Jag är 20 nu, 21 i april. Jag är förälskad i en person som är 13 år äldre. Hon är 33år. Här är vi från i fredags (Österrike)
Nu är det så att hennes föräldrar är av en sånär äldre generation, och mina från något yngre. Hon hade svårt att berätta för sina för de trodde att de skulle reagera häftigt. Jag/vi trodde tvärtom, att mina skulle reagera mildare. Det visade sig vara helt tvärtom. Mina föräldrar har väldigt svårt att acceptera att hon är äldre än mig. Jag däremot har känner inte detta och jag har tänkt på vad som skall hända om 5-10år mellan oss. Alla vi förändras men henne kommer jag att älska. Jag vill inte såra eller på något sätt svika mina föräldrar för de har gjort så mycket för mig. Samtidigt så finns det inte på kartan att jag skall lämna henne, det kan jag bara inte. Jag kan inte välja mellan mina två halvor. Jag kommer aldrig att vara hel igen utan henne. Hon känner likadant och vi har talat mycket. Vi står på samma trappsteg om man säger så. Vi kompletterar varandra fint och samtidigt är vi otroligt lika!
Det enda jag begär från mina föräldrar är att de skall försöka förstå mig. Och det har jag sagt till dem. Inget mer. Om det finns en som inte kan acceptera det som i min situation så, så finns det tusentals andra. Om det finns en som älskar som vi gör varandra oavsett att hon är äldre så måste det finnas tusentals andra också. Finns olyckliga, men också lyckliga!
Visst gör jag inte något fel? Det känns så himla tungt detta!
Vad problemet, ser jag inget den?
isf har jag massa roliga tips!
