Bygga upp sitt självförtroende

Longstock · Post by **Longstock** » 2007-01-17 20:44:47

Har läst några trådar här på forumet om svåra perioder i sitt liv, bl.a http://www.64bits.se/forum/viewtopic.php?t=6425

Mitt självförtroende har verkligen nått botten. Mår dåligt varenda dag i skolan, jag vill inte gå in på vad det handlar om, det känns alldeles för privat. Det konstiga är att jag har hyffsat många kompisar i klassen som stöttar mig och som vet om mitt problem (eller ja.. fyra personer vet om det). Alla är jättetrevliga och verkligen snälla. Det är ingen som mobbar mig eller någon hemsk utfrysningsmetod.

Har mått konstant dåligt sedan oktober 2005. Pratade med en psykolog om mitt problem september 2006 och det började kännas lite bättre, eller otroligt mycket bättre om jag ska vara ärlig, äntligen kunde jag slappna av. Det kändes som det var lov i skolan, all energi jag lade ner på att tänka på mitt problem kunde jag lägga på något annat. Men det kändes väl bra till december samma år.

Nu känns det värdelöst igen. Jag försöker alltid att vara glad även fast jag mår skit. Jag längtar bara till sommarlovet då två månader av avslappning väntar. Fast det är en evighet till dess. Jag orkar inte att må dåligt mer, men jag har inga planer på att hoppa av skolan (vilket skulle lösa ALLA problem, eller att ta mitt liv. Aldrig)

Så, kära forummedlemmar, hur ska jag göra för att må lite bättre?

andersson · Post by **andersson** » 2007-01-17 20:55:49

Jag har själv varit nere i perioder, mycket löstes av att jag började träna. Kalla mig fåfäng men ett förbättrat yttre hjälper mig att vara stark, sen bidrar den självkännedom som styrketräningen ger i kombination med ökad ork och kapacitet.

Cappuccino · Post by **Cappuccino** » 2007-01-17 20:57:14

Eftersom du inte vill nämna vad problemet i skolan är så är det ju svårt att ge några råd. Du kan ju alltid testa antidepressiva läkemedel (zoloft är väldigt populärt).

enix · Post by **enix** » 2007-01-17 20:57:57

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara om jag inte får reda på vad det egentligen handlar om.

Jag mådde också pyton i skolan en gång i tiden (under högstadiet) och det varade mellan 2003-2005. Jag började må bättre genom att snacka med psykolog och prata med föräldrarna och försöka tänka possitivt. Det hjälpte.

Mr Einstein · Post by **Mr Einstein** » 2007-01-17 21:03:58

Skola...är det högstadiet, gymnasiet...eller högskola?

Longstock · Post by **Longstock** » 2007-01-17 21:08:45

T.ex att din mamma är död.
- Du pratar bara om din pappa, är din mamma och pappa skilda eller?
- Nej... hon är död.

Det är inte det problemet jag har, men ni fattar.

Jobbigt att leva i ständig ångest för att kanske någon dag få en fråga då min "hemlighet" avslöjas. Visst, jag kan ljuga, men det blir liksom bara värre.

Mr Einstein wrote:Skola...är det högstadiet, gymnasiet...eller högskola?

Gymnasiet.

Longstock · Post by **Longstock** » 2007-01-17 21:12:30

Jag förstår givetvis att ni inte kan hjälpa mig lösa mitt problem. Men en sak många här på forumet är bra på är konfliktsituationer. Jag är sämst på att "försvara" mig själv i pressade situationer. Hur ska jag göra?

Act · Post by **Act** » 2007-01-17 21:21:48

Jag vet inte om det funkar men du skulle kunna börja varje morgon med att ställa dig framför spegeln och säga "Jag är stark. Jag kan klara det här."

Det är säkert svårt men försök att undvika tanken om att någon ska fråga dig om vad det nu handlar om. Försök hitta på något kul på fritiden och tänk på det istället.

Som sagt, det är svårt att ge råd.

staretsen · Post by **staretsen** » 2007-01-17 21:25:47

Longstock wrote:Jobbigt att leva i ständig ångest för att kanske någon dag få en fråga då min "hemlighet" avslöjas. Visst, jag kan ljuga, men det blir liksom bara värre. [...] Jag är sämst på att "försvara" mig själv i pressade situationer.

Du menar att du är rädd att försäga dig?

Mr Einstein · Post by **Mr Einstein** » 2007-01-17 21:27:03

Longstock wrote:Jag är sämst på att "försvara" mig själv i pressade situationer. Hur ska jag göra?

Fysiskt eller verbalt?

Longstock · Post by **Longstock** » 2007-01-17 21:30:38

staretsen wrote:
Longstock wrote:Jobbigt att leva i ständig ångest för att kanske någon dag få en fråga då min "hemlighet" avslöjas. Visst, jag kan ljuga, men det blir liksom bara värre. [...] Jag är sämst på att "försvara" mig själv i pressade situationer.
Du menar att du är rädd att försäga dig?

Jag är bäst på att inte försäga mig. Men om frågan kommer upp blir det svårt för mig att inte berätta sanningen.

