Fisk, du efterlyste ju analyser från personer som var insatta i underrättelsefrågor istället för domedagsprofetior från mig.
Så jag ber dig ta en titt på Säkerhetspolisens remissbetänkanden från det
ursprungliga lagförslaget och det
senaste.
De innehåller visserligen en hel del revirpissande, vilket man möjligtvis skulle kunna se såsom liggandes remissbetänkandet i fatet. SÄPO är inte emot ökade övervakningsbefogenheter per se (bara de tillfaller SÄPO istället för en konkurrerande civil myndighet) men framför även kritik mot att den ursprungliga promemorian utgick från en föråldrad syn på underättelseverksamhet där kvantitet vägs tyngre än analys och kvalitet.
De menar vidare att signalspaningen, även om den sker i automatiserad form är att jämställa med hemlig telefonavlyssning vilket idag inte får ske med godtycke utan kräver domstolsbelut.
SÄPO återkommer gång på gång till att det liggande förslaget för signalspaning är integritetskränkande.
Att detta verktyg kommer att placeras direkt i kontroll av regeringen anses också ligga lagförslaget till last. Jag citerar:
Som justitiedepartementet konstaterar i sin promemoria är det helt främmande för vårt statsskick att ge regeringen eller Regeringskansliet befogenheter att i politisk ordning fatta de avgörande beslutet om avlyssning av telekommunikationer.
En av mina personliga käpphästar kommer in i remissbetänkandet också.
Dessutom innebär förslaget att personer om [sic!] deltar i civil fullt laglig verksamhet kommer att kunna vara föremål för KSI:s inhämtningsåtgärder. En sådan utveckling kan starkt ifrågasättas.
Jag anser att de synpunkter som förs fram av säkerhetspolisen ger intryck av att vara tämligen giltiga och att de klagomål som framförs ger anledning till en viss befogad oro inför effekterna av lagen.
Till den det berör: det som du ser skrivet ovan är min åsikt. Den är inte nödvändigtvis sann, objektiv eller absolut. Jag skiter fullständigt i vad du tycker om hur den är formulerad.
