jasså?, har jag nästan aldrig sett, dock har jag hört om folk som varit bordeline mellan betyg som fått bättre och sämre beroende på t.ex om de varit medverkande på lektioner (mer eller mindre) o.s.v. men annars känner jag det som att resultat alltid varit det som styrt =)Andrej wrote:Lärare brukar dessvärre gå efter hur mycket någon anstränger sig.Joel wrote:Om jag förstått det rätt beror betyget i alla kurser förutom typ idrott på hur _duktig_ eleven är på att göra det som kursen innefattar.
Om man är född med en defekt som hindrar dig från att kunna tänka matematiskt ska du alltså ha ig i matte.
Dyslektiker och betyg
varför 100% när 60% duger mer än väl?
Det är väl självklart att du får bättre betyg bara av att du anstränger dig och verkligen försöker. Det hade varit tämligen oanvändbart betygssystem om man inte fick betyg beroende på hur bra man presterar i det ämnet.
Definitionen presterar är dock det som skiljer skolar och lärare emellan. Du kan till exempel prestera bra på samtliga prov/tentor men vara riktigt usel på att föra ett samtal under en lektion/föreläsning.
Det handlar väl mycket hur bedömningen av praktisk och teoretisk tillämpning uppfattas helt enkelt.
Definitionen presterar är dock det som skiljer skolar och lärare emellan. Du kan till exempel prestera bra på samtliga prov/tentor men vara riktigt usel på att föra ett samtal under en lektion/föreläsning.
Det handlar väl mycket hur bedömningen av praktisk och teoretisk tillämpning uppfattas helt enkelt.
"Liksom Giraffen har lång hals kan man inte svänga vänster med ett kylskåp"
Jasså, det är så det heter nu förtiden.vlinder wrote:Enligt läraren som vi även har i svenska B så var hans grund för betyget att hon var "muntligt aktiv".Jalle64 wrote:Hur kunde hon få MVG i svenska då?
När jag gick i gymnasiet hette det "jävla kuksugarluder".
En lärare i Svenska borde verkligen klara av att väga sina ord för att undvika innuendo.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
All in a days worklarsan wrote:Tack. Du gjorde min dag SÅ mycket bättre.Big_Bird wrote:Jasså, det är så det heter nu förtiden.
När jag gick i gymnasiet hette det "jävla kuksugarluder".
En lärare i Svenska borde verkligen klara av att väga sina ord för att undvika innuendo.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
På vilket sätt då? Både universiteten och arbetsgivarna har ju all anledning till att vara intresserade av vad jag kan men inte alls av hur mycket jag "försökte" när jag skulle lära mig det.Ramza wrote:Det är väl självklart att du får bättre betyg bara av att du anstränger dig och verkligen försöker. Det hade varit tämligen oanvändbart betygssystem om man inte fick betyg beroende på hur bra man presterar i det ämnet.
Big_Bird: LOL, nu vet jag varför jag har så svårt för det.
Life's a joke, yuk it up.
Däremot så vill din framtida arbetsgivare veta hur flitig du är och hur länge du orkar hålla lågan uppe även när du står inför monotona uppgifter, tex. arbete.staretsen wrote:På vilket sätt då? Både universiteten och arbetsgivarna har ju all anledning till att vara intresserade av vad jag kan men inte alls av hur mycket jag "försökte" när jag skulle lära mig det.
Ödmjuk är jag, det är inte mitt fel att ni har fel.
Vad spelar det för roll? Det är ju inte direkt så att en arbetsgivare tänker anställa en dyslektiker i alla fall..
Jag tycker om att dela in människor i klasser. Själv tillhör jag alpha-klassen och brukar se på dyslektiker som omega-människor..
Jag tycker om att dela in människor i klasser. Själv tillhör jag alpha-klassen och brukar se på dyslektiker som omega-människor..
"...det spelar ingen roll hur många gånger du lyckas få med "pseudo-" i svaret"
Vägen mot perfektion
Vägen mot perfektion
Hitler hade varit stolt.Andrej wrote:Däremot så vill din framtida arbetsgivare veta hur flitig du är och hur länge du orkar hålla lågan uppe även när du står inför monotona uppgifter, tex. arbete.
