Utvecklingsstörda människor

[lillis]

Alla gör det, även du och jag. Man ser ned på dem väldigt grovt och i många fall underskattar man dem något kopiöst.

Det brukar vara en kille på mitt jobb ibland och handla lite grejer, han är väl lite drygt 20 och utvecklingsstörd. Vet inte exakt hur, men han har problem med talet och är även lite "defekt" i ansiktet, som det lätt kan bli. Vi brukar alltid snacka med honom och skämta och så, men jag kan ju själv erkänna att jag blir lättad när han går. Inte för att det är jobbigt, men för att det känns så spännt och konstigt på något sätt. När jag pratar med honom så pratar jag som jag skulle göra med en tolvåring, fast jag döljer det och får det att låta vuxet. Är jag den enda som gör detta?

Hur som helst har denna kille förvånat mig ett par gånger, speciellt med sitt stora ordförråd och sitt grepp av verkligheten. Senast för en vecka sedan var han nere och köpte en fanta och en kexchoklad och när han kom fram till kassan sa jag "Jaha du, är det lunchdags nu? *wink wink*"
"Jaaaa ser du.. det här är mina kalorier det! Tänker på nutritionen vet du.".

Nutritionen. Jag slår vad om att det, rent procentuellt, finns fler utvecklingsstörda tjugoåringar som använder det ordet än "normala" sådana (om man bortser från ramza).

Idag på bussen från Borås hem till mig gick han också på och snackade med busschauffören. Han frågade hur länge hon kört buss och hon svarade "I hela 30 år faktiskt.", varpå han sade "Jaha, då är du nästan en del av inventariet!".


Förstår ni vad jag försöker greppa? Är jag den enda som knappt kan prata med en utvecklingsstörd person och tänka att den här personen kan vara minst lika smart och begåvad som jag, om inte mer?

Ja jag vet inte. Tycker mest det är skrämmande att man är så lättpåverkad av yttre faktorer som tal, utseende och hur personerna rör sig.

[Xmel]

Nu när du har den här insikten behöver du väll inte underskatta honom längre?

[lillis]

Nu när du har den här insikten behöver du väll inte underskatta honom längre?

Lawd knows I'm trying.

[fisk]

Tja, jag orkar inte bry mig särskilt mycket.

[lillis]

Tja, jag orkar inte bry mig särskilt mycket.

Åt vilket håll då?

[fisk]

Tja, jag orkar inte bry mig särskilt mycket.

Åt vilket håll då?

Alla håll som involverar i att bry sig om utsatta grupper.

Jag är för "djungelns lag", klarar man sig inte på egen hand, så har man inget vidare existensberättigande.

Jag skulle inte ta hand om en sådan person, jag har för mycket kärlek till egenutvecklande och att nå någonting tillsammans med min sambo, men det är ganska uppenbart att det finns de som gärna ägnar sitt liv åt att mata/ta hand om/leva med utvecklingsstörda.

Det finns såklart de med downs syndrom som klarar sig på egen hand, jag bryr mig varken mer eller mindre om dem än vad jag bryr mig om Jane eller John Doe som inte är utvecklingsstörda.

[Dissident]

Jag håller med fisk. Jag är antagligen fördomsfull mot utvecklingsstörda, men det är inget jag orkar ändra på då jag träffar dem så sällan.

[Cappuccino]

Jag tror att många människor som "tycker om" att jobba med utvecklingsstörda innerst inne är självgoda. Det är lite som att omge sig med dumma människor för att framstå som smart. När det rör utvecklingsstörda så upplever jag det lite som en falsk humanism.

Detta är ett i-landsproblem som inte kommer att existera särskilt länge till (skadade foster kommer att väljas bort). Olyckor vid födseln (t.ex syrebrist) lär också bli mer ovanligt.

[lillis]

Det handlar inte om att mata eller klappa dem på huvudet och vara deras vänner. Det handlar egentligen inte om dem alls, det handlar om mig själv snarare. Man kan utveckla sig själv genom att umgås med människor som inte alla följer normen. Och sorry fisk, men både du och din flickvän är lika normativa som jag mina jane does.

...och förresten fisk, är inte du arbetslös bidragstagare? Djungels lag my ass.

Jag tror att många människor som "tycker om" att jobba med utvecklingsstörda innerst inne är självgoda. Det är lite som att omge sig med dumma människor för att framstå som smart. När det rör utvecklingsstörda så upplever jag det lite som en falsk humanism.

