En bisarr morgon

Här får ni fråga, tipsa eller prata om det mesta.
User avatar
fisk
Posts: 7485
Joined: 2003-03-18 21:09:30
Location: Örebro / Sverige
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by fisk »

Jag har tyvärr samma erfarenhet som Peter Wall. Min mor har behandlats som skit av sjukvården och hon har tre fall av felbehandlingar anmälda. Vid två fall handlar det om helt sjuka saker som att först säga att hon är fri från sin cancer, till att hon fortfarande har sin cancer. Hon opereras och får reda på att hon ska få strålbehandlingar. Detta från överläkare. Sedan går hon omkring i ett halvår och trott att hon skall dö inom 6 månader till 1,5 år - börjat tala om begravningar och testamenten, vad som skall göras med askan, under tiden som läkarna sagt att hon skall börja på strålbehandlingar om fyra månader. Sedan hör ingen av sig, och efter hon själv ringt flera gånger i veckan och undrar vad som hänt så har de "haft svårigheter med anställningar" - till sist får hon en ny läkare och tid som säger att hon inte behöver några behandlingar eftersom hon varit frisk. Sedan kallar karl'n henne för lögnare och säger att hon missförstått sin diagnos (som jag läst, och det är svart på vitt).

Det bemötande hon fått från läkare (och många sköterskor) har varit rent omänskligt med några få undantag. Hon har behandlats som en vara, sjukvården har inte tagit några ansvar för det lidande som orsakats. Och det är inte en läkare som varit inblandad, utan flera - och därtill skötare. Hon väntar fortfarande på att hennes ärenden skall tas upp, och hon är osäker på om cancern spritt sig eller inte. Det är åttio procents chans att den inte har gjort det säger hennes nuvarande läkare, och han säger att inga behandlingar eller medicin behövs. Men vad ska hon tro?

Jag har inte varit inne på sjukhuset så många gånger, men de få gånger jag har varit där har jag antingen behandlats som simulant (av en läkare som sa åt mig att gå på charmkurs) eller så har jag fått medicin utskriven.

Och då pratar vi den reguljära sjukvården, Örebro Universitetssjukhus som är ett av landets största. ... en av mina vänner som varit på akutmottagningen för att han fått en allergisk attack (och halsen svullnade upp så han var på gränsen till att kvävas) placerades ensam i ett väntrum... i sex timmar. Som tur var så gick det över, men what the fuck?

Inte konstigt att folk börjar med new age-shit och Kalle Anka-kurer.
Aotearoa - tino rangatiratanga
User avatar
Peter Wall
Hedersbit
Posts: 7026
Joined: 2002-03-08 0:52:56
Location: Stockholm
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by Peter Wall »

Precis. Jag håller helt med fisk. Samma upplevelse har drabbat mig och alla jag känner.
Diplomerad webbutvecklare
Microsoft Certified Professional Windows 2003
Microsoft Certified Technology Specialist Windows Vista
"Did you know kidneys and applesauce are a delicacy in Sweden? I'm gonna get my applesauce back!"
User avatar
wille
Posts: 4039
Joined: 2002-03-10 19:08:58
Location: Göteborg, bor i Luleå
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by wille »

Mjo tjena. Kul att arbeta som läkare i dagens Sverige. Nada resurser, övertid och jour så att det stinker om det. Stress är snarare en självklarhet än en ovanlighet.

Skulle du kunna behandla varje patient som en människa under de omständigheterna?
"...det spelar ingen roll hur många gånger du lyckas få med "pseudo-" i svaret"
Vägen mot perfektion
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

Att ni/vissa har dåliga erfarenheter av vården är återigen inte det jag bestrider eller ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är däremot när hela sjukvården med alla dess anställda döms ut baserat på dessa fåtal, men ändå allvarliga, incidenter.

Återigen för att sätta det i relation, alla jag känner har en eller flera gånger haft problem med yrkesmän(/kvinnor) av alla sorter, men man kan fortfarande inte döma ut en hel bransch baserat på vad ett fåtal gör, vilket inte bara gäller i den här frågan, utan alla.

@Ville: Det är kul att jobba som läkare trots de sakerna du nämnde. Att mn inom många nischer av yrket inte ens kan ha ett fungerande familjeliv eller förhållande eller fritid är bara något som kommer med och som många gladeligen åsidosätter för sitt jobb.
Men det du nämner har dock en bra effekt, det är inte så vanligt att någon blir läkare enbart för pengarnas skulldå det finns för mycket skit runtomkring som följer med och som inte är värt det.

Men trots de sakerna så ska varje person/patient behandlas som om det vore ens egen mamma, pappa, bror eller syster som sökte hjälp. Så stress och övertid ursäktar inte på något sätt dålig bemötande eller hantering av en patient.
Men då vi alla är människor är vi inte perfekta hela tiden och sådana fel förekommer tyvärr.
Silverstone Temjin TJ05B | Rampage Formula | Q66@3,6 | 8GB Domniator 1066MHz | HD4890 | X-Fi Xtremegamer Low Profile | F1 1TB | F1 750 GB | T166 320GB | Corsair HX520 |
User avatar
fisk
Posts: 7485
Joined: 2003-03-18 21:09:30
Location: Örebro / Sverige
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by fisk »