Jo, så tänkte nog Hitler också.wille wrote:Jag tycker om att dela in människor i klasser. Själv tillhör jag alpha-klassen och brukar se på dyslektiker som omega-människor..
Life's a joke, yuk it up.
Vem är du? Hitlers barnbarn?staretsen wrote:Hitler hade varit stolt.Andrej wrote:Däremot så vill din framtida arbetsgivare veta hur flitig du är och hur länge du orkar hålla lågan uppe även när du står inför monotona uppgifter, tex. arbete.
Jo, så tänkte nog Hitler också.wille wrote:Jag tycker om att dela in människor i klasser. Själv tillhör jag alpha-klassen och brukar se på dyslektiker som omega-människor..
1. Nigger guy, two words which by themselves are harmless, but when combined they form a verbal missile of hate.
2. Vivaldi
3. Buffalos ...
2. Vivaldi
3. Buffalos ...
Du förstod nog inte min poäng. Det handlade inte om människorna som verkligen kan. Det handlar om människorna som verkligen behöver försöka för att prestera.staretsen wrote:På vilket sätt då? Både universiteten och arbetsgivarna har ju all anledning till att vara intresserade av vad jag kan men inte alls av hur mycket jag "försökte" när jag skulle lära mig det.Ramza wrote:Det är väl självklart att du får bättre betyg bara av att du anstränger dig och verkligen försöker. Det hade varit tämligen oanvändbart betygssystem om man inte fick betyg beroende på hur bra man presterar i det ämnet.
"Liksom Giraffen har lång hals kan man inte svänga vänster med ett kylskåp"
Är det bara jag eller är din text underligt skriven?Ramza wrote:Du förstod nog inte min poäng. Det handlade inte om människorna som verkligen kan. Det handlar om människorna som verkligen behöver försöka för att prestera.staretsen wrote:På vilket sätt då? Både universiteten och arbetsgivarna har ju all anledning till att vara intresserade av vad jag kan men inte alls av hur mycket jag "försökte" när jag skulle lära mig det.Ramza wrote:Det är väl självklart att du får bättre betyg bara av att du anstränger dig och verkligen försöker. Det hade varit tämligen oanvändbart betygssystem om man inte fick betyg beroende på hur bra man presterar i det ämnet.
Först ser det ut som att du tycker man ska få bra betyg blott för att man anstränger sig, sedan att betygsystemet hade varit oanvändbart om man inte fick betyg beroende på hur duktig man var.
Att anstränga sig behöver inte betyda att man blir duktig. Man kan vara duktig från början utan att anstränga sig och tvärtom.
meh
Precis vad jag försökte säga. Även om man inte har potential att bli duktig, så har man alltid potential att försöka. Jag menar att försöka skall gynnas.Joel wrote:Är det bara jag eller är din text underligt skriven?Ramza wrote:Du förstod nog inte min poäng. Det handlade inte om människorna som verkligen kan. Det handlar om människorna som verkligen behöver försöka för att prestera.staretsen wrote:På vilket sätt då? Både universiteten och arbetsgivarna har ju all anledning till att vara intresserade av vad jag kan men inte alls av hur mycket jag "försökte" när jag skulle lära mig det.Ramza wrote:Det är väl självklart att du får bättre betyg bara av att du anstränger dig och verkligen försöker. Det hade varit tämligen oanvändbart betygssystem om man inte fick betyg beroende på hur bra man presterar i det ämnet.
Först ser det ut som att du tycker man ska få bra betyg blott för att man anstränger sig, sedan att betygsystemet hade varit oanvändbart om man inte fick betyg beroende på hur duktig man var.
Att anstränga sig behöver inte betyda att man blir duktig. Man kan vara duktig från början utan att anstränga sig och tvärtom.
"Liksom Giraffen har lång hals kan man inte svänga vänster med ett kylskåp"
Till en viss gräns: ja. Är man duktig och kämpar som fan för att nå sina mål, kommer man betydligt längre än medelsvensson. Däremot kan det te sig lite löjligt att förvänta sig att någon med dyslexi ska få mvg i Svenskakurser samt ha möjlighet att bli lärare i Svenska (om det nu inte är så att dyslexi går att träna bort, jag har sett flertalet fall där 'dyslektiker' arbetat bort sin dyslexi).
