Det du skriver kräver två svar - först och främst är det essentiellt att förstå att våldtäktsmän inte "formas" utanför samhället, de är inga sjuka individer från början, deras identitet har inte formats i ett vakuum. De blir till i relationen till andra individer, och det är därför viktigt att se detta som ett samhällsproblem, istället för att göra det enkelt för oss och problematisera individerna.Men vad menar du egentligen med vad du skriver rent konkret, menar du att en person utsatt för en våldtäkt inte skulle må lika dåligt om samhället inte menade att man bör må si och så dåligt?
Vidare formas även våra värderingar kring våldtäkt ur andras reaktioner och likaså den våldtagnas. Om man isolerar handlingen, och frigör den från samtliga våra moraliska värderingar, så är det en handling där den ena parten håller fast den andra, utsätter den för (ibland) fysisk skada, och använder tvångsmässigt sina reproduktionsorgan, mot den våldtagnes vilja. Våra värderingar kring det här kommer sedan från väletablerad moral, bland annat från filosofier som tabubelägger sex överhuvudtaget, samt rådande värderingar att kvinnor i större mån inte skall ha sex lika mycket som män (det är fortfarande så i detta vårat samhälle att män skäms för att inte haft sex med minst en partner (helst fler), medan kvinnor anses vara <lägg till valfritt nedlåtande ord om hennes sexualitet> när de har haft många sexuella relationer).
Finns det en skillnad mellan hur ex. en kvinna ser på att bli våldtagen, jämfört med hur en man ser på att bli våldtagen? Är manligt övergrepp av kvinnan värre än kvinnligt övergrepp av mannen, alt. manligt övergrepp av mannen? I så fall, varför? [om vi försöker att ta frågan till sin spets, och undvika uttryck såsom: "Det är väl klart"]
Överlag är sexualiteten extremt värdeladdad, såpass värdeladdad att många anser att våldtäkt är värre än döden.
Jag problematiserar (till viss del) den vedertagenhet som kretsar kring att någon, under tvång, har könsumgänge med en annan - av den orsaken att jag skulle kunna tänka mig att dessa vedertagenheter troligtvis fogar den som utsatts för våldtäkten mer än själva våldtäkten i sig.
Syftet är att ge ett annat perspektiv på situationen, de flesta anser att dessa saker är enkelt förklarliga. Den, inflammerat dogmatiska inställning som existerar kring detta anser jag vara värd att granska i annat ljus. Jag anser att det inte finns någon tes som är så "fast", att man inte kan vrida på den och analysera den i ett annat ljus.Vad är syftet med att konstatera detta?
Och vad menar du med att nämna hur vanligt det skulle vara med våldtäktsfantasier [...]
Vårt samhälle går från en ganska traditionell syn på sexualitet, till en mer och mer [relativt sett] frigjord syn. Denna synen på sex har bland annat analyserats av många (bl.a. den amerikanske professorn Kinsey), och forskningsrapporter visar att det är relativt vanligt med våldtäktsfantasier hos kvinnor. Vissa forskare hävdar att detta beror på att många sexuella fantasier kommer just från de starkaste av tabu, det vill säga det faktum att en viss del av lockelsen (och upphetsningen) kommer från vad som är "förbjudet".
hur anknyter det till ämnet
Jag tycker att det är intressant att ta upp att något som ändå ses som värre än döden faktiskt fantiseras om, även av de som riskeras att utsättas för det. Hur knyter det inte till ämnet?
Vidare, på vilka olika sätt menar du att man kan se det här på?
Jag tycker att det är tämligen glasklart vad jag menar, prova att läsa igenom vad jag har skrivit en gång till.
Var är den röda tråden mellan din stortå, individen som fick bajs på sig och en våldtäkt?
Den röda tråden handlar om hur våra värderingar skapas ... det vill säga genom andra människors reaktioner. Det är knappast någonting jag är ensam om att anse. I stort sett samtliga klassiska, såväl som moderna sociologer (eg. Durkheim, Weber, Mead, Parsons, mfl.) är tämligen ense om att vi blir till genom andra.