CSM101 wrote:Att ni/vissa har dåliga erfarenheter av vården är återigen inte det jag bestrider eller ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är däremot när hela sjukvården med alla dess anställda döms ut baserat på dessa fåtal, men ändå allvarliga, incidenter.
Jag känner ganska många människor med erfarenhet från den svenska vårdverksamheten, bland annat sjuksköterskor själva som sagt till mig att det som bedrivs i Sverige inte är vård. Jag tycker snarare att det är irriterande att människor som du förnekar att problemet är större än vad du tror. Sedan om detta är representativt för hela Sverige, det vet jag inte. Men jag kan säga att något är riktigt snett i Örebro.
Återigen för att sätta det i relation, alla jag känner har en eller flera gånger haft problem med yrkesmän(/kvinnor) av alla sorter, men man kan fortfarande inte döma ut en hel bransch baserat på vad ett fåtal gör, vilket inte bara gäller i den här frågan, utan alla.
Alltså, majoriteten av de fall som kommer in på svenska sjukhus är inte livshotande, jag är helt övertygad om att alla de problem som rör förkylningsbesvär, brutna ben, och stukade fötter sköts överlag väl. Det är när vi börjar komma till akuta ärenden och livshotande sjukdomar och problem som det är lite mer alarmerande, för att inte tala om äldrevårdsomsorgen.

Att det förekommer svår stress och att sjukvården överlag har höga sjukskrivningsantal (särskilt bland kvinnliga sköterskor) är tyvärr inte en ursäkt som håller. Ansvaret ligger givetvis inte bara hos individer inom den svenska sjukvården, utan på resursfördelningar och antalet anställda. Men återigen, när det handlar om mer allvarliga fall så är det skrämmande hur mycket problem som finns.
@Ville: Det är kul att jobba som läkare trots de sakerna du nämnde. Att mn inom många nischer av yrket inte ens kan ha ett fungerande familjeliv eller förhållande eller fritid är bara något som kommer med och som många gladeligen åsidosätter för sitt jobb.
Vilket bara ytterligare understryker problemet som finns inom sjukvården. Jag läste så sent som igår att det var en sjuksköterska som var med i en bilolycka för att hon somnat i bilen efter att ha jobbat dubbelskift under flera månader. Det är klart att det inte går att ställa krav på henne - men en person som arbetar under villkor som dessa skall inte ha ansvar över behandling som kan innebära allvarliga konsekvenser för människoliv.
Men det du nämner har dock en bra effekt, det är inte så vanligt att någon blir läkare enbart för pengarnas skulldå det finns för mycket skit runtomkring som följer med och som inte är värt det.
Personligen önskar jag att läkaryrket består av en del yrkeskompetens, en del social kompetens, och två delar förmåga till sympati (såklart till en viss gräns, men det kan vården garanterat bli bättre på).
Men då vi alla är människor är vi inte perfekta hela tiden och sådana fel förekommer tyvärr.
Jag tror ingen förväntar sig perfektion när det gäller majoriteten utav de fall som vården behandlar, hostmedicin, benbrott, lungröntgen, allergitester, stukade fötter, lättare hjärnskakningar och så vidare. Däremot förväntar man sig att överläkare med tjugo års erfarenhet i yrket skall kunna ställa en korrekt diagnos i något så allvarligt som t.ex. cancer. Eller att sköterskor skall vakna upp och behandla eller åtminstone undersöka folk som kommer in på akuten med svår andnöd. Hade jag förlorat en vän den dagen kan jag inte säga att jag hade varit lika diplomatisk i diskussionen. Sånt får helt enkelt inte hända.

Jag begriper inte hur mer pengar inte satsas på sjukvård. Varje gång min kommun beslutar sig för att bygga en jäkla bro för tio-tjugo miljoner så undrar jag om pengarna inte kunde ha satsats på några fler anställda sköterskor istället. När de bygger en ny lokal för mässor och konserter för femtio miljoner (eller mer) så funderar jag över om det kanske inte kunnat anställt fler läkare istället. Missförstå mig rätt, jag begriper såklart att det är lite mer komplicerat än så - men ligger det inte i självbevarelseintresset för den statliga vården att vara bäst på att ta hand om patienter? Annars kommer ökad privatisering av sjukvård vara ett faktum. Och frågan är om det är en pandoras ask vi verkligen vill öppna.
Aotearoa - tino rangatiratanga
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

fisk wrote:Jag känner ganska många människor med erfarenhet från den svenska vårdverksamheten, bland annat sjuksköterskor själva som sagt till mig att det som bedrivs i Sverige inte är vård. Jag tycker snarare att det är irriterande att människor som du förnekar att problemet är större än vad du tror. Sedan om detta är representativt för hela Sverige, det vet jag inte. Men jag kan säga att något är riktigt snett i Örebro.
Det är intressant det här då du verkar veta till vilken grad jag avfärdar problemet?
Jag säger att det finns ett problem men att det inte är något som man kan döma ut hela sjukvården på. Därmed inte sagt att det inte är ett stort problem? Det är näst sista meningen i det här stycket jag vill åt. Anser ni att era händelser är något representativt för hela landet Sveriges sjukvård och det är här våra meningar går isär.
Alltså, majoriteten av de fall som kommer in på svenska sjukhus är inte livshotande, jag är helt övertygad om att alla de problem som rör förkylningsbesvär, brutna ben, och stukade fötter sköts överlag väl. Det är när vi börjar komma till akuta ärenden och livshotande sjukdomar och problem som det är lite mer alarmerande, för att inte tala om äldrevårdsomsorgen.
Nja, tror inte du ska separera upp sjukvården och enbart fokusera på sjukhus nu (vilket jag inte tror du gjorde med flit dock). De fall som kommer till sjukhus måste i många fall och platser ha blivit inremitterade via en vårdcentral för att man ska slippa få in massa banala saker (som de du nämnde minus frakturer). Men även de som kommer in på sjukhus är till oerhörd stor del rätt vanliga saker. Att det däremot alltför lätt(?) blir fel med svårare fall av sjukdomar tror jag beror på all den här specialiseringen som sker överallt. Folk nischar sig och massa olika centers slås ihop till en stor. Det har både för och nackdelar, fördelen är att de som sysslar med det verkligen blir specialister, nackdelen är att de som inte sysslar med det kommer sakna all kompetens i ämnet. Vilket leder till att det blir svårare att hitta dessa patienter.

