Vilken religion tror ni på?

[nem]

Agnosticism, eller snarare hur det uppfattas, är en riktig styggelse. Det är inte med på ateist-deist-skalan, utan handlar om huruvida man kan finna absolut kunskap. De flesta monoteister är också agnostisker, eftersom en viktig del av deras tro är att den inte ska gå att bevisa. Man är antingen ateist eller deist, "agnostiker" är inget mellanting.

Du borde läsa Life of Pi.

[_JesteR_]

man får tro vad man vill.

det finns inte bara 1 Gud iallfall,jag kan hitta minst 5st med hjälp av google.

Hinduismen eller budismen (det som dominerar i Indien) har ju en hel del gudar...

Hinduismen dominerar i Indien, och har många gudar. Buddhismen däremot har bara en gud, Buddha. Religionen är visserligen indelad i två läger, de som betraktar honom som en gud och de som inte gör det.

[kqr]

Men sen finns det ju de som vill hävda att alla hinduismens gudar bara är en och samma gud i olika skepnader.

[Dissident]

Du borde läsa Life of Pi.

Borde jag det? För visst kan jag göra det, men den verkar lite för vulgär för min smak.

[linalotta]

Ateist. Vilket ibland känns skumt med tanke på att min sabo är kristen, likaså halva hans släkt.
Men jag håller mig till att jag är ateist

[_JesteR_]

Men sen finns det ju de som vill hävda att alla hinduismens gudar bara är en och samma gud i olika skepnader.

Det var en intressant, eftersom Hinduismen alltid har betraktats som en polyteistisk religion. Men om du har någon länk om detta, så kan du gärna posta den.

[Andrej]

Life of Pi verkar faktiskt riktigt intressant.

[liger]

Scientologi!

Nä, men ärligt talat så har jag svårt för religioner. Det ända jag kan komma fram till är att dom flesta fungerar mest som moraliska riktlinjer. Sen hur moraliska dom är, kan man ju diskutera i evigheter. Jag tror på mig själv, det räcker gott och väl min del.

Låt oss anta att du någon gång i livet hamnar i en olycka, förhoppningsvis inte men detta är bara ett exempel, där du råkar köra ihjäl ett litet barn på gatan. Skulle du fortfarande tro på dig själv och ha den stoltheten att inte behöva hjälp av någon annan? Det tvivlar jag på, speciellt med tanke på att jag sett detta hos folk.

[Mr Einstein]

Låt oss anta att du någon gång i livet hamnar i en olycka, förhoppningsvis inte men detta är bara ett exempel, där du råkar köra ihjäl ett litet barn på gatan. Skulle du fortfarande tro på dig själv och ha den stoltheten att inte behöva hjälp av någon annan? Det tvivlar jag på, speciellt med tanke på att jag sett detta hos folk.

Av någon annan...menar du Gud eller en psykolog?

[DimpZ]

Ateist, javisst!

[kqr]

Men sen finns det ju de som vill hävda att alla hinduismens gudar bara är en och samma gud i olika skepnader.

Det var en intressant, eftersom Hinduismen alltid har betraktats som en polyteistisk religion. Men om du har någon länk om detta, så kan du gärna posta den.

Du är av samma åsikt som jag, men min klass höll på med hinduism för några veckor sen, och den boken som används i skolan (som förövrigt har fel om allt, därför läser jag den inte) innehåller tydligen information om huruvida hinduismen är en polyteistisk eller monoteistisk religion, och därför så går alla i min klass runt och "vet" att det är så att hinduismen egentligen är monoteistisk.
Det är däremot något som inte jag kan säga säkert att det stämmer, då jag försöker undvika dessa böcker.

EDIT: Googlade lite och hittade http://www.religionfacts.com/hinduism/b ... theism.htm

[staretsen]

Om man ska ge sig i kast med att försöka "bevisa" att de egentligen är samma gud och att hinduismen därmed är monoteistisk så kan man väl med samma resonemang till grund hävda att kristendomen inte är monoteistisk utan ren lögn? Det finns inget motsatsförhållande däremellan men det där argumentet förutsätter ju det.

[Stiiig]

Tror inte på ett skit! men för att har nåttt att argumetra om så tycke rjag asagudarna verkar vettiga då dom avrättar kristna och dricker en jävla massa mjöd!

[_JesteR_]

Du är av samma åsikt som jag, men min klass höll på med hinduism för några veckor sen, och den boken som används i skolan (som förövrigt har fel om allt, därför läser jag den inte) innehåller tydligen information om huruvida hinduismen är en polyteistisk eller monoteistisk religion, och därför så går alla i min klass runt och "vet" att det är så att hinduismen egentligen är monoteistisk.
Det är däremot något som inte jag kan säga säkert att det stämmer, då jag försöker undvika dessa böcker.

