arbete för att man tillhör en viss grupp så är man helt enkelt i fel umgångskrets - problemet ligger i hos människorna som dömer, inte hos dig som individ.

Felet med dessa gruppindelningar är att de finns till, det är inget fel på individerna i dem - det är deras osäkerhet som gör dem till skocksökande svaga får - kunde alla dessa gråtande hippies, glada trallpunkare osv. ta ett steg utanför fackkvoteringen (vilket de oftast är kapabla till) hade situationen varit annorlunda. Att omeddelbart "ta ställning hos 'de svaga'" gör att man bekräftar hela tesen, och därmed blir den självupplevd.

Kort och gott: Var en individ, ge fan i att söka förenklande 'kategorier' av dig som människa så går det nog bra. Generaliseringar stämmer aldrig, det finns inga "kvinnor", det finns inga "män" ... däremot finns det en jävla massa människor som tycker om att använda dessa generaliseringar för att verka förmer, men de är lika långt utvecklade som troll i en lunardiskus.

[IcePic]

*prat*

Ditt inlägg hade nått mig om det inte fortsatt utgå från kön och fackindelningar och inte individer. Att andra väljer att se mig som man och så vidare är deras problem... alla har förutfattade meningar om alla, det är en del av människans sneda konstruktion. Dock får man som individ välja att följa dessa fördomar och göra sig själv till en av dem - för tar du upp kampen för en kategori, så blir du en del av den.

Och om man ser allt som om det var en enda människas problem så trivialiserar
man problemet. Det är inte en enskild chef som råkar vara kass, det är inte en
enskild rekryterar som råkat fått fel uppfattning.
Det är systematiskt, oavsett om det är mot svarta, kvinnor eller fikusar.

Precis på samma sätt som det på 1700-talet i USA satte sig ner ett par skäggiga
män och skrev på ett papper "Alla män är likvärdiga" och påstod att det
var deras konstitution. Inte fan var alla män likvärdiga ens på 1960-talet.
Men de som skrev pappret såg inga konstigheter med det, för de kände sig
fantastiskt jämlika just då. De slätade över problemet i ett par hundra år tills
de svarta fått nog av att bli trakasserade som grupp och gjorde mer motstånd
än vad jämlikheten egentligen skulle kräva. Men inte fan är det jämlikt idag.
Det är visserligen hundra gånger bättre än för 30 år sen, men om man tror
att det är precis lika ok att vara svart man som vit man i USA och att det är
den enskildes problem att ta sig upp så har man inte fattat nånting av vad
ojämlikhet är, imho.

Det är inte så enkelt att alla är en grupp, och inte heller så enkelt att alla
är en individ.

[fisk]

Lever man i en värld konstruerad efter ditt tankesätt är din teori applicerbar, medan om man lever i en värld konstruerad efter mitt tankesätt så är min teori applicerbar. Du anser att vilja inte fungerar, och hävdar att det är det rationella sättet att se på saken, medan jag är en kritisk ickerationalist som hävdar att du är helt ute och cyklar.

Kort och gott lyckas du inte förändra min övertygelse, även om det var ett trivsamt försök.

Man är bara "neger" om det är ens självbild, om detta nu framprovocerats av socialkulturell manipulering eller självprojicering spelar ingen roll, definerar man sig inte bortom så triviala ting som dessa, så blir man heller intet bortom detta.

Du har rätt i att jag trivialiserar, det står jag för - inget är i min mening så urbota dumt som generaliseringar i alla dess former. Kanske beror det mycket på att jag tar avstånd från hela mänskligheten i min världsbild, kanske tvärtom.

Jag citerar mig själv - (eventuella likheter med G. Carlin är avsiktliga)

Sönderfallet och desintegrationen av denna såkallade ”kultur” vi har är tämligen underhållande om du är känslomässigt frånkopplad. Jag iakktar den från ett ’säkert’ avstånd, vetande att jag inte tillhör den; den inkluderar inte mig, och har aldrig gjort det heller. Hur du än försöker definera det så identifierar jag mig inte med den lokala gruppen. Planet, folkslag, ras, nation, stat, religion, parti, union, klubb, associativt samfund, grannskap, förändringskommité (etc.); jag har inget intresse av NÅGOT av dem. Jag tycker om och uppskattar individer då jag möter dem, jag ser ner på och avskyr grupperna som de identifierar sig med och tillhör.