Äldrevården är dock ett kapitel för sig
Att det förekommer svår stress och att sjukvården överlag har höga sjukskrivningsantal (särskilt bland kvinnliga sköterskor) är tyvärr inte en ursäkt som håller. Ansvaret ligger givetvis inte bara hos individer inom den svenska sjukvården, utan på resursfördelningar och antalet anställda. Men återigen, när det handlar om mer allvarliga fall så är det skrämmande hur mycket problem som finns.
nej jag håller med, precis som jag sa, stress är inte en ursäkt för ett dåligt jobb.
Du får gärna ge exempel på vad du anser vara allvarliga fall då det är svårt för mig att veta vad du syftar på och därmed komma med något svar på det.
Vilket bara ytterligare understryker problemet som finns inom sjukvården. Jag läste så sent som igår att det var en sjuksköterska som var med i en bilolycka för att hon somnat i bilen efter att ha jobbat dubbelskift under flera månader. Det är klart att det inte går att ställa krav på henne - men en person som arbetar under villkor som dessa skall inte ha ansvar över behandling som kan innebära allvarliga konsekvenser för människoliv.
Jobba dubbelskift i flera månader är något som är oerhört sällsynt och som ska regleras, dvs man ska inte vara tillåten att jobba på det viset just av anledningen du nämner.
Personligen önskar jag att läkaryrket består av en del yrkeskompetens, en del social kompetens, och två delar förmåga till sympati (såklart till en viss gräns, men det kan vården garanterat bli bättre på).
Då vi alla är olika så är det som du vet svårt att få fram enbart läkare med dem egenskaperna, men däremot betyder det inte att sådan strävan inte finns. Allt fler börjar komma in via intervjuer där man ska sålla ut olämpliga kandidater, under hela utbildningen har man något som heter Professionell Utveckling där man belyser alla de saker du nämner. Hur man ska prata med en patient, skapa förtroende, nå fram till en gemensam behandlingsmål, lämna svåra besked etc etc.
Men det kommer aldrig bli den utopi alla vill ha vad beträffar sjukvård då det är vanliga människor precis som alla andra på gott och ont.
Jag tror ingen förväntar sig perfektion när det gäller majoriteten utav de fall som vården behandlar, hostmedicin, benbrott, lungröntgen, allergitester, stukade fötter, lättare hjärnskakningar och så vidare.
Jag vill hävda att de som inte strävar efter perfektion varje gång, oavsett patient och sjukdom, gör fel. varje patient ska behandlas som om det vore ens egen familjemedlem och inte hade man nöjt sig med något annat än perfektion i de fallen så varför ska man acceptera något annat hos andra?
Däremot förväntar man sig att överläkare med tjugo års erfarenhet i yrket skall kunna ställa en korrekt diagnos i något så allvarligt som t.ex. cancer.
Jag håller med, men onkologi är oerhört svårt, finns ingen predisponerande mall för hur det ska eller kommer se ut och således kan det se ut som precis vad som helst. Nu tänker jag dock inte avfärda det din mors läkare gjorde, det var fel utifrån det du nämnt (bara det att hon inte fått korrekt information är väldigt fel i sig) och jag hoppas att det inte händer igen.
Eller att sköterskor skall vakna upp och behandla eller åtminstone undersöka folk som kommer in på akuten med svår andnöd. Hade jag förlorat en vän den dagen kan jag inte säga att jag hade varit lika diplomatisk i diskussionen. Sånt får helt enkelt inte hända.
Är inte sjuksköterskornas arbetsuppgift att vare sig behandla eller undersöka en patient. Lät väldigt drygt det dä, jag vet, men skulle något hända så är det inte de som har ansvaret, utan läkaren som har jour vid tillfället.

Vidare kan jag inte ge något svar i den frågan då akuta situationer är något speciellt. Att man inte ser en sönderstressad läkare på akuten betyder inte att denne är och fikar, utan kan mycket väl vara att denne fått larm på annat håll och måste springa dit och kolla läget. Det är en fråga om prioritering i grund och botten och tyvärr är det inte alltid något bra för den enskilda individen.
Din vän hade andnöd, det är allvarligt. Men om det finns en läkare och det redan finns eller kommer i en patient som varit med i en bilolycka och är "akutare", vad ska man göra. Det är ju inte en illvilja hos en läkare eller sjuksköterska som gör att vissa får vänta länge på akutrummet, utan prioriteringar och resurser.
Jag begriper inte hur mer pengar inte satsas på sjukvård. Varje gång min kommun beslutar sig för att bygga en jäkla bro för tio-tjugo miljoner så undrar jag om pengarna inte kunde ha satsats på några fler anställda sköterskor istället. När de bygger en ny lokal för mässor och konserter för femtio miljoner (eller mer) så funderar jag över om det kanske inte kunnat anställt fler läkare istället. Missförstå mig rätt, jag begriper såklart att det är lite mer komplicerat än så - men ligger det inte i självbevarelseintresset för den statliga vården att vara bäst på att ta hand om patienter? Annars kommer ökad privatisering av sjukvård vara ett faktum. Och frågan är om det är en pandoras ask vi verkligen vill öppna.
Vet du vad jag tror? Haft många diskussioner med många läkare på olika sjukhus om samma sak och de flesta säger exakt samma sak.