"...det spelar ingen roll hur många gånger du lyckas få med "pseudo-" i svaret"
Vägen mot perfektion
Vägen mot perfektion
Jag har en varld dar det finns manniskor som ar daliga pa att skriva och bra pa att skriva. Bra pa att rakna matte och daliga pa att rakna matte. Bra pa att umgas socialt och daligt pa att umgas socialt.
Att manniskor som saknar kompetens inom visa omraden kan fa hjalp att utvecklas inom detta ar jag helt och hallet for, men den diagnoshysteri som lyder skapar en miljo dar det ar okej att ge upp och saga "Det ar ok, jag har [diagnos]!". Jag menar inte att dyslektiker eller socialt handikappade manniskor ar lata eller efterblivna, vad jag menar ar att man borde erkanna deras brister och sedan arbeta for att forbattra dem, inte att anpassa allting (dvs gora lattare) efter deras formaga.
Ja jag vet inte...
Att manniskor som saknar kompetens inom visa omraden kan fa hjalp att utvecklas inom detta ar jag helt och hallet for, men den diagnoshysteri som lyder skapar en miljo dar det ar okej att ge upp och saga "Det ar ok, jag har [diagnos]!". Jag menar inte att dyslektiker eller socialt handikappade manniskor ar lata eller efterblivna, vad jag menar ar att man borde erkanna deras brister och sedan arbeta for att forbattra dem, inte att anpassa allting (dvs gora lattare) efter deras formaga.
Ja jag vet inte...
Men även denna "diagnoshysteri" kan vara väldigt bra då en diagnos trots allt är en identifikation av problemet. Med sin diagnos så får man helt plötsligt tillgång till hjälp som man inte kunde få utan den.
I vårat stämpelfixerade samhälle så får man inte hjälp utan en stämpel. Visst är stämpeln kränkande i sig självt, visst är det lätt för folk att hamna i sin offer mentalitet - men, i dagsläget så är det enda sättet att få hjälp utanför familjen en stämpel, en diagnos.
I vårat stämpelfixerade samhälle så får man inte hjälp utan en stämpel. Visst är stämpeln kränkande i sig självt, visst är det lätt för folk att hamna i sin offer mentalitet - men, i dagsläget så är det enda sättet att få hjälp utanför familjen en stämpel, en diagnos.
Ödmjuk är jag, det är inte mitt fel att ni har fel.
Först säger jag att systemet vi har är dåligt, och ger förslag på hur jag vill ha det. Sedan säger du "Ditt förslag är dåligt, eftersom det inte passar ihop med vårat nuvarande (dåliga) system!".Andrej wrote:Men även denna "diagnoshysteri" kan vara väldigt bra då en diagnos trots allt är en identifikation av problemet. Med sin diagnos så får man helt plötsligt tillgång till hjälp som man inte kunde få utan den.
I vårat stämpelfixerade samhälle så får man inte hjälp utan en stämpel. Visst är stämpeln kränkande i sig självt, visst är det lätt för folk att hamna i sin offer mentalitet - men, i dagsläget så är det enda sättet att få hjälp utanför familjen en stämpel, en diagnos.
Jo, jag har också hört om personer i skolan som gick på "CP Matte" (vi kallade det så), de hade typ delat upp matten i olika grupper med olika svårighetsgrad.
Och de som gick på den lättaste gruppen, fick bra betyg som MVG.
Vi hade även en specialgrupp för Engelska för de som var dåliga på de, och de kunde också få MVG.
Dem med dyslexi får tydligen lätt MVG.
Och de som gick på den lättaste gruppen, fick bra betyg som MVG.
Vi hade även en specialgrupp för Engelska för de som var dåliga på de, och de kunde också få MVG.
Dem med dyslexi får tydligen lätt MVG.