Så, om du läser något här som låter som taget ur någon särskild politisk eller kulturell subgrupps sätt att se på saker och ting, så var vänlig stryk den tanken ur ditt medvetande. Mitt intresse rörande ”saker” är bara där för att poängtera hur uselt vårat samhälle är och hur dåligt vi beter oss - inte för att föreslå något sätt vi kan göra saker bättre. Förväxla mig inte med någon som klänger sig fast vid hopp "om en ljusare framtid". Jag tycker om att beskriva saker som de är (dra inte in mig i en debatt om subjektivitet nu), jag har inget långlivat intresse i ”hur det borde vara” och jag har verkligen inget intresse av att ordna till allt (det finns tillräckligt med futila förbättringsorganisationer). Jag vet att om du tror att det finns en lösning, så är du en del av problemet - de som hoppas är hopplösa.

P.S. Om du nu mot förmodan skulle undra - personligen är jag en hyfsat gladlynt personlighet med ett bra stabilt förhållande, ibland glädjefullt, ibland sorgset - min familj uppskattar mig på sitt sätt och hittills har min karriär i mit 25-åriga liv varit någotsånär ”okej”, med sina toppar och dalar. Jag är en personlig optimist, men skeptisk kring allt annat. Vad som kanske låter som ilska eller vrede är helt enkelt inget annat än sympatiskt förakt. Jag ser på människan med en blandning av under och ömkan, och jag skulle inte ha något jättestort problem om den omintetgjordes. Var vänlig och förvirra er inte kring min åsikt och tro att det är cynicism; de riktiga cynikerna är de som berättar för dig att ”allt kommer att bli bra”.

P.P.S. Förresten, om, trots all förmodan och rationell verklighet ni människor lyckas räta ut problemen och lyckas göra allting bättre - så önskar jag iallafall inte att bli inkluderad.

[Ramza]

Hanar är dominanta.

Vi är skyldiga att ge en större lön till likasinnade!

[IcePic]

Man är bara "neger" om det är ens självbild, om detta nu framprovocerats av socialkulturell manipulering eller självprojicering spelar ingen roll, definerar man sig inte bortom så triviala ting som dessa, så blir man heller intet bortom detta.

Precis, om nån får stryk i skolan dagligen så är det offrets fel. Det är dessutom ok för de
runtomkring att fjärma sig för att slippa välja om de ska vara i gruppen "mobbare"
eller "mobboffer", för det är bekvämt och varmt att vara ingenting, speciellt i de
fall när man själv kan välja mellan alla grupper man vill tillhöra.

På intet sätt ska man anse att det är fel av de som slår, de har bara en annan
vy på världen än både dig och de drabbade. Det är skönt att som starkast kunna
säga "alla är sin egen lyckas smed", trots att den rödhåriga killen iofs inte kan
välja att sluta vara rödhårig så han inte får så mycket stryk, eller att den tjocke
killen inte riktigt hinner banta 50kg tills högstadiet är slut så han inte längre är
skolans tjockis.

Du får gärna tycka vad du vill, men det är naivt och dumt att påstå att feministerna
är ute och cyklar baserat på att du minsann kan välja och vraka mellan vilka
typer av grupper och fördomar du väljer att falla in i. Som "gothare" kan du vilken
dag som helst sluta vara det om du finner det obekvämt eller på annat sätt trist,
men den mängd folk som faller inom andra drabbade grupper kan inte sluta
ha svart hudfärg, inte sluta sakna snopp eller sluta älska personer av samma
kön för att det inte längre passar dem och att de numera inte längre "tror på
de fastlagda grupperna som folk tror sig se".

Man får inte rättvis lön bara för att man når insikten om att grupperingarna
egentligen inte finns, man blir inte mindre bortsorterad från jobb om man heter
"Muhammed" bara för att man inser att hudfärg är ytligt.

Så oavsett hur banalt det är att sätta folk i fack så blir det inte på något vis bättre
av att ignorera problemet och låtsas att det inte finns, bara för att man insett
att det inte borde finnas. Spelar ingen roll om feministerna är ute och cyklar,
spelar ingen roll om förortsinvandrarna av 1:a, 2:a, 3:e eller 7:e generationen
protesterar på rätt eller fel sätt, det som spelar roll är att problemet existerar
fortfarande. Därför ser vi reaktionerna på det, och därför (FÖR ATT FAKTISKT
FÖLJA TOPICEN!!!11) har vi denna "eviga feministdebatt". Skitenkelt.

Vi har den, hur dålig den än må vara, för att problemet fortfarande är kvar.
Att debatten är dålig, eller dåligt genomförd är fortfarande bara symptom på
problemet. Fixa problemen så försvinner symptomen.

[fisk]

Såja såja Icepic, tänk på blodtrycket.

Precis, om nån får stryk i skolan dagligen så är det offrets fel.