Staten vill driva på en privatisering. Staten vill ha privat styrda sjukhus, men vill inte gå ut med det öppet, istället håller man på som man gör. Nedskärningar, indragning av resurser etc.
Viljan att göra bättre jobb finns redan hos läkarna, pratade med en röntgenolog som hade ansvaret över Umeås MR-maskiner. Han sa att kötiden på flera månader kunde minskas drastiskt om de olika teamen fick jobba in helgerna. Men de fick inte.
låter väldigt konspiratoriskt, men så tror många, inklusive mig. Vidare på det sista du skriver. Privatisering behöver ju inte per automatik vara av något dåligt, även om den har nackdelar så finns där minst lika många fördelar med, precis som dagens sjukvård.
Silverstone Temjin TJ05B | Rampage Formula | Q66@3,6 | 8GB Domniator 1066MHz | HD4890 | X-Fi Xtremegamer Low Profile | F1 1TB | F1 750 GB | T166 320GB | Corsair HX520 |
User avatar
fisk
Posts: 7485
Joined: 2003-03-18 21:09:30
Location: Örebro / Sverige
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by fisk »

CSM101 wrote:Jag säger att det finns ett problem men att det inte är något som man kan döma ut hela sjukvården på. Därmed inte sagt att det inte är ett stort problem? Det är näst sista meningen i det här stycket jag vill åt. Anser ni att era händelser är något representativt för hela landet Sveriges sjukvård och det är här våra meningar går isär.
I ditt inlägg får jag ändå intrycket av att du håller med mig om t.ex. att det är brist på resurser inom sjukvården - med det sagt så är det inte så konstigt att det ställer till med problem, där sköterskor får jobba dubbelskift under för långa perioder, där läkare sjukskrivs på grund av att de "gått i väggen" och så vidare. Detta leder såklart till en överlag försämrad statlig sjukvård. Detta kanske kan hanteras olika på olika orter över landet men överlag, ja, så tror jag att det är ett problem för hela landets sjukvård. Hur skulle det inte vara det?
Du får gärna ge exempel på vad du anser vara allvarliga fall då det är svårt för mig att veta vad du syftar på och därmed komma med något svar på det.
Det jag menar med allvarliga fall är de fall då det handlar om patienter med sådana allvarliga problem att de antingen riskerar att få men för livet, eller dö om de inte får en korrekt behandling. Att det är så många som talar om misstag som görs inte minst i media, men i ens bekantskapskretsar gör att det målar upp en ganska sorglig bild av den här typen av fall. Jag tar bara upp mina personliga erfarenheter här av orsaken till att jag inte känner mina vänners och bekantas fall i detalj. Men jag är långt från ensam om att ha förstahandserfarenhet om inkompetens i den här typen av problem. Alltså t.ex. feldiagnoser, felbehandlingar, felutskrivna mediciner, för att inte tala om hanteringen av konsekvenserna av detta. Alltså, inte nog med att man t.ex. ställer en felaktig diagnos, utan därtill att man inte tar ansvar för konsekvenserna av denna diagnos när man upptäckt felet. Att ha en hel familj i sorg i flera månader, och en människa som förbereder sig på för att dö är ren galenskap för mig.
Jobba dubbelskift i flera månader är något som är oerhört sällsynt och som ska regleras, dvs man ska inte vara tillåten att jobba på det viset just av anledningen du nämner.
Ideal och praktik skiljer sig nog en del här. Men jag hoppas att det du säger är mer överlag sant.
det är vanliga människor precis som alla andra på gott och ont.
Det kan jag köpa. Men det måste ändå finnas en nedre tröskel för vad som är acceptabelt rörande social kompetens. Som jag har blivit behandlad utav läkare på en vårdcentral vid två olika tillfällen önskar jag inte händer någon jag tycker rent illa om. I slutänden var det mitt ord mot en långtidsanställd läkare på en arbetsplats med hög arbetsbörda så de la ner mina klagomål. Min gissning är att vårdcentralerna har en andrasortering av personal.
Jag vill hävda att de som inte strävar efter perfektion varje gång, oavsett patient och sjukdom, gör fel.
Du är unik i detta enligt min erfarenhet. Den enda statligt anställda "läkare" jag stött på som följt det ovanstående var en tandläkare. Hon är kunglig, en förebild (och chef på folktandvården på mottagningen jag går till).
onkologi är oerhört svårt
Förhoppningsvis kan personer med mångårig utbildning och erfarenhet som har ansvar för att ställa diagnos och meddela "domen" med stor säkerhet bedöma säkert, och meddela säkert. I min mors fall så misslyckades alltså en läkare med detta, eller två om hon får ett nytt bud vid nästa undersökning.
Aotearoa - tino rangatiratanga
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