Jag läste på och frågade runt lite iomed införandet av nya betygssystemet i gymnasiet (u, g, vg, mvg istället för 1,2,3,4,5)
Det är tydligen så att hur mycket du lär dig spelar in till en stor del i betyget, t.ex. kan en person som är riktigt usel i början på en kurs men sedan jobbar sig upp till en nivå X få MVG, medan en person som ligger på nivå X i början av kursen och sedan ligger kvar på samma nivå efter kursen bara får G eller VG.
Betygen har gått från att vara rena kunskapsbetyg till att blanda in alla aspekter, jag förespråkar därför ett kommentarsfält i svenska betygen där betygsättande lärare kan kommentera betyget, samt möjligen två eller tre betyg i varje ämne när man nu ska betygsätta flera aspekter. Det blir bara fel om alla aspekter hamnar i samma fält.
T.ex. inlärningsbetyg och kunskapsbetyg i alla ämnen, samt separat betygsättning för olika aspekter i ämnen där olika gravt skilda aspekter ofta betygsätts i samma kurs, t.ex. publikt framförande separat från skriftlga prov.
Ovanstående skulle inte vara svårt alls då betygsmallen för de flesta ämnen redan har dessa betyg, som sedan under överläggning inför betygssättnigen läggs samman till ett ihopsmetat intetsägande betyg.
Nej, lämna ut betygsmallen som slutbetyg istället för att försöka slå samman alla delar till ett enda betyg.
Det är tydligen så att hur mycket du lär dig spelar in till en stor del i betyget, t.ex. kan en person som är riktigt usel i början på en kurs men sedan jobbar sig upp till en nivå X få MVG, medan en person som ligger på nivå X i början av kursen och sedan ligger kvar på samma nivå efter kursen bara får G eller VG.
Betygen har gått från att vara rena kunskapsbetyg till att blanda in alla aspekter, jag förespråkar därför ett kommentarsfält i svenska betygen där betygsättande lärare kan kommentera betyget, samt möjligen två eller tre betyg i varje ämne när man nu ska betygsätta flera aspekter. Det blir bara fel om alla aspekter hamnar i samma fält.
T.ex. inlärningsbetyg och kunskapsbetyg i alla ämnen, samt separat betygsättning för olika aspekter i ämnen där olika gravt skilda aspekter ofta betygsätts i samma kurs, t.ex. publikt framförande separat från skriftlga prov.
Ovanstående skulle inte vara svårt alls då betygsmallen för de flesta ämnen redan har dessa betyg, som sedan under överläggning inför betygssättnigen läggs samman till ett ihopsmetat intetsägande betyg.
Nej, lämna ut betygsmallen som slutbetyg istället för att försöka slå samman alla delar till ett enda betyg.
Ghlargh ska inte hållas lagligen eller annars ansvarig om en 64bitare eller dennes utrustning dör eller skadas allvarligt efter att ha följt Ghlarghs tips, tipsen är avsedda endast som vägledning och inte som en exakt instruktion. Kan du inte, rör inte!
Nu är du bara dum. Jag implicerade att samhället vi har idag är dålig men att systemet (som är ganska dåligt) är ungefär så bra vi får det.lillis wrote:Först säger jag att systemet vi har är dåligt, och ger förslag på hur jag vill ha det. Sedan säger du "Ditt förslag är dåligt, eftersom det inte passar ihop med vårat nuvarande (dåliga) system!".
Jag försvarar helt enkelt diagnoshysterin i det här fallet.
Ödmjuk är jag, det är inte mitt fel att ni har fel.
Men du baserar fortfarande din acceptans av det dåliga systemet på att vi har ett dåligt samhälle, ne?Andrej wrote:Nu är du bara dum. Jag implicerade att samhället vi har idag är dålig men att systemet (som är ganska dåligt) är ungefär så bra vi får det.
Jag försvarar helt enkelt diagnoshysterin i det här fallet.
I viss mån. Men jag ser betydligt positivare på diagnoshysterin och menar att den skapar förutsättningar för att hjälpa folk att anpassa sig.lillis wrote:Men du baserar fortfarande din acceptans av det dåliga systemet på att vi har ett dåligt samhälle, ne?
Ödmjuk är jag, det är inte mitt fel att ni har fel.