EDIT: Googlade lite och hittade http://www.religionfacts.com/hinduism/b ... theism.htm

Det var en intressant artikel. Det går tydligen inte att säga exakt vilken kategori Hinduismen tillhör, utan det är mer en tolkningsfråga. Indierna själva verkar inte bry sig så mycket, därför tänker inte jag göra det heller

[kqr]

Om man ska ge sig i kast med att försöka "bevisa" att de egentligen är samma gud och att hinduismen därmed är monoteistisk så kan man väl med samma resonemang till grund hävda att kristendomen inte är monoteistisk utan ren lögn? Det finns inget motsatsförhållande däremellan men det där argumentet förutsätter ju det.

Det är ju som _JesteR_ säger. Det verkar vara en tolkningsfråga. Du får tolka kristendomen som "inte monoteistisk utan en ren lögn" om du vill.

[staretsen]

Det är ju som _JesteR_ säger. Det verkar vara en tolkningsfråga. Du får tolka kristendomen som "inte monoteistisk utan en ren lögn" om du vill.

Varför tror du jag är på det här forumet egentligen om inte för att jag är nyfiken? Jag undrar helt ärligt hur man kom fram till det här. Att de hinduiska gudarna rent "metafysiskt" trots allt är en enda gud är inte så mycket att diskutera, ingen vet något om gudarna utan bara om skrifterna och traditionen. Menar de alltså att hinduerna utan att veta om det tillber en enda gud? Och framför allt: Utgår man från det hinduiska eller sin egen kristna tradition när man kommer fram till det? Jag tror nämligen att monoteism var ganska främmande fram till Zarathustra, som ju nästan oavsett hur man daterar honom kom efter de första hinduerna, och även då hade man bara en gud (och en Satan) bara för att de som inom kristendomen förkroppsligar var sin sida av en dualism som Zarathustra själv hittade på.

Men jag tror jag har tröttnat på det här. Som nem sa i en gammal tråd blir det ganska kvävande när "tolkningsfrågan" inte är något som ger just berättigande till vidare diskussion utan något som den andra sidan använder för att döda den, och det finns mycket riktigt inte så mycket av den första varan här idag. Adieu.

[nem]

Du borde läsa Life of Pi.

Borde jag det? För visst kan jag göra det, men den verkar lite för vulgär för min smak.

Vulgär? Det hade jag nog inte kallat den, inte för att den är subtil i vad den vill säga, men knappast att den går över gränsen.

För min del var den en ögonöppnare vad gäller gudstro och agnosticism, inte så att jag blev religiös, men jag fick en annan förståelse för varför somliga väljer att vara det. I mitt tycke gjorde det den läsvärd.

[Bodego]

Låt oss anta att du någon gång i livet hamnar i en olycka, förhoppningsvis inte men detta är bara ett exempel, där du råkar köra ihjäl ett litet barn på gatan. Skulle du fortfarande tro på dig själv och ha den stoltheten att inte behöva hjälp av någon annan? Det tvivlar jag på, speciellt med tanke på att jag sett detta hos folk.

Jag tror att du har missförstått mig en aning. Jag menar inte att jag inte behöver någon annan än mig själv. Hade jag plötligt blivit tvungen att leva med ett sådant fruktansvärt öde som du beskrivit, så hade jag självklart sökt stöd hos mina nära och kära när det blivit för mycket.

Det jag menar med att tro på mig själv, är att jag tror på min egen förmåga att nå mina mål, och bli en bättre människa genom att kunna kritisera mig själv och lyssna på och förstå andra människor. Borde inte det räcka för en person, eller måste man helt enkelt anförtro sig på en figur som man varken ser eller hör och låta sig styras av en religiös skrift? Är vi inte befogade att ta våra egna beslut, och själva bedöma vad som är rätt och fel?

[liger]

Låt oss anta att du någon gång i livet hamnar i en olycka, förhoppningsvis inte men detta är bara ett exempel, där du råkar köra ihjäl ett litet barn på gatan. Skulle du fortfarande tro på dig själv och ha den stoltheten att inte behöva hjälp av någon annan? Det tvivlar jag på, speciellt med tanke på att jag sett detta hos folk.

Jag tror att du har missförstått mig en aning. Jag menar inte att jag inte behöver någon annan än mig själv. Hade jag plötligt blivit tvungen att leva med ett sådant fruktansvärt öde som du beskrivit, så hade jag självklart sökt stöd hos mina nära och kära när det blivit för mycket.