fisk wrote:I ditt inlägg får jag ändå intrycket av att du håller med mig om t.ex. att det är brist på resurser inom sjukvården - med det sagt så är det inte så konstigt att det ställer till med problem, där sköterskor får jobba dubbelskift under för långa perioder, där läkare sjukskrivs på grund av att de "gått i väggen" och så vidare. Detta leder såklart till en överlag försämrad statlig sjukvård. Detta kanske kan hanteras olika på olika orter över landet men överlag, ja, så tror jag att det är ett problem för hela landets sjukvård. Hur skulle det inte vara det?
Självklart håller jag med, det är ju inte det som varit det jag gått emot. Det jag går emot är att hela sjukvården avfärdas på ett i mitt tycke för enkelt sätt. Även om det är staten som sköter allt så har varje landsting oerhört stora möjligheter att själv bestämma till stor del, vilket gör att det kan se helt olika ut beroende på vilket landsting man befinner sig i. Detta gör att man inte kan avfärda hela landets sjukvård utifrån ett landsting eller unika händelser.
Det jag menar med allvarliga fall är de fall då det handlar om patienter med sådana allvarliga problem att de antingen riskerar att få men för livet, eller dö om de inte får en korrekt behandling.
okej, men då får du nog räkna med oerhört många saker som du innan ansåg vara banala som allvarliga då det mesta de facto kan ge allvarliga men för livet. Detta är dock väldigt intressant då det speglar rätt mycket hur olika personer ser på samma sak men på helt olika sätt. De nämnde tidigare frakturer som något vanligt och enkelt, men det finns gott om fall där frakturer lett till riktigt hemska komplikationer. Detta påvisar även en annan viktig sak; sjukdomar är inte alltför sällan statiska. Det som kan te sig som en banal sjukdom kan egentligen vara något livshotande och vice verca, vilket försvårar det hela för alla.
Att det är så många som talar om misstag som görs inte minst i media, men i ens bekantskapskretsar gör att det målar upp en ganska sorglig bild av den här typen av fall. Jag tar bara upp mina personliga erfarenheter här av orsaken till att jag inte känner mina vänners och bekantas fall i detalj. Men jag är långt från ensam om att ha förstahandserfarenhet om inkompetens i den här typen av problem. Alltså t.ex. feldiagnoser, felbehandlingar, felutskrivna mediciner, för att inte tala om hanteringen av konsekvenserna av detta. Alltså, inte nog med att man t.ex. ställer en felaktig diagnos, utan därtill att man inte tar ansvar för konsekvenserna av denna diagnos när man upptäckt felet. Att ha en hel familj i sorg i flera månader, och en människa som förbereder sig på för att dö är ren galenskap för mig.
Det tvivlar jag inte en sekund på. Att dåliga erfarenheter med vården finns är verkligen inte det jag argumenterat mot eller bestridit. Det räcker ju egentligen med en lr två dåliga erfarenheter i vården för att alla andra bra gånger ska hamna i skymundan, och så är det med allt annat i livet med. Det är roligare/lättare/bättre att snacka om den hemska läkaren/sjuksystern/polisen/invandraren/läraren/vad som helst än alla de andra man mött som varit bra.

Att kan göra fel, men det är oerhört viktigt att erkänna när man gjort fel för att återigen bygga upp ett förtroende med patienten och för att denna ska känna att någon tar ansvar för det som hänt. Tyvärr tror jag att många av olika anledningar, däribland stolthet, inte vill erkänna sina fel eller vill skylla ifrån sig, och det är bara beklagligt.
Det kan jag köpa. Men det måste ändå finnas en nedre tröskel för vad som är acceptabelt rörande social kompetens. Som jag har blivit behandlad utav läkare på en vårdcentral vid två olika tillfällen önskar jag inte händer någon jag tycker rent illa om. I slutänden var det mitt ord mot en långtidsanställd läkare på en arbetsplats med hög arbetsbörda så de la ner mina klagomål. Min gissning är att vårdcentralerna har en andrasortering av personal.
Tyvärr, ur patientens synvinkel, så är just bemötande inte något som granskas av tex HSAN etc, där är det behandlingen som är av roll vilket gör att många läkare som har ett vidrigt sätt att vara med patienter rent socialt sätt aldrig tillrättavisas.
bara en fråga av nyfikenhet dock, du säger att du blivit dåligt bemött två ggr, hur många ggr har du blivit bra bemött?
Förhoppningsvis kan personer med mångårig utbildning och erfarenhet som har ansvar för att ställa diagnos och meddela "domen" med stor säkerhet bedöma säkert, och meddela säkert. I min mors fall så misslyckades alltså en läkare med detta, eller två om hon får ett nytt bud vid nästa undersökning.
Jag kan som sagt inte uttala mig i det fallet, men jag kan däremot kort beskriva hur det går till när man kommer överens om en diagnos.

En patient ska inkomma via remiss från VC eller annan sjukhus till tex NUS. på morgonen samlas alla läkare och har rond där man kort beskriver och tittar genom alla patienter som ska in den dagen, de som är inne och de som ska ut. En läkare har hand om en patient och sålunda ansvar för denna. Den här läkaren tar anamnes, status och beslutar sen om vilka prover och tester som ska göras i detta fall. När dessa är gjorda går man igenom patienten på ronden igen när man fått svar och man lägger fram ett diagnos- och behandlingsförslag, vilket de andra läkarna får höra och komma med förslag i. Många tror dock att den ansvariga läkaren diagnosticerar och beslutar om behandling alldeles själv, men så är sällan fallet, i synnerhet inte cancer/tumörer där patienterna tas omhand på ett onkologiskt centrum. Nu har man även börjat med ett nationellt möte för riktigt svåra fall där man inte kommer vidare utan hjälp, dvs en rond med läkare från Lund, Linköping, KI, Göteborg och Umeå som via Telelink/webcam går genom patienterna tillsammans.
Svårigheterna, oavsett om man är helt grön eller jobbat med det i 20 år, är att tumörer kan bete sig precis hur som helst. ingenting är absolut och statiskt med tumörer. Det blir i väldigt många fall en form av trial and error, man har en diagnos, som aldrig är 100%-igt säker, och man behandlar. Skulle behandlingen vara lyckad så stärks misstanken, skulle det inte hjälpa får man dra öronen åt sig och tänka ut andra strategier. Andra faktorer kan vara patients/doctors delay (dvs hur lång tid man låter gå innan man söker hjälp/får hjälp), rätt primärdiagnos, tumörens egenskaper (många tumörer ändrar egenskaper efter en viss tid), metastaser, diagnosverktyg, kostnad, patientpress (dvs antal patienter som är i kö och måste behandlas) etc.

