Vi är i Sverige och så länge man pratar svenska heter det H och inget annat.
Mnja... det hela bygger på en felläsning av något gammalt tyskt notpartitur på den tiden man skrev ut notens namn på platsen i noteringen. (vilket gör lilla "b" och lilla "h" svåra att skilja åt.
Men den gängse åsikt jag har hört av musiker och musiklärare ända sen jag gick i gymnasiet är att det är något som ska "justeras".
Och jag kan inte, för min del, på något sätt se fördelen med att behålla "h" istället för "b".
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
En bra sak att göra är att skapa en midifil med alla tonerna i följd så att man kan stämma efter den.
Att stämma efter "5:e bands principen" funkar inte bra.
Inte heller att ta ett ackord och stämma bort de sura tonerna, för då låter andra ackord för jävligt.
Att kalla b för h är dumt, en gammal kvarleva som borde dö ut fortast möjligt.
HLC wrote:Jag har fått inpräntat H ända sedan jag började spela saxophonen för länge länge sedan så jag förstår inte riktigt varför folk bryr sig.
Dock tycker jag att jag har märkt av att användningen av H och B skiljer sig lite. (Som i att det beror på vad som spelas osv)
Saxofon you say..
Det är ju både sexigt och fint ljud i.
There is a disease out there. Some of the symptoms include confrontation avoidance, approval addiction and disingenuous agreement. They call it mankind.
Big_Bird wrote:Mnja... det hela bygger på en felläsning av något gammalt tyskt notpartitur på den tiden man skrev ut notens namn på platsen i noteringen. (vilket gör lilla "b" och lilla "h" svåra att skilja åt.
Men den gängse åsikt jag har hört av musiker och musiklärare ända sen jag gick i gymnasiet är att det är något som ska "justeras".
Och jag kan inte, för min del, på något sätt se fördelen med att behålla "h" istället för "b".
Tja, i hela eurpoa har man alltid sagt H med undantagen England och Flamländerna. Och eftersom man sa det i England på den gamla goda tiden så säger man B i USA också, och eftersom USA är hippt och ballt så måste vi ju säga samma sak som dom.
Sen hör det ju till saken att mycket tryck kommer därifrån också, så som till exempel Real Book och det gör ju sitt till också. Därför är det ju inte speicellt kontigt att till exempel jazzmusiker säger B.
Vi är i Sverige och så länge man pratar svenska heter det H och inget annat.
Härligt att någon kan snacka vettigt.
Dessutom säger jag alltid H av den anledningen att ingen misstar en då.
Precis! Inga missförstånd. Jag säger till och med H och Bess - även om jag vet att det är "fel", men man är alltid tydlig. Däremot säger jag fortfarande Tchaikovskys b-moll konsert och Chopins b-moll scherzo...
Vill se den som stämmer e-oktav-strängen till B, sju band ljusare.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
"En halv groda dansar aldrig ensam" är det ju. det är en pun också eftersom en halv groda inte kan dansa utan sin andra halva...
Ghlargh ska inte hållas lagligen eller annars ansvarig om en 64bitare eller dennes utrustning dör eller skadas allvarligt efter att ha följt Ghlarghs tips, tipsen är avsedda endast som vägledning och inte som en exakt instruktion. Kan du inte, rör inte!
Vi är i Sverige och så länge man pratar svenska heter det H och inget annat.
Jag visste inte att det B hette H för alla som bor i sverige. Jag vet inte vart du bor, men där jag bor finns det ingen sån oskriven lag iaf. Här säger de flesta B. H kommer att försvinna och det fort! hoppas jag. Enda anledningen till att H heter B är för att det var någon klantig viktig munk som satt och översatte psalmer i nån medeltid nånstans. Han läste tonerna från ett gammalt notpapper som A, och hmm, vad är det där? det ser ut som ett H, det måste vara H. Så det blir A, H, C, D osv... ytterst klipskt. Det är iaf vad jag hört ska vara orsaken. Nä B ska det vara.
Kan vi reda ut det här med B och H nu ordentligt. Jag vill veta om jag ska presentera mig som Barald Åberg eller Harald Åherg?
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
lither wrote:Historien om B/H har sin början hos nån munk ... mer kan jag inte.
Som jag sa i en tidigare post, man skrev noterna som bokstäver på notstrecket och b gick därför inte att skilja från h.
Så något ljushuvud tänkte att den naturliga följden av noter borde vara cdefgah...
om det hade varit cdefghi hade jag kunnat hålla med om att h vore den naturliga bokstaven att namnge noten, men a->h->c->d->e->f->g man behöver inte direkt vara Jola Sigmond för att se att det är något lustigt med den serien.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
Allt ska ju inte ha logik, då blir det inget skoj.
Jag säger som sagt H för att inte skapa missförstånd, men tänker knappast på att "detta är ju inte rätt rent logiskt".
1. Nigger guy, two words which by themselves are harmless, but when combined they form a verbal missile of hate. 2.Vivaldi 3.Buffalos ...
Hess heter det bara i tyskland, och inte sedan 1945.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
Man har "slutat" med H, musikskolorna slutade lära ut det på 70/80-talet tror jag. Det sa gubben i affären där jag köpte en gitarr.
Men jaja, spelar roll.
En Bra Gitarr Drar ALLTID El ska det va förresten. :p
Edit: Lite skum förresten, en elgitarr genererar ju faktiskt el, om den inte är aktiv. :/
Min musiklärare säger att det heter H och han har läst över 300 högskolepoäng musik, är utbildad Organist, sångpedagog, dirigent, flöjtpedagog, musikteori, m.m.
H heter det