Jag brukade också köra med att "Alla som handlar handlar utifrån egoism, om en person gör något för en annan är det bara för att bli uppskattad och omtyckt, eller kanske för att få känna sig behövd". Nu gör jag inte det längre, och Gud vilken fin värld vi lever i plötsligt.

[fisk]

Jag förstår inte det sjukliga behovet av att rädda precis allting som råkar ha en puls.

I naturen så dör/dödas djur som inte kan ta hand om sig själva, och det är väl inget konstigt med det?

Jag har jobbat en månad på ett katthem under sista tiden, där har de en katt som det har samlats in hur mycket pengar somhelst till, för att den hela tiden har "otur", kräks blod, och varit döende ett tiotal gånger. De "lappade ihop" den här katten hur många gånger (för olika symtom) somhelst, men efter ett år så dog den.

Ibland undrar jag, precis som Cappuccino, om det inte enbart är självgodhet och egoism som får folk att "värna om liv" på det här sättet.

[lillis]

Jag förstår inte det sjukliga behovet av att rädda precis allting som råkar ha en puls.

I naturen så dör/dödas djur som inte kan ta hand om sig själva, och det är väl inget konstigt med det?

Jag har jobbat en månad på ett katthem under sista tiden, där har de en katt som det har samlats in hur mycket pengar somhelst till, för att den hela tiden har "otur", kräks blod, och varit döende ett tiotal gånger. De "lappade ihop" den här katten hur många gånger (för olika symtom) somhelst, men efter ett år så dog den.

Ibland undrar jag, precis som Cappuccino, om det inte enbart är självgodhet och egoism som får folk att "värna om liv" på det här sättet.

I naturen finns det arter som lever i tre dagar, växter som äter kött och bakterier som simmar upp motströms i din urinstråle när du kissar i en flod, för att sedan totaläga dig och din kropp. "I naturen..."-argumentet tycker jag inte alls håller. Du besitter egenskaper som vanliga djur inte kan drömma om, men ändå envisas du med att "I naturen så...".

Du har ett val. Du får gärna säga att du inte bryr dig, det har jag inga problem med. Men försök inte att försvara det med att de skadade lejonhanarna ju faktiskt dör ensamma och ledsna, så varför skall inte utvecklingsstörda människor få göra det med?

Var det inte du som försökte insinuera att jag var osolidarisk i en annan tråd? Hmmph.

[Bad_and_ugly]

Jag såg dokumentären om lars mullback för länge sedan.

[lillis]

Lars WHO?

[Bad_and_ugly]

Lars WHO?

Snubben som hadde en CP störning som gjorde att han inte kunde göra så mycket, men han bestämde sig för att bli regissör eller vad det var och hadde en dröm om att kunna äta på en fin restaurang, så fick han hjälp med rehabilitering och så så att han kunde kontrollera sina rörelser så han slutligen kunde äta på dendär restaurangen o.s.v

[fisk]

I naturen finns det arter som lever i tre dagar, växter som äter kött och bakterier som simmar upp motströms i din urinstråle när du kissar i en flod, för att sedan totaläga dig och din kropp. "I naturen..."-argumentet tycker jag inte alls håller. Du besitter egenskaper som vanliga djur inte kan drömma om, men ändå envisas du med att "I naturen så...".

Jag besitter även egenskaper som är långt underlägsna deras. För all intelligens vi människor har, så har vi fortfarande inte lyckats med många av de enklaste saker som djurvärlden lyckats med.

Vi krigar sinsemellan, våldtar och mördar våra egna barn, genomför massmord, hatar varandra på grund av hudfärg, förgiftar natur, och förgriper oss på varelser som inte har en chans att undkomma, utan något somhelst syfte.

Vi människor tror hela tiden att vi är förmer än naturen, men den motbevisar oss hela tiden (tsunamis, jordbävningar, översvämningar, etc.) - så visst skall vi leva efter och i naturen. Det ser jag som ganska självklart.

Givetvis har vi människor goda egenskaper också, vi tar hand om andra djur, vårdar, och skyddar (et cetera) - men det är inte en egenskap unik för oss. Varje gnuflock skyddar sina svaga ungar, och så vidare, och elefanter sörjer sina döda precis som oss.