Om man inte har sakliga argument kan man lägga orden i munnen på någon för att få det hela att låta lite bättre? - Eller så misuppfattar du vad jag snackar om, med flit - eller så har vi så diametrala uppfattningar att det krävs bra mycket mer än lite strösnackande på ett forum på internet för att vi skall förstå varandra.

för det är bekvämt och varmt att vara ingenting

Vem har sagt att jag strävar emot att vara någonting?, Det är kategorier jag är emot - inte att vara någonting ... var det verkligen så otydligt?

Det är skönt att som starkast kunna säga "alla är sin egen lyckas smed"

Vem har sagt att man måste vara stark för att vara individ? - Det är snarare så att man är svag då man inte är det. Alla människor har perioder då de mår sämre och är svagare under sin uppväxttid - och nog är det väl så att alla genomgått perioder av motgångar, men att under dessa motgångar sänka sig ner till att söka sig till andra svaga människor för att kasta bort tid som kunnat gå till självutveckling är i mina ögon ögonblickets dårskap.

Dina övriga kommentarer rörande rödhåriga pojkar och överviktiga ungdomar är inte främmande för mig, jag gick själv igenom en sådan uppväxt - det kan tyckas grymt att man skall behöva gå igenom den proceduren - men under din uppväxt är det dina föräldrar som gör valet åt dig - att trycka in dig i en miljö som inte fungerar - särskilt inte eftersom man då är som mest emottaglig för intryck. Det handlar inte om att någon är rödhårig som du säger - eller att den personen är överviktig, det finns gott om klara exempel på både rödhåriga och överviktiga personer som klarat sig igenom skolan utan att bli mobbade... det handlar om helt andra saker, funderar du lite däromkring kanske du finner att det inte är så galet med individualism.

Du får gärna tycka vad du vill, men det är naivt och dumt att påstå att feministerna
är ute och cyklar baserat på att du minsann kan välja och vraka mellan vilka
typer av grupper och fördomar du väljer att falla in i

Åh, tack bäste herr Icepic för att jag får tycka vad jag vill - jag tar mitt privilegium och försöker låta bli att kalla någon för naiv för att personen ifråga har en olika åsikt än jag ...

Vad sedan gäller hela konceptet "gothare", feminism och så vidare så fortsätter du att se på det hela som grupper, och du kategoriserar kategoriskt. Du missar hela min poäng och fortsätter med att argumentera att man som "si och så" kan välja, medan om man är född med "si och så" så är det något man inte kan "hjälpa" ... det hade väl varit för väl om det inte hade varit för att du totalt glömt bort att i de flesta fall (jag väljer nu att utesluta de människor som väljer att tillhöra en kategori för att det är 'häftigt') så handlar det om en konkret livsstil - ungefär som att tycka om datorer... tycka om natten, en viss konstsort, en viss känsla i musik osv. - dessa är minst lika påtagliga som att ha en speciell kroppsdel mellan benen, bara för att du lättare kan kategorisera det som fysiska och ickefysiska ting gör dem inte mindre till en verklighet för en individ, vilket är hela poängen (som jag anser att du förbisett totalt).

Skall man därför definera sig efter dessa kategorier? - Nej!, För man är inte sin kroppsdel som hänger mellan benen, rödtofsen på huvudet, eller de där fyrtio kilona extra man väger - man är långt mycket mer än så, och när man lyckats få den insikten, att man är individ så blir det genast väldigt mycket mer påtagligt att alla människor är vitt skilda - och att generaliseringar bara är av ondo, för att vissa människor skall kunna förenkla sin tillvaro, och dra YTTERLIGARE några människor över en kam.

Att sedan ta strid för sig själv som individ - vare sig det gäller lön, eller diskriminering är helt och hållet upp till en själv, du väljer själv vilken miljö du utsätter dig för då du är vuxen ... är du ickemyndig så väljer dina föräldrar åt dig, och är de tillräckligt insatta i psykosociala mönster och hur skolmiljöer mm. är konstruerade - så prioriterar de sina barn på ett annat sätt.

Så oavsett hur banalt det är att sätta folk i fack så blir det inte på något vis bättre av att ignorera problemet och låtsas att det inte finns, bara för att man insett att det inte borde finnas... etc. "feminister", "invandrare", "förortsinvandrare", "feministdebatt", etc.

Sluta generalisera, så behöver vi inte ens ha den här diskussionen.

[IcePic]

Såja såja Icepic, tänk på blodtrycket.

Precis, om nån får stryk i skolan dagligen så är det offrets fel.