Det jag menar med att tro på mig själv, är att jag tror på min egen förmåga att nå mina mål, och bli en bättre människa genom att kunna kritisera mig själv och lyssna på och förstå andra människor. Borde inte det räcka för en person, eller måste man helt enkelt anförtro sig på en figur som man varken ser eller hör och låta sig styras av en religiös skrift? Är vi inte befogade att ta våra egna beslut, och själva bedöma vad som är rätt och fel?

På vilket sätt skiljer sig en religiös skrift och att vara en bättre människa ifrån varandra? Både utgår väl ifrån samma punkt, nämligen att vara en god människa samtidigt som man gör nytta för andra.

Religion hindrar ju inte dig från att ta dina egna beslut, tvärtom så kan du se det som en vägledning för ett sundare liv. Att sedan själv bedöma vad som är rätt och fel är ju fortfarande lite tvivelaktigt i mina ögon med tanke på att man följer de regler som finns. Till exempel så kan du ju inte gå och misshandla ngn bara för att du känner för det. Kom inte på ngt bättre exempel, men förhoppningsvis förstår du nog mig.

[Bodego]

På vilket sätt skiljer sig en religiös skrift och att vara en bättre människa ifrån varandra? Både utgår väl ifrån samma punkt, nämligen att vara en god människa samtidigt som man gör nytta för andra.

Religion hindrar ju inte dig från att ta dina egna beslut, tvärtom så kan du se det som en vägledning för ett sundare liv. Att sedan själv bedöma vad som är rätt och fel är ju fortfarande lite tvivelaktigt i mina ögon med tanke på att man följer de regler som finns. Till exempel så kan du ju inte gå och misshandla ngn bara för att du känner för det. Kom inte på ngt bättre exempel, men förhoppningsvis förstår du nog mig.

Japp, jag förstår.

Jag håller med om att en religion är mer som en vägledning, det sade jag ju trots allt från början. Men man behöver ju inte alltid utgå från sin religion om vad som är rätt eller fel heller. Till exempel, ett av de tio budorden i Bibeln säger att man inte skall ta någon annans liv - det visste jag redan, men jag behövde inte inte läsa hela Bibeln, inte minst vara religiös för att veta det.

Lagar har vi gott om, och flesta är ju inte svåra att förstå och följa, eftersom dom ändå utgår från vanligt sunt förnuft. Inte stjäla, inte döda, inte misshandla, inte köra i 80 på en 50 väg osv.

Hoppas jag inte uppfattas som allt för snurrig. Jag har många tankar i huvudet just nu, och har lite svårt att få ner allt i ord.

[Ghlargh]

Religion hindrar ju inte dig från att ta dina egna beslut,

Jo, ofta förespråkar religioner vissa typer av beslut i många situationer, ofta blir man sedd som en sämre människa eller helt sonika utkastad ur sin religiösa grupp om man inte tar dessa beslut vid sagda tillfällen.

[fisk]

Jo, ofta förespråkar religioner vissa typer av beslut i många situationer, ofta blir man sedd som en sämre människa eller helt sonika utkastad ur sin religiösa grupp om man inte tar dessa beslut vid sagda tillfällen.

Du menar som när man inte betalar räkningarna, eller rånar banken, osv.

Vi är omgivna av dylika system.

Problemet är väl om staten började bete sig som om den vore allsmäktig och dess representanter talade om för oss hur vi borde leva som goda männis...

vänta här nu...

[madr]

Agnosticism, eller snarare hur det uppfattas, är en riktig styggelse. Det är inte med på ateist-deist-skalan, utan handlar om huruvida man kan finna absolut kunskap. De flesta monoteister är också agnostisker, eftersom en viktig del av deras tro är att den inte ska gå att bevisa. Man är antingen ateist eller deist, "agnostiker" är inget mellanting.

edit: jag menar naturligtvis teist.

Fan, där tog du död på mitt några år gamla standardsvar på denna fråga. Men likväl är jag tacksam. :)

Jag tror på människan, och på mig själv som människa. Det är nog för att hålla mig sysselsatt med såväl törst efter insikter och kunskap som enmansfilosofiska utsvävningar resten av mina dagar.

[Kaleid999]

Ateist vid 12 års åldern (tidigare kristen), agnostisk sedan 20 års åldern och kommer med stor sannolikhet vara resten av livet...

[Mr Einstein]

Man skulle önska att religion kunde vara endast en "vägledning" i livet och inte piska.