I naturen finns dock en fundamental sak - och det är att var individ är högst ansvarig för sig själv. Vi människor kringgår gärna det, och jag säger inte att de som vill hänge sina liv åt hopplösa fall gör något "fel". Jag säger dock att jag tycker att det är ett slöseri med resurser och liv, inte bara deras egna, utan den varelse som t.ex. måste matas och tas hand om av andra under hela resten av sin existens för att överleva.

Du har ett val. Du får gärna säga att du inte bryr dig, det har jag inga problem med. Men försök inte att försvara det med att de skadade lejonhanarna ju faktiskt dör ensamma och ledsna, så varför skall inte utvecklingsstörda människor få göra det med?

Du dikterar inte vad, eller vad jag inte får försvara mig med lillis. Upphöj nu inte din egen moraliska kod till något större än vad den är.

Vidare är ovanstående citat fullt av nonsens, och bristfällig förståelse för mitt argument.

Var det inte du som försökte insinuera att jag var osolidarisk i en annan tråd? Hmmph.

Jag anser att det är högst osolidariskt att friska människor skall behöva, baserat på någon slags implicit morallag slösa sina liv på "hopplösa fall".

Jag anser att livet upphör att vara värt att leva det ögonblick det inte klarar av att uppehålla sig självt, så tillvida detta inte utgör t.ex. en temporär svacka (såsom exempelvis cancer - eller svårigheter som går att bota).

Av samma anledning anser jag det vara högst solidariskt att hjälpa varandra, förstå varandra, m.m. medan det är osolidariskt att t.ex. leva på andras "frikostighet", utnyttja system, o.s.v.

[Ghlargh]

Om det handlar om CP (Cerebral Pares, syrebrist vid födseln) har jag för mig att det kan slå väldigt olika, om det tillexempel skadar dom delar av hjärnan som har hand om tal och ansiktismuskler kan man få en person som ser helt knäpp ut i ansiktet, dreglar och talar som en senil 90åring, men annars är precis lika intelligent som vilken annan människa som helst.

Jag tror personligen att delar av utveckligsstördas konstiga beteende har att göra med att dom alltid behandlats som utveckligsstörda, jag tror att många skulle vara bättre på att passa in om dom behandlades som folk.
Självklart kan detta fungera sämre på den del av dom utvecklingsstörda som har problem i beteende-delen av hjärnan, samt har andra mentala problem.

Jag har viss erfarenhet av icke socialanpassade utveckligsstörda då jag gått på ett fritids som även var särskola, många av dom utvecklingsstörda där hade våldstendenser och andra problem som gjorde att dom inte kunde "släppas lösa". Det är ett problem när en människa med en 20årings kropp och en treårings förstånd blir sur på en och försöker strypa en (hände mig en gång).

Jag har även träffat på utvecklingsstörda som är precis lika smarta som vem som helst utom att dom har vissa skumma tendenser, jag vet inte om dessa tendenser är en del av deras skada eller bara kommer sig av att dom behandlats som en treåring hela sitt liv.

[fisk]

Tja, fast de flesta människor med t.ex. cerebral pares kan klara sig i stort sett på egen hand. De behöver förvisso hjälp med vissa saker (såsom t.ex. vissa gamlingar) men knappast med varrje liten sak i vardagen..

[Dissident]

Vi krigar sinsemellan, våldtar och mördar våra egna barn, genomför massmord, hatar varandra på grund av hudfärg, förgiftar natur, och förgriper oss på varelser som inte har en chans att undkomma, utan något somhelst syfte.

Allt det där förekommer i djurriket. Myror och andra insektskollektiv krigar med varandra, avvikande individer stöts ut hos däggdjur, reptiler äter sina barn, kor släpper ut enorma mängder växthusgaser, katter leker med möss för nöjes skull, etc, etc. Vi är verkligen inte på några sätt underlägsna några djur.

[lillis]

[text]
I naturen finns dock en fundamental sak - och det är att var individ är högst ansvarig för sig själv. Vi människor kringgår gärna det, och jag säger inte att de som vill hänge sina liv åt hopplösa fall gör något "fel". Jag säger dock att jag tycker att det är ett slöseri med resurser och liv, inte bara deras egna, utan den varelse som t.ex. måste matas och tas hand om av andra under hela resten av sin existens för att överleva.

Jag har inga problem med att du tycker det. Det lät dock i tidigare inlägg som om du tyckte att människor som faktiskt tar av sina egna liv för att hjälpa andras gör någonting som är dumt och förkastligt. Det var det jag (över-)reagerade mot, inte det faktum att DU inte vill, det skiter jag ju självklart i.