Om man inte har sakliga argument kan man lägga orden i munnen på någon för att få det hela att låta lite bättre? - Eller så misuppfattar du vad jag snackar om, med flit - eller så har vi så diametrala uppfattningar att det krävs bra mycket mer än lite strösnackande på ett forum på internet för att vi skall förstå varandra.

Jo, jag tycker du är vansinnigt otydlig, nästintill så att jag upplever att du valt
ett ämne på "måfå" och placerat dig på "andra sidan" för att skapa debatt där ingen
fanns, eller inte tillräckligt livlig debatt fanns.

Som jag förstod det var diskussionen inriktad på feminism-debatten och varför
den är som den är. Hälften verkade inte tycka att de hade så mycket att klaga
på, medans bl.a jag tyckte att det inte är så jämlikt som man skulle vilja.
Sen säger du saker i stil med:

Så länge människor fortsätter att generalisera, sig själva - eller andra, kommer de fortsätta leva i skenbara argumentationer utan mål. Någon dag kanske de lär sig stå på sina egna ben - utan att söka trygghet i något så lättillgängligt som religion, könstillhörighet, tjocklek och eller politisk tillhörighet.

så har jag svårt att tolka det som annat än att du anser att de kvinnor som känner
sig utsatta för ojämlik behandling är förvirrade personer som gått ihop i en
grupp och kallar sig feminister för att de inte kan stå på egna ben.
Om det var fel uppfattat så kan du få klargöra det, för jag har inte ens lyckats
inse huruvida du vet om att orättvisor existerar?

Dessutom förstår jag att du tycker problemet är klart mindre än att folk dör,
vilket är sant, men det är ju inte en anledning att trivialisera problemet ändå.

Sen fortsätter det med:

Känner jag mig utsatt (för låg lön, diskriminerad för att jag går klädd i svarta kläder på stan, etc. ) , går jag inte och letar rätt på alla andra som ser ut som jag gör (hårfärg, frisyr, vikt, musiksmak, etc.) och startar en klubb för de stackars låtsasgotarna med tårdrypande historier om dålig barndom, förkrossande sociala situationer, och bögförolämpningar på stan

som jag inte heller kan tolka som annat än att "jag som har alla möjligheter lipar
inte om om min goth-stil ger mig nackdelar", men det är en position som enbart
den som är i övre halvan av pyramiden kan ha. Den som är kvinna, rödhårig,
tjock eller neger kan inte byta bort det när det inte passar.
Citatet

Har vi verkligen inte kommit längre än att vi behöver dela upp oss i små klubbar där alla feta hävdar sin rättighet och jämlikhet i samhället, för att de inte kan stå upp för sig själva?

får åtminstone mig att tro att du upplever att diskriminering händer för att individen
enskilt inte lyckats stå upp för sig. Men hur ska kvinnan som fått en domstol att
godkänna "snopplön" kunna stå upp mer än hon gjort? Hur ska hon möta ett
rättsväsende som befäster den orättvisan som existerar? Att säga upp sig är
bara ett alternativ för ett fåtal, resten har inget val där.

Det känns säkert bra att kunna säga

Kort och gott: kämpa för dig själv som individ, varför skall just du ha si och så mycket lön - klarar man inte av det, eller blir utsatt för utfrysning på sitt arbete för att man tillhör en viss grupp så är man helt enkelt i fel umgångskrets - problemet ligger i hos människorna som dömer, inte hos dig som individ.

som om det bara var att byta, men den lilla poäng som så envist försöker nå
fram är just det du säger i mitten av citatet. Det existerar ett problem hos ALLA
andra, och bl.a. har de lipiga feministerna upptäckt det och gör väsen ifrån sig. Men det är knappast så enkelt som:

Kort och gott: Var en individ, ge fan i att söka förenklande 'kategorier' av dig som människa så går det nog bra.

Åtminstone så har inte jag den uppfattningen att vår värld är så bra att man
bara kan trivialisera folks lidande, även om det inte är folkmord.
Jag hade också velat se att det inte var några skillnader på folk, men just nu
råkar det vara så att folk särbehandlas negativt, och det var det den här tråden
handlade om, trodde jag. Att trivialisera och blunda hjälper knappast någon,
speciellt inte när det kommer från någon som har den position som både du
och jag har, nämligen minst av de "permanenta" attributen för diskriminering.

Jag upplever det starkt som om du, i din situation som minst diskriminerad av
alla "klasser/typer/grupper/whatever", sitter och säger att det inte är ett problem,
och att det dessutom är offrets problem eftersom de inte bara "byter umgängeskrets"
eller att de inte "ställer sig upp" tillräckligt trots att jag trodde vi pratade om folk
som inte får jobb, får sämre lön osv, och inte "jag blev vald sist på gympan en gång"
eller "så få raggar på mig på krogen".