Nu ska du inte ta det jag skrivit som ett försök att rättfärdiga det som hänt din mor, utan jag försöker bara klarlägga lite och förhoppningsvis ge insikt i frågan. Att en läkare har många års erfarenhet innebär egentligen bara att sannolikheten att denna träffar rätt diagnos är stor, inte att diagnosen som ställs av denna alltid är rätt. Vägen till rätt diagnos och behandling är sällan rak och fin och många beslut vid tillfällen då detta inte syns utåt för allmänheten. Detta görs då av den anledning du nämner, så att patienter får så korrekt diagnos och behandling som möjligt. Men hur många man än är så kommer i tumörernas fall alltid finnas en gnutta osäkerhet som i de flesta fall inte har någon påverkan för utgången, men i vissa fall får tragiska konsekvenser.

Jag kanske låter naiv och godtrogen, men jag kan garantera att jag har sett värre saker än ni kan föreställa er. Men jag har också sett många bra saker och lägger man ihop dessa så är de dåliga sakerna i minoritet, som tur är.
Silverstone Temjin TJ05B | Rampage Formula | Q66@3,6 | 8GB Domniator 1066MHz | HD4890 | X-Fi Xtremegamer Low Profile | F1 1TB | F1 750 GB | T166 320GB | Corsair HX520 |
User avatar
fisk
Posts: 7485
Joined: 2003-03-18 21:09:30
Location: Örebro / Sverige
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by fisk »

CSM101 wrote:Det räcker ju egentligen med en lr två dåliga erfarenheter i vården för att alla andra bra gånger ska hamna i skymundan, och så är det med allt annat i livet med. Det är roligare/lättare/bättre att snacka om den hemska läkaren/sjuksystern/polisen/invandraren/läraren/vad som helst än alla de andra man mött som varit bra.
Det är inte de misstagen som sker i vardagen jag pratar om här, jag pratar om de misstagen som får livshotande konsekvenser. Alltså misstag som, för att göra en dålig jämförelse, leder till att huset som en snickare arbetat på att restaurera under lång tid plötsligt rasar ner till ingenting mer än en hög förstörda plankor och spikar. Är man anställd som snickare på en firma och gör den typen av misstag så blir man sannolikt av med jobbet. Eller åtminstone får en rejäl lönesänkning, rejäla reprimander för den skada man orsakat kund, företaget, och de materiel man förstört.

Det handlar inte om att man glömde lägga hammaren i verktygslådan, eller att man mätte fel på två centimeter när fogen skulle göras. Utan saker som totalhavererar det som man är ämnad att sköta.

Som sagt är jämförelsen dålig, men storleken på misstag är vad det handlar om här. Det tycks inte riktigt gå fram.
Att kan göra fel, men det är oerhört viktigt att erkänna när man gjort fel för att återigen bygga upp ett förtroende med patienten
Tänk dig följande scenario, du har felaktigt ställt en diagnos på en patient, du har sagt att han/hon har sex månader kvar att leva. Sedan har du väntat i fyra månader, sjukskrivit dig, och lämnat det bakom dig. Din efterträdare har sedan konstaterat flera månader efter din diagnos att din patient är frisk. Patienten hade ingen malign tumör. Det var en godartad tumör, och operationen hon gått igenom var sannolikt inte behövlig. Därtill behöver hon inte cytostatika eller strålbehandlingar. Hur menar du att du ska bygga upp förtroende med den patienten? Kvinnan kan såklart inte att anklaga dig personligen, utan sannolikt din efterträdare och om din gamla avdelning, så sjukhuset. Som dels inte följt upp ärendet ordentligt (bl.a. sannolikt på grund av att din företrädare sjukskrev sig).

Det är lätt att snacka om att "ja, men då bygger vi upp förtroendet igen" när det i praktiken är omöjligt. Har man en gång förstört förtroendet så ska det mycket till för att det skall återställas. Och ingenting som skett i det här fallet har varit i närheten av detta.

Jag tror inte att du försvarar den här felbehandlingen. Men det är ju inte bara en person som handhar ett sådant här ärende. Det är allt från sjuksköterskor, till sjukhuset som tar emot klagomål, till gamla läkare, till nya läkaren, och så vidare. "A clusterfuck" som jänkarna skulle ha kallat det.

du säger att du blivit dåligt bemött två ggr, hur många ggr har du blivit bra bemött?
Det nämnde jag, en gång. En tandläkare. Remember?

Men alla de andra gångerna har inte varit dåligt bemötande, snarare ungefär samma behandling som man förväntar sig då man skall ha fyra hekto skinka från köttdisken på Lidl. Inte direkt ohövligt, inte direkt hövligt, utan precis tillräckligt oengagerat/engagerat för att man skall kalla det för medelmåttigt.
Många tror dock att den ansvariga läkaren diagnosticerar och beslutar om behandling alldeles själv, men så är sällan fallet, i synnerhet inte cancer/tumörer där patienterna tas omhand på ett onkologiskt centrum.
Men hur kan man seriöst gå från till att konkret hävda att en patient har 6 månader till 1,5 år kvar att leva till att hävda att hon har godartad cancer och att risken för problem är mindre än 20%? Jag begriper inte detta.
Aotearoa - tino rangatiratanga
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

fisk wrote:Det är inte de misstagen som sker i vardagen jag pratar om här, jag pratar om de misstagen som får livshotande konsekvenser. Alltså misstag som, för att göra en dålig jämförelse, leder till att huset som en snickare arbetat på att restaurera under lång tid plötsligt rasar ner till ingenting mer än en hög förstörda plankor och spikar. Är man anställd som snickare på en firma och gör den typen av misstag så blir man sannolikt av med jobbet. Eller åtminstone får en rejäl lönesänkning, rejäla reprimander för den skada man orsakat kund, företaget, och de materiel man förstört.

