Pontarius wrote:
Men att verkligen lyssna är inte så lätt.
Ska du kunna höra karaktären på vissa toner får du nog vara väldigt avslappnad och inte försöka tvinga fram det.
Detta låter som att hela idén med att försöka öva upp absolut gehör är lite knas, om man måste lyssna passivt för att höra en tons karaktär, hur ska man gå tillväga? Jag försökte som sagt idag men nu är allt minne borta, och vilken ton som helst låter "mellow" eller "twangy".
Jag gillar dina inlägg Lither, men det finns så mycket man inte kan sätta fingret på som viskar i bakhuvudet hela tiden att man är på fel väg. Om jag till exempel ska skilja en stor från en liten ters är det ganska enkelt, men aldrig i livet att jag skulle höra det i mitten av en låt.
Nej, att sitta och analysera en låt på det sättet, och räknar intervall, det gör man bara inte. Såvida man inte har musikteorilektion. Mycket handlar om att vänja sig vid saker och ting, för att successivt låta hjärnan göra jobbet automatiskt åt dig. Det handlar bara om att plita olika övningar. Känn dig framför allt bekväm bland tonarter, vilka ackord som funkar med vissa, och direktplanka låtar i tusental. Så ska det låta är perfekt för det ändamålet. Där varierar genrarna, tonarter, svårighetsgraden - ja, i princip allt och du får det serverat på silverfat. Så ägna varje fredag åt att planka så mycket du kan, spela med, jamma, spola tillbaka om du behöver. Öva, helt enkelt.
1. Nigger guy, two words which by themselves are harmless, but when combined they form a verbal missile of hate. 2.Vivaldi 3.Buffalos ...
Detta skulle då öva gehöret i allmänhet, eller det relativa gehöret, men det absoluta då? Jag kanske har fel i att det är viktigt och så, men det känns viktigt för mig. Grejen är att David Lucas Burge (www.perfectpitch.com) säger mer eller mindre bara att man ska lyssna aktivt men avslappnat efter en viss karaktär i tonerna som är unika för varje ton. För mig låter det som att man antingen behöver jefligt mycket tur på en och samma gång eller som att det kommer ta åratal och huvuddelen av de åren skulle vara tomma på framgång. Vad tror du? Har du någonsin försökt?
ballkula wrote:Jag skulle tro att man kan förbättra gehöret, men knappast från dåligt till "absolut gehör". Det handlar nog mer om en medfödd egenskap, inbillar jag mig.
Tror det ligger någonting i det där.
Det ÄR medfött på så sätt att i stort sett alla kan utveckla det, ju yngre du är ju lättare är det. Med åldern blir det svårare men absolut inte omöjligt.
Alla kan inte få absolut gehör, alla kan inte träna upp sig till att springa 100 meter på under 10 sekunder, alla kan inte lära sig 7 språk flytande.
Vi har alla olika medfödda möjligheter att lära oss så att säga att "alla kan lära sig göra detta" är bullshit, det är möjligt att de flesta kan träna upp sig till att få ganska bra gehör, själv har jag ganska dåligt gehör och är glad för det då det innebär att jag kan tycka om ett vitt spektrum av olika musiksorter och inte stör mig om nåt är felspelat.
Ghlargh ska inte hållas lagligen eller annars ansvarig om en 64bitare eller dennes utrustning dör eller skadas allvarligt efter att ha följt Ghlarghs tips, tipsen är avsedda endast som vägledning och inte som en exakt instruktion. Kan du inte, rör inte!
Joel wrote:Detta skulle då öva gehöret i allmänhet, eller det relativa gehöret, men det absoluta då? Jag kanske har fel i att det är viktigt och så, men det känns viktigt för mig. Grejen är att David Lucas Burge (www.perfectpitch.com) säger mer eller mindre bara att man ska lyssna aktivt men avslappnat efter en viss karaktär i tonerna som är unika för varje ton. För mig låter det som att man antingen behöver jefligt mycket tur på en och samma gång eller som att det kommer ta åratal och huvuddelen av de åren skulle vara tomma på framgång. Vad tror du? Har du någonsin försökt?
Jag har ägnat ungefär 30 minuter åt det, då en kompis tipsade mig om det och gav mig just instruktionerna att försöka beskriva exempelvis ett F#. Det gav mig egentligen ingenting, men 30 minuter å andra sidan är ingenting. Jag tror verkligen att du får ägna tid åt det om du vill öva upp ett absolut gehör. Om det kommer att gå är för mig omöjligt att svara på, men jag betvivlar inte för en sekund att du inte kommer få ett mycket gott gehör om du kastar dig in i Burges lek.
1. Nigger guy, two words which by themselves are harmless, but when combined they form a verbal missile of hate. 2.Vivaldi 3.Buffalos ...
Det sägs att de flesta föds med förmågan men att den försvinner om den inte används. Det är ungefär samma sak som att spädbarn kan simma men lite större barn sjunker som stenar.
Jag tror inte att du behöver bekymra dig Joel, sätt dig ner o nöt in det så kommer det säkert.
Skulle det vara något att sova med en ton i örat, då är man ju avslappnad så det duger, eller bara vila i en soffa med en ton i hörlurarna?