Jag har ingen aning om vad dina motiv har varit för att posta i den här tråden,
men antingen så har du helt enkelt inte sett nog av livet för att inse att andra
har det värre för att den stora massan är avsiktligt elak, eller så vill du bara
avsluta allt med "bah, alla andra gör fel, själv blundar jag" som nån sorts simpel nihilism eller nåt.

Du har rätt, dina postningar är otydliga, åtminstone för mig.

[fisk]

1. Man byter inte bort identitet, det är något man har, det är en livsstil (nu börjar jag bli uttråkad på att upprepa mig) - du trivialiserar individer, jag trivialiserar generaliseringar, konkretare än så blir det inte.

2. Den som är kvinna rödhårig och tjock kan färga håret och banta om hon inte kan stå upp för sig själv som hon är. Att vara född som svart, grön eller vit är irrelevant - det är bara personer som är fastnötta i generaliseringar som bryr sig om dessa olikheter (du inkluderad).


3. Man har alltid ett val - du verkar inte veta särskilt mycket om mobbing, eller så är du fast i en död vinkel och vägrar inse att mobbing inte kan äga rum om inte den utsatte inte tar åt sig. Jag tog mig ur 8 års mobbing - erfarenheten såhär efteråt?, Världen är hård - den blir inte till en utopi för att man går omkring och trivsamt hoppas på det.

4. Ja, man kan byta umgängeskrets om man vill - saknar man vilja så får man sträva efter att finna den, orkar man inte sträva så får man ta till alternativa medium ... exempelvis finns kognitiv beteendeterapi.

5. Nu är du där och lägger ord i min mun igen - säger jag inte uttryckligen att :

Vår värld är så bra att man bara kan trivialisera folks lidande

så menar jag inte heller detta. Det var du som yttrade dig rörande detta - du får stå för uttalandet.

Jag hoppas att du inser att man kan lida som individ också?

Trivialiserandet av könsindelningen som feminismen delvis representerar (eftersom den envist utgår efter särskild hormonell och fysisk uppbyggnad) tycker jag är ganska berättigad - det är inget fel att sträva efter mänsklig jämlikhet och mänskliga rättigheter, att bilda någon slags generaliserad klubb för inbördes beundran reser lika mycket fördomar som det gör nytta - så fortsätter det hela i en ond cirkel ad infinitum - eller till någon greppar hela konceptet med att diskussionen handlar om något helt annat.

6. Anledningen till att jag inte tar anstöt av dina upprepade försök till blatanta påhopp och generaliseringar är för att jag helt enkelt inte ser mig som en del i dina maniska försök att klassindela individer i små praktiska fack där vissa gnäller om sin vita hudfärg - och andra sin bruna, det är ett trivialt ämne - som endast föds av det ständiga "Vi mot dom"-tänkandet, och består av massor av reaktionära individer som fortsätter i ett ensidigt mönster som funnits sedan folk klubbade ned varandra för att de var av olika stammar.

Men jag tar det här inte på allt för stort allvar - i framtiden kommer det väl tjafsas om att man bör göra oss genetiskt identiska också, för att uppnå den ultimata kvasibalansen. Skrattretande.

Jag har ingen aning om vad dina motiv har varit för att posta i den här tråden,
men antingen så har du helt enkelt inte sett nog av livet för att inse att andra
har det värre för att den stora massan är avsiktligt elak, eller så vill du bara
avsluta allt med "bah, alla andra gör fel, själv blundar jag" som nån sorts simpel nihilism eller nåt.

Nu är du där och generaliserar igen IcePic. - och det är inget 'helt enkelt' med min livserfarenhet överhuvudtaget, men jag förstår att det är tacksamt att tänka så i din situation. Det bjuder jag på.

[IcePic]

1. Man byter inte bort identitet, det är något man har, det är en livsstil (nu börjar jag bli uttråkad på att upprepa mig) - du trivialiserar individer, jag trivialiserar generaliseringar, konkretare än så blir det inte.

Tja, det ämne jag diskuterar går ut på att flera miljoner svenskar nedvärderar
flera miljoner andra svenskar.
Att inte se att problemet är på den nivån och hålla sig till enskilda individer blir
ju precis ett uttryck för att "inte se skogen för träden".

[fisk]

Ja, där har vi orsaken bakom varför vi inte kan komma överrens.

[Ramza]

Man måste bry sig om alla, annars är man en idiot.

Inte sant fisk?

[fisk]

Man måste bry sig om alla, annars är man en idiot.

Inte sant fisk?

Nej, närmare tvärtom.