Longstock · Post by **Longstock** » 2007-01-17 21:31:33

Mr Einstein wrote:
Longstock wrote:Jag är sämst på att "försvara" mig själv i pressade situationer. Hur ska jag göra?
Fysiskt eller verbalt?

Det är ingen som skulle ge sig på mig fysiskt. Inte för att jag är speciellt stark utan för att det finns ingen anledning till det. Jag menar verbalt.

kqr · Post by **kqr** » 2007-01-17 21:38:11

jag maste erkanna att du verkar ha sk'o'tt det j*vla bra hittills jamfort med hur manga skulle ha gjort det, sa dum ar du iaf inte, det ger lite battre forutsattningar.

jag kan inte saga nagot sa har direkt, men jag ska fundera pa saken till imorgon.

Mr Einstein · Post by **Mr Einstein** » 2007-01-17 21:40:33

Men vem är det som skulle kunna ställa frågan...en klasskompis, lärare eller anhörig?

Des · Post by **Des** » 2007-01-17 22:04:04

Gå till din psykolog igen? Nu har jag inte riktigt varit i samma kläder som dig, men det är jävligt bra att få prata ut om saker man bara sitter och trycker på. Sen har jag varit med om dåligt rykten i skolan osv, men det är bara att ignorera och tänka på annat. Vet inte om det är likadant för dig, men jag tvekar.

Ang.

T.ex att din mamma är död.
- Du pratar bara om din pappa, är din mamma och pappa skilda eller?
- Nej... hon är död.

så är det väl bara att säga att dom inte har med det att göra.

Rejs · Post by **Rejs** » 2007-01-17 22:13:44

Des wrote:Ang. så är det väl bara att säga att dom inte har med det att göra.

Iofs om man känner personen så har man alltid med det att göra till viss gräns. Man kanske vill visa att man bryr sig.

Dock kan man säga att man inte vill prata om det.

kqr · Post by **kqr** » 2007-01-17 22:17:16

Des wrote: Ang.
T.ex att din mamma är död.
- Du pratar bara om din pappa, är din mamma och pappa skilda eller?
- Nej... hon är död.
så är det väl bara att säga att dom inte har med det att gora?

det ar om nagot annu var re.

Mr Einstein · Post by **Mr Einstein** » 2007-01-17 22:18:28

Rejs wrote: Dock kan man säga att man inte vill prata om det.

Ja...och på så vis behöver man inte ljuga heller.
Alla måste väl respektera att man inte vill prata om djupt personliga saker.
Du behöver egentligen aldrig svara på frågan.
Ingen kan väl tvinga dig!?

Act · Post by **Act** » 2007-01-17 22:20:07

Som han precis skrev har han svårt att inte vara ärlig.

palindrom · Post by **palindrom** » 2007-01-17 22:25:51

Päsa_ wrote:Som han precis skrev har han svårt att inte vara ärlig.

Det är ju skillnad på att vara ärlig och att vilja hålla detaljer privat.

Act · Post by **Act** » 2007-01-17 22:29:37

palindrom wrote:
Päsa_ wrote:Som han precis skrev har han svårt att inte vara ärlig.
Det är ju skillnad på att vara ärlig och att vilja hålla detaljer privat.

Jo, det håller jag med om. Men det kanske är så att han hellst vill besvara frågan för att undvika ytterligare frågor och kanske till och med tjat.

Väntar på svar från Longstock.

Longstock · Post by **Longstock** » 2007-01-17 22:50:47

Tack för alla svar. Om jag undviker sanningen kommer frågorna blir allt fler. Jag har varit med om det förut.

Päsa_ Jag vill ha det här problemet ur världen. Och det enda sättet är att säga som det är. Men jag vill säga det av egen vilja. När jag känner mig redo att berätta. Det är därför jobbigt om frågan skulle komma upp och jag måste svara fastän jag inte vill det.

Raspberry · Post by **Raspberry** » 2007-01-17 22:58:57

Det är bara att bita ihop, jag har mycket tjaffs här hemma och allmänt stökigt i mitt liv, allt kommer förmodligen lösa sig när jag flyttar efter gymnasiet, 2.5 år kvar....

palindrom · Post by **palindrom** » 2007-01-17 22:59:33

Longstock wrote:Tack för alla svar. Om jag undviker sanningen kommer frågorna blir allt fler. Jag har varit med om det förut.

Päsa_ Jag vill ha det här problemet ur världen. Och det enda sättet är att säga som det är. Men jag vill säga det av egen vilja. När jag känner mig redo att berätta. Det är därför jobbigt om frågan skulle komma upp och jag måste svara fastän jag inte vill det.

Ta fram integriteten, pojk.

Klaar · Post by **Klaar** » 2007-01-17 23:02:56

Minns att johannesört ska kunna hjälpa lite vid lättare depressioner. Dämpa ångest och oro. Har inte testat själv men minns att jag läst något om att det ordineras till patienter nere på kontinenten. Det slår nog inte när du tar det direkt, snarare gradivs över överskådlig tid.

Ifall du dricker eller snusar/röker, ta en vit vecka eller två. Både alkohol och nikotin är kopplat till depressioner. Vill inte komma och säga att du super precis men se över dina vanor, mår man bättre av det?

edit. *Johannesört