Du har ett val. Du får gärna säga att du inte bryr dig, det har jag inga problem med. Men försök inte att försvara det med att de skadade lejonhanarna ju faktiskt dör ensamma och ledsna, så varför skall inte utvecklingsstörda människor få göra det med?

Du dikterar inte vad, eller vad jag inte får försvara mig med lillis. Upphöj nu inte din egen moraliska kod till något större än vad den är.

Vidare är ovanstående citat fullt av nonsens, och bristfällig förståelse för mitt argument.

Du spelar ibland på en för hög nivå för mig fisk, och då hänger jag inte med. Antingen kan du lämna mig där med min bristfälliga förståelse, eller så kan du vidareutveckla ditt argument som jag tydligen inte förstod.

Jag anser att det är högst osolidariskt att friska människor skall behöva, baserat på någon slags implicit morallag slösa sina liv på "hopplösa fall".

Jag anser att livet upphör att vara värt att leva det ögonblick det inte klarar av att uppehålla sig självt, så tillvida detta inte utgör t.ex. en temporär svacka (såsom exempelvis cancer - eller svårigheter som går att bota).

Av samma anledning anser jag det vara högst solidariskt att hjälpa varandra, förstå varandra, m.m. medan det är osolidariskt att t.ex. leva på andras "frikostighet", utnyttja system, o.s.v.

Så var går gränsen? Om du rent hypotetiskt skulle hamna i ett enormt självdesuktrivt och deprimerat beteende över en mycket lång tid, skulle du tycka att det vore dåligt gjort av folk att försöka hjälpa dig? Tycker du att det vore rätt att få sitta och ruttna på ditt mörka rum tills du antingen begår självmord, dör självmant eller botas av dig självt? Skall folk med sjukdomar som kroniska sjukdomar som t.ex. reumatism inte få hjälp för att orka med ett bättre liv?

Du kanske har fått slagits som fan för att komma dit du är idag i livet, och props till dig isåfall. Jag kan förstå om du inte skulle orka fokusera på att hjälpa andra människor isåfall. Men jag tycker att det är farligt att förkasta människor som vill göra det med att de är egoistiska och självgoda bara för att man själv inte kan förstå varför de gör det.

Vi har onekligen helt olika åsikter i det här ämnet och om jag fortsätter att diskutera det kommer bara mina bristande argumentationskunskaper bli än mer pinsamma än de redan är. Så jag säger helt enkelt HITLER och förlorar därmed diskussionen.

[fisk]

Vi krigar sinsemellan, våldtar och mördar våra egna barn, genomför massmord, hatar varandra på grund av hudfärg, förgiftar natur, och förgriper oss på varelser som inte har en chans att undkomma, utan något somhelst syfte.

Allt det där förekommer i djurriket. Myror och andra insektskollektiv krigar med varandra, avvikande individer stöts ut hos däggdjur, reptiler äter sina barn, kor släpper ut enorma mängder växthusgaser, katter leker med möss för nöjes skull, etc, etc. Vi är verkligen inte på några sätt underlägsna några djur.

Likheter djur och människor mellan stärker snarare mitt argument som lillis försöker motargumentera, än försvagar det.

[fisk]

Så var går gränsen? Om du rent hypotetiskt skulle hamna i ett enormt självdesuktrivt och deprimerat beteende över en mycket lång tid, skulle du tycka att det vore dåligt gjort av folk att försöka hjälpa dig?

Läste du vad jag skrev så såg du att temporära svackor (såsom cancer, sjukdomar, osv.) såklart förtjänar hjälp.

Du kanske har fått slagits som fan för att komma dit du är idag i livet, och props till dig isåfall. Jag kan förstå om du inte skulle orka fokusera på att hjälpa andra människor isåfall. Men jag tycker att det är farligt att förkasta människor som vill göra det med att de är egoistiska och självgoda bara för att man själv inte kan förstå varför de gör det.

Det ligger i var människa, och varje djurs drift att själv överleva. Det är knappast något speciellt med att kämpa för att vidareföra sin egen existens. Det är bra att det finns de som ställer upp för vänner och tillfälligt sjuka, det stärker trots allt mänskligheten (och är solidariskt). Det jag argumenterar huvudsakligen emot är den (i min mening) sjuka driften att kämpa för hopplösa fall.

Vi har onekligen helt olika åsikter i det här ämnet och om jag fortsätter att diskutera det kommer bara mina bristande argumentationskunskaper bli än mer pinsamma än de redan är. Så jag säger helt enkelt HITLER och förlorar därmed diskussionen.