Det handlar inte om att man glömde lägga hammaren i verktygslådan, eller att man mätte fel på två centimeter när fogen skulle göras. Utan saker som totalhavererar det som man är ämnad att sköta.

Som sagt är jämförelsen dålig, men storleken på misstag är vad det handlar om här. Det tycks inte riktigt gå fram.
Det går fram och jag har redan förstått vad du menar. Det jag ville säga var att det dock inte nödvändigtvis är enorma misstag som leder till enorma konsekvenser, utan helt vardagliga sådana med. Och sker det ett misstag så ska det anmälas av sjukvården själv för att granskas och förhoppningsvis aldrig mer upprepas. Och skulle det vara så grovt så kommer reprimander delas ut. Nu blir det förvisso inte sparken direkt, men grova misstag går inte obermärkt förbi.
Tänk dig följande scenario, du har felaktigt ställt en diagnos på en patient, du har sagt att han/hon har sex månader kvar att leva. Sedan har du väntat i fyra månader, sjukskrivit dig, och lämnat det bakom dig. Din efterträdare har sedan konstaterat flera månader efter din diagnos att din patient är frisk. Patienten hade ingen malign tumör. Det var en godartad tumör, och operationen hon gått igenom var sannolikt inte behövlig. Därtill behöver hon inte cytostatika eller strålbehandlingar. Hur menar du att du ska bygga upp förtroende med den patienten? Kvinnan kan såklart inte att anklaga dig personligen, utan sannolikt din efterträdare och om din gamla avdelning, så sjukhuset. Som dels inte följt upp ärendet ordentligt (bl.a. sannolikt på grund av att din företrädare sjukskrev sig).

Det är lätt att snacka om att "ja, men då bygger vi upp förtroendet igen" när det i praktiken är omöjligt. Har man en gång förstört förtroendet så ska det mycket till för att det skall återställas. Och ingenting som skett i det här fallet har varit i närheten av detta.

Jag tror inte att du försvarar den här felbehandlingen. Men det är ju inte bara en person som handhar ett sådant här ärende. Det är allt från sjuksköterskor, till sjukhuset som tar emot klagomål, till gamla läkare, till nya läkaren, och så vidare. "A clusterfuck" som jänkarna skulle ha kallat det.
Ja det är ett ordentligt clusterfuck det som din mor fått vara med om, men tror du inte hon hade känt sig lite bättre om någon, vare sig det är en sjuksköterska eller efterträdaren till den urkassa läkare, som kommit fram, erkänt att det blivit fel och sen bett om ursäkt?

Av erfarenhet kan jag säga att det många blir "glada" av är när sjukvården erkänner och ber ursäkt för ett misstag som begåtts och det behöver i de flesta fall inte vara personen som begått felet som ber om ursäkt (tex i detta fall där läkaren inte syns till längre). Har själv, som egentligen inte ens är viktig inom sjukvården, haft patienter som tyckt det var bra att jag erkände att ett fel hade begåtts i deras fall och bad om ursäkt för det som hade inträffat, trots att det inte ens var jag som var ansvarig läkare eller "orsakade" felet.

Men slutsatsen är att det egentligen aldrig behöver vara för sent för en ursäkt och med den kommer automatiskt en gnutta förtroende som man sen måste bygga vidare på och återskapa i sitt fullo. Och då sjukvården, precis som du skriver i stort arbetar som ett team så är det viktiga inte att nödvändigtvis den som begått felet ber om ursäkt, vilket dock är att föredra.
Det låter kanske naivt för dig, men det är det vi får inpräntat under hela utbildningen; det är aldrig svårare än att erkänna sitt misstag och be om ursäkt för att processen att återskapa förtroendet ska sättas igång.
Det nämnde jag, en gång. En tandläkare. Remember?
Jag syftade på läkare och sjukvården, inte tandvården ;)
Men alla de andra gångerna har inte varit dåligt bemötande, snarare ungefär samma behandling som man förväntar sig då man skall ha fyra hekto skinka från köttdisken på Lidl. Inte direkt ohövligt, inte direkt hövligt, utan precis tillräckligt oengagerat/engagerat för att man skall kalla det för medelmåttigt.
Så med andra ord har de varit helt ok förutom de två ggr du blev dåligt bemött?
Men en fråga som dyker upp här är: måste en läkare/vårdpersonal vara jättehövliga och positiva hela tiden? Det är klart jag förstår att ett trevligt bemötande är att föredra, men om det nu är helt mediokert bemötande (dock ej ohövligt på något sätt), är det fel?
Men hur kan man seriöst gå från till att konkret hävda att en patient har 6 månader till 1,5 år kvar att leva till att hävda att hon har godartad cancer och att risken för problem är mindre än 20%? Jag begriper inte detta.
Hur ska jag kunna svara på det?
Jag kan skriva många olika möjliga scenarion men det tjänar inget till då jag inte vet något om din mors sjukdom eller hur handläggningen varit. men om du verkligen vill kan jag ge exempel på några saker som jag spontant kom att tänka på, sen huruvida de är rimliga/troliga är svårt att veta för mig då jag inte vet något om fallet.
Silverstone Temjin TJ05B | Rampage Formula | Q66@3,6 | 8GB Domniator 1066MHz | HD4890 | X-Fi Xtremegamer Low Profile | F1 1TB | F1 750 GB | T166 320GB | Corsair HX520 |
User avatar
fisk
Posts: 7485
Joined: 2003-03-18 21:09:30
Location: Örebro / Sverige
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by fisk »

CSM101 wrote:Hur ska jag kunna svara på det?
Jag förväntar mig inte att du skall svara på det. Jag förväntar mig att de ansvariga på sjukhuset som jag och hon pratat med flera gånger ska göra det, men de kallade henne för lögnare och sa åt mig att jag missförstått diagnosen.

