_JesteR_ wrote:nem wrote:_JesteR_ wrote:Citat-tråden är
här.
Men när du ändå skriver här så kan du ju utveckla ditt inlägg.
Jag var kanske lite subtil. Men... "vakna upp till verkligheten" var alltså riktat mot dig. Var du har fått alla de ignoranta idéerna om Saddam ifrån?
Fri sjukvård till alla? Jag berättade det för en god vän som flytt från Irak. Han skrattar fortfarande.
Jo, jag förstod att det var riktat mot mig, jag var bara ironisk.
Jag borde ha varit tydligare.
Fri sjukvård till alla familjer med en familjemedlem inom millitären, ska det vara.
Om du har någonting som pekar på motsatsen, så får du gärna upplysa mig. Det inkluderar alltså allt jag har sagt om Saddam.
OK... Först trodde jag att du skämtade, sedan tänkte jag att du nog bara var ignorant. Men nu är jag övertygad om att du är fullkomligt hjärntvättad och helt saknar grepp om historien.
_JesteR_ wrote:Det går att jämnföra, i alla fall om man ser tillbaka före Persiska Gulfkriget.
Med hjälp av de enorma summor av pengar man fick in av råoljan, lyckades Saddam inom loppet av några år modernisera hela Irak. Bl.a. genom att bygga ut infrastrukturen, fri sjukvård och utbildning till alla, kampagner mot analfabetism, införandet av elektricitet till större delen av landet är några exempel. Han lyckades även dämpa de etniska motsättningarna bland shia och -sunnismulimer, som var otänkbara under hans tid, men som är vardag nuförtiden.
Om vi bara börjar med det mest absurda. Saddam dämpade de etniska motsättningarna genom etnisk rensning, tortyr, beställningsmord, rena försvinnanden och utrotningskampanjer. Den sanning som döljs bakom ditt uttalande om de dämpade etniska motsättningarna är en väldigt makaber sanning.
Vad gäller moderniseringen, infrastrukturen, elektriciteten och utbildningen så har jag lättare att förstå att du blivit förledd. Irak genomgick mycket riktigt en helt fantastisk uppryckning i början på 70-talet, landet var relativt sekulärt och med pengar från oljan byggdes välfärdssystem och infrastruktur ut i en snabb hastighet med hjälp av utländsk arbetskraft. Det är med den bakgrunden man ska se de stora insatser som USA och Frankrike gjorde i landet, och som framförallt USA senare fått mycket kritik för. Irak såg helt enkelt mycket lovande ut och det regerande Baath-partiet fick mycket välförtjänt beröm i världssamfundet. Baath-partiet regerade även i Syrien, och med den vind i seglen man hade började man diskutera bildandet av en arabisk union. När denna process tog sin början började dock också det definitiva slutet för Iraks framgångar.
Unionen, om den hade genomförts, skulle ledas av Syriens Hafez al-Assad, något som helt hade marginaliserat Saddam. Detta kunde han givetvis inte acceptera och han tog därför makten 1979 i något som bäst kan beskrivas som en kupp. Planerna på en union skrinlades och Saddam kallade till sig de 90 högst uppsatta ledarna i Baath-partiet i ett möte som har kommit att bli berömt och som måste vara ett av de mest demonstrativa världshistorien skådat.
Saddam läste upp namn efter namn från en lång lista med anklagelser riktade mot den grupp som byggt upp Irak. När han avslutade varje anförande om en person bars vederbörande ut ur rummet och nästa anklagelse tog vid. När Saddam var klar fanns bara 22 ledamöter kvar i rummet. Av de som försvann är det inte känt vad som hände med alla. En del avrättades, andra deporterades, somliga sattes i fängelse och andra bara försvann.
Efter den här utrensningen var Saddam obestridd diktator utan någon opposition. Snart vidtog en propagandakampanj som närmast är att jämföra med den som nu håller på att ske i Nordkorea. Saddams porträtt målades överallt, medierna förvanskade historien till Saddams fördel och skolböckerna övergick från att vara utbildningsmaterial till att bli redskap för hjärntvätt. Hela Iraks modernisering som inträffade tidigare tillskrevs Saddam och han fick personligen äran för allt från välfärdssystemen till elektriciteten.
Vad som hände sedan känner du säkert till. Saddam deklarerade att han skulle stå i Teheran inom tre dagar och startade det Iransk-Irakiska kriget. Landet förstördes nära nog till grunden igen. Det var ett krig som slutade av utmattning snarare än att någon sida vann eller gav upp. Kriget utarmade båda länderna och räknas som det längsta konventionella kriget världen skådat. Det pågick från 1980 till 1988 och beräknas ha skördat en miljon människoliv. Hur USA än anstränger sig så kommer dagens krig aldrig att komma i närheten av den tragedi som Saddam står ansvarig för.
Saddam nöjde sig dock inte med att ha smulat sönder landet och sänt det halvvägs tillbaka till medeltiden. Han var fast besluten att gå hela vägen och invaderade efter ett par år vapenstillestånd Kuwait. Jag vet inte om jag behöver fortsätta längre än så, nutidshistorien är relativt väl känd.
Om det råder minsta tvekan om att Saddam från början till slut var en grym envåldshärskare som inte tillfört något till den här världen är jag dock även beredd att fortsätta historielektionen. Men det vore nästan lättare om du bara slog upp NE själv, så slipper jag referera.
EDIT: Rättade till en (uppenbart felaktig) miss vad gäller årtalen.