Jag tror snarare att vi missförstod varandra.

[lillis]

Först brydde du dig inte om utvecklingsstörda, och nu säger du att det är just att hjälpa hopplösa fall som är det förkastliga? Att ge en utvecklingsstörd människa den respekt hon förtjänar och kanske en klapp på axeln då och då är knappast ett hopplöst fall.

Nej fisk, jag tror inte att det handlar om att missförstå varandra. Du bryr dig inte det minsta om utvecklingsstörda eftersom de i dina ögon är precis som vilken annan människa på stan: en grå trenchcoat i det eviga regnet, människor som inte är värda din uppmärksamhet eller omtänksamhet då du har fullt upp med att själv utvecklas.
Jag är inte sådan, och så är det bara.

Lars WHO?

Snubben som hadde en CP störning som gjorde att han inte kunde göra så mycket, men han bestämde sig för att bli regissör eller vad det var och hadde en dröm om att kunna äta på en fin restaurang, så fick han hjälp med rehabilitering och så så att han kunde kontrollera sina rörelser så han slutligen kunde äta på dendär restaurangen o.s.v

Sounds gay.

[fisk]

Först brydde du dig inte om utvecklingsstörda

Först? Du vet, utanför 64bits, där meningslösheter ej per definition ältas ad infinitum ad nauseam, där är de lika ointressanta som Boghdan på Boghdans närlivs.

, och nu säger du att det är just att hjälpa hopplösa fall som är det förkastliga?

Det är vad jag menat hela tiden. Många utvecklingsstörda är just hopplösa fall, då de inte kan ta hand om sig själva överhuvudtaget.

Att ge en utvecklingsstörd människa den respekt hon förtjänar

Respekt är som du säger någonting man förtjänar, och det är något jag ger till individer, jag klumpar inte ihop alla utvecklingsstörda och "ger dem respekt". Den här diskussionen ter sig mer och mer absurd.

Du bryr dig inte det minsta om utvecklingsstörda

Nope.

...eftersom de i dina ögon är precis som vilken annan människa på stan.

Exakt. Jag varken överpriviligierar dem för att verka förmer, eller underpriviligierar dem för att verka förmer.

...en grå trenchcoat i det eviga regnet, människor som inte är värda din uppmärksamhet eller omtänksamhet...

*gäsp*, fördomar i all ära, men nu börjar du låta som benjamin.

...då du har fullt upp med att själv utvecklas.

Jag har fullt upp med att leva, ja - absolut.

...du har fullt upp med att själv utvecklas. Jag är inte sådan, och så är det bara.

Du har inte fullt upp med att utvecklas? Ok.

[lillis]

Jag tycker att Boghdan är intressant, och det kanske är där vi skiljer oss åt.
En kväll, vid stängningsdags, bondade vi. Han berättade om sin son som är sju år gammal och älskar leksaksbilar.


...och ärligt talat, benjamin skulle aldrig komma på att använda ordet trenchcoat, han skulle säga att du är "sjukt tråkig :/" eller något liknande. Det var faktiskt Sebastian "Dissident" Zeder som började med det.

[Cappuccino]

Först brydde du dig inte om utvecklingsstörda, och nu säger du att det är just att hjälpa hopplösa fall som är det förkastliga? Att ge en utvecklingsstörd människa den respekt hon förtjänar och kanske en klapp på axeln då och då är knappast ett hopplöst fall.

Nej fisk, jag tror inte att det handlar om att missförstå varandra. Du bryr dig inte det minsta om utvecklingsstörda eftersom de i dina ögon är precis som vilken annan människa på stan: en grå trenchcoat i det eviga regnet, människor som inte är värda din uppmärksamhet eller omtänksamhet då du har fullt upp med att själv utvecklas.
Jag är inte sådan, och så är det bara.

Från ditt första inlägg får man intrycket av att du är en bloggande, cafe lattedrickande innerstadsjournalist som just fått en insikt och nu vill dela med den med resten av världen (ingen kan ju möjligtvis ha tänkt tanken förut).
Vad skall komma härnäst? Får vi inte döma folk efter deras klädstil? Är indier också människor? Skall vi tänka på delfinerna när vi shoppar och rör oss mellan caféerna och boutiquerna? buhuhu

Apropå benjamin: "jävla joker". <--Är det någon som kan förklara vad det betyder?