Tänkte att man skulle jämföra oktaver av samma ton för att försöka höra något de har gemensamt, men vet inte om jag lyckats särskilt bra, är det en ide tro? Att sova/vila med en ton i örat tills man kommer på sig med att faktiskt höra en viss sak med den här som skiljer den från andra?
Sover med en ton i örat gör alla med tinitus, och inte fan får de bättre gehör för det...
Däremot kan du nog rätt lätt framkalla tinitus på en bestämd ton genom att sova med den tonen spelande hela tiden...
Ghlargh ska inte hållas lagligen eller annars ansvarig om en 64bitare eller dennes utrustning dör eller skadas allvarligt efter att ha följt Ghlarghs tips, tipsen är avsedda endast som vägledning och inte som en exakt instruktion. Kan du inte, rör inte!
Okej, struket från listan, men problemet är att jag inte har den blekaste aning om hur man ska göra för att höra tonernas karaktär, om man måste vara avslappnad och egentligen inte försöka höra det, hur ska man då kunna öva upp det? Är lite av en paradox, då låter vila i soffan med ton i örat som en bättre idé.
Joel wrote:Okej, struket från listan, men problemet är att jag inte har den blekaste aning om hur man ska göra för att höra tonernas karaktär, om man måste vara avslappnad och egentligen inte försöka höra det, hur ska man då kunna öva upp det? Är lite av en paradox, då låter vila i soffan med ton i örat som en bättre idé.
Hur är instruktionerna i kursen då? Han borde väl säga hur du ska gå till väga.
Pontarius wrote:Hur är instruktionerna i kursen då? Han borde väl säga hur du ska gå till väga.
Men det är just det han säger. "You can't force it", "Listen carefully", "It's a very subtle flavour". Och så vidare, man ska alltså lyssna noggrant efter något som man inte kan höra om man försöker tvinga fram det. Är lite konfunderad.
Longstock wrote:Det ligger nog något i det där. Har du nån källa på det? Skulle vara intressant.
Källa finns det, men jag minns tyvärr inte var :D
Läste en artikel om tinnitusforskning där man fastställt att det går att skaffa tinnitus med ett relativt lågt men ihållande ljud som inte ändrar sig.
Vad jag minns var t.ex. vägljud för yrkesförare ett exempel.
Ghlargh ska inte hållas lagligen eller annars ansvarig om en 64bitare eller dennes utrustning dör eller skadas allvarligt efter att ha följt Ghlarghs tips, tipsen är avsedda endast som vägledning och inte som en exakt instruktion. Kan du inte, rör inte!
Rena toner har ingen karaktär. Tonernas karaktär kommer ifrån instrumenten, till exempel kan man lära sig att känna igen vissa toner på något instrument (oftast sitt eget) då de kan vara väldigt karaktärsrika. Men ett f# eller ett a# har ingen karaktär. Tonarter har viss karaktär, men det beror på att instrumenten är stämda i vissa tonarter, och att det då klingar falskt i en annan tonart - och vi får en ny karaktär på låten. Detta gäller inte temperade instrument - som fritt kan byta tonart.
En tons karaktär beror på att man kan höra resonanstonerna olika starkt. Exempelvis en oboe har höga resonanstoner som låter starkt, medan en klarinett har relativt låga resonanstoner som låter starkt. Men dessa karaktärsskillnader kan man bara höra när det är resonans, inte på sinustoner.
Det är ju det man kan, lyckegard. Men det är invecklat för att ge en god förklaring till varför det är så och vad det specifikt handlar om. Jag kan ofta komma på mig själv när jag nynnar på en melodi att jag är i fel tonart jämtemot den jag hörde låten i. Detta måste betyda att har ett slags musikaliskt minne - likt jag kan komma ihåg en stor detaljrikedom i en bild med fotografiskt minne. Vad som får mig att veta att jag sjunger i fel tonart, har med ett slags karaktärsdrag att göra. Men som sagt, det är deep shit.
Ägna en vecka åt guiden jag tidigare länkat. Känner du fortfarande samma sak, då ger jag mig. Annars vill jag att du ber om ursäkt för ditt senaste inlägg.
1. Nigger guy, two words which by themselves are harmless, but when combined they form a verbal missile of hate. 2.Vivaldi 3.Buffalos ...
Om det finns något vettigt kvar att säga vet jag inte, men jag upplever det som att dessa tonkaraktärer inte är inuti tonen, utan utanpå, som en hinna tillräckligt genomskinlig för att inte "se" den särskilt lätt. Men sen frågar jag mig, är detta inbillning?
Visst kan man komma ihåg en tonart/tonhöjd även om den är temperad, men det rent fysiologiskt finns det inget som gör att tonen ser annorlunda ut. Det är inte konstigare än att du skulle minnas vilken nyans av blå 64bits har.
Tror snarare att man kopplar en viss frekvens till en viss känsla, att se skillnad på rött och blått är nästan som att höra skillnad på F# och B, du kan inte beskriva färger med mer än deras namn utan att associera dem till personliga känslor som färgerna haft med att göra. Röd t.ex. är för mig ganska mycket blod efter allt datorspelande, blå är väl sömn typ.
