Kants moralfilosofi

[staretsen]

Kant is known for his theory that there is a single moral obligation, which he called the "Categorical Imperative", and is derived from the concept of duty. It is from the Categorical Imperative that all other moral obligations are generated, and by which all moral obligations can be tested (421).[10] He believed that the moral law is a principle of reason itself, and is not based on contingent facts about the world, such as what would make us happy, but to act upon the moral law which has no other motive than "worthiness of being happy" (Critique of Pure Reason, A806/B834). Accordingly, he believed that moral obligation applies to all and only rational agents (408).[10]

A categorical imperative is an unconditional obligation; that is, it has the force of an obligation regardless of our will or desires (Contrast this with hypothetical imperative) (420-421).[10] In Groundwork of the Metaphysic of Morals (1785) Kant enumerated three formulations of the categorical imperative which he believed to be roughly equivalent (436):[10]

Jag håller på att bli galen av det här för det känns verkligen som att jag måste ha missat något. Kant menar alltså att vi har en ovillkorlig plikt (som är formulerad i hans maxim och som har status av "kategoriskt imperativ"), vilken är att handla så att sättet vi handlar på skulle kunna upphöjas till universell lag, och att alla moraliska plikter kan härledas ur den. Att han över huvud taget inte ställer upp några kriterier för den här universella lagen, att det kanske är omöjligt med universella lagar etc. kan vi lämna åt sidan. Vad jag undrar är: Varifrån menar Kant att den här plikten kommer ifrån? Försöker han säga att eftersom människan (åtminstone till viss del) känner sig förpliktigad att göra vad som tjänar mänskligheten (eg. kollektivet) har vi en plikt som till och med är överställd lusten som den - enligt den redan felande logiken - kom ifrån (då syftar jag på det andra stycket)? Kan en så stor filosof ha varit så förblindad av sina religiösa övertygelser att han lät hela sin teori hänga på Gud? Är det någon som är mer bevandrad vad gäller honom? Jag har tänkt läsa "Kritikerna" någon gång men jag är inte ens säker på att de kommer göra mig något klokare. Men som det ser ut för mig nu så skulle vem som helst kunna refutera hela Kants lära på en eftermiddag, och då måste det väl vara något jag har missat?

[Peter Wall]

Nu vet staretsen varför Filosofi var en av de få kurser på gymnasiet jag vägrade lägga tid på;)

[nem]

Jag tror att frågan om gud är lite vid sidan av den egentliga poängen. Nu ska det sägas att jag inte har så mycket som ett enda akademiskt poäng i ämnet och knappt ens skulle våga kalla mig amatör. Men som jag har lärt mig om Kant så stod det innan han släppte sin kritik av det sunda förnuftet något av en strid mellan de rena empiristerna och de som ansåg att man inte kunde lita till erfarenheter. Kant var banbrytande i det att han inte anslöt sig till någon av skolorna och menade att observationer är meningslösa utan logik, men logiken kommer ingenstans utan erfarenheter.

Jag tror att frihetsbegreppet och plikten härstammar från denna åskådning. Med logiken kan man konstatera förnuftets (och sin egen) existens och genom att observera förnuftet kan man konstatera existensen av en universell lag kring frihet och plikt. Med en sådan konstruktion stöter man egentligen inte på frågan om varifrån något av detta kommer, istället undviks frågan om Gud och skapelsen elegant. Precis som devisen "cogito, ergo sum" inte ger dig något svar på frågan om varifrån du kommer men ändå är ett fullgott bevis på att så är fallet tror jag att Kant behandlar plikten.

Men jag skulle nog kolla i en bok snarare än att lita på mitt eget minne, så ta inte detta för mer än bara en gissning fritt ur minnet.

[fisk]

Kant, så som jag förstått honom när jag studerat hans teorier, menar att alla människor har en "moralisk kompass", något som han menar förekommer hos alla levande och tänkande människor. Vi vet alltså, enligt Kant, alltid när vi begår ett moraliskt fel, men det är varje individs egna skyldighet att förhålla sig till denna.

Vi kan bryta emot dessa principer, och då (som jag förstår Kant) är vi moraliskt korrupta.

Han menar exempelvis att 'att ljuga' alltid är fel, och att vi alltid skall handla så att vi uppnår maximen av moraliskt "rättleverne".

Såvitt jag vet så försökte inte Kant någonsin att skriva "vad som är rätt", utan bara att människors moraliska kompass alltid vet det.

Jag föreslår att du kikar på Van Inwagens tankebanor istället, han är nog en mer stimulerande filosof.

[Cappuccino]

Kant erkände att en människa som följer det kategoriska imperativet inte blir särskilt lycklig, men att man skall få sin belöning i ett kommande liv. Kant var som sagt kristen och trodde på ett liv efter döden. Men han ansåg att man inte får följa det kategoriska imperativet och handla rätt för att få belöningen av att komma till himmelen efter döden, då förlorar nämligen ens goda handlingar sitt värde.