En ursäkt spelar inte mig någon roll. Att få reda på hur det gick till är vad som betyder något för min del. Min mor däremot hon vill att de skall erkänna att de gjort fel, och att hon skall få en ursäkt för det lidande som deras misstag har orsakat henne och vi närstående.

För min del så vill jag att graden av allvarliga misstag minskar drastiskt, jag tror att mer pengar till vården kan hjälpa en bit på vägen. Att bli trevligt bemött skiter jag i, att jag får hjälp om jag kommer in på akuten och inte kan andas (t.ex.) förväntar jag mig. Det behöver inte vara en universalkur... men EXEMPELVIS kanske någon kunde trycka en provisorisk gummislang ner i svalget för att det skall vara lättare att andas OCH SEN placerar mig i väntrummet med EXEMPELVIS ett sätt att snabbt meddela personalen om det blir värre.
Aotearoa - tino rangatiratanga
User avatar
walliski
Posts: 1432
Joined: 2005-07-15 16:30:21
Location: Finland

Re: En bisarr morgon

Post by walliski »

Ursäkta OT...

Men jag tycker bara det är för härligt när det kommer långa diskussioner, av vilka man inte ens orkar läsa hälften av inläggen!
Go 64Bits xP!
Här var det tomt...
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

fisk wrote:Jag förväntar mig inte att du skall svara på det. Jag förväntar mig att de ansvariga på sjukhuset som jag och hon pratat med flera gånger ska göra det, men de kallade henne för lögnare och sa åt mig att jag missförstått diagnosen.

En ursäkt spelar inte mig någon roll. Att få reda på hur det gick till är vad som betyder något för min del. Min mor däremot hon vill att de skall erkänna att de gjort fel, och att hon skall få en ursäkt för det lidande som deras misstag har orsakat henne och vi närstående.

För min del så vill jag att graden av allvarliga misstag minskar drastiskt, jag tror att mer pengar till vården kan hjälpa en bit på vägen. Att bli trevligt bemött skiter jag i, att jag får hjälp om jag kommer in på akuten och inte kan andas (t.ex.) förväntar jag mig. Det behöver inte vara en universalkur... men EXEMPELVIS kanske någon kunde trycka en provisorisk gummislang ner i svalget för att det skall vara lättare att andas OCH SEN placerar mig i väntrummet med EXEMPELVIS ett sätt att snabbt meddela personalen om det blir värre.
Klart att större resurser hade hjälpt till viss del som tex utöka akutrumen så att man har tre eller fyra jourläkare. Men blir även en balansgång, för man vill samtidigt inte att det går massa statligt avlönade människor med för lite jobb då det är slöseri på skattepengar.
Men som jag nämnde tidigare. Om det är en lr två jourläkare som jobbar på akuten och båda är upptagna med något allvarligare och du kommer in med andnöd, vad ska man göra när man är ensam läkare på akuten och det sitter ett dussin med patienter i väntrummet och fyra fem stycken i undersökningsrummen. Lägg därtill att du även ska svara ifall någon annan från sjukhuset ringer och frågar dig saker. Nästa dag kan det istället vara helt absolut dött på akuten (i bra bemärkelse) och det finns absolut inget att göra, vilket leder oss tillbaka till varför det inte är så enkelt som att enbrt anställa flera läkare. Problemet är svårare än så tyvärr för oss alla.

Vad beträffar din mor och dig så anser jag att ni båda ska ha n ursäkt för det som inträffat utifrån det du berättat och jag kan för allt i världen inte begriåa varför ni inte fått ett erkännande av deras misstag än.
Silverstone Temjin TJ05B | Rampage Formula | Q66@3,6 | 8GB Domniator 1066MHz | HD4890 | X-Fi Xtremegamer Low Profile | F1 1TB | F1 750 GB | T166 320GB | Corsair HX520 |
User avatar
ADiS
Posts: 5732
Joined: 2003-04-04 22:24:03
Location: Gävle
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by ADiS »

walliski wrote:Ursäkta OT...

Men jag tycker bara det är för härligt när det kommer långa diskussioner, av vilka man inte ens orkar läsa hälften av inläggen!
Go 64Bits xP!
Det är intressant tycker jag! Ett viktigt ämne! Jag vill också klaga på en till sak och det är varför dörren är låst till Akuten efter kl 07:00? Att gå in på Förlossning känns jävligt ologiskt med en kraftigt skuren hand och uppslagen haka. Eller har jag missat något, kanske klassas till förlossning (blödning).
http://www.buildlog.eu - Din egna bygglogg på nätet
User avatar
walliski
Posts: 1432
Joined: 2005-07-15 16:30:21
Location: Finland

Re: En bisarr morgon

Post by walliski »

ADiS wrote:
walliski wrote:Ursäkta OT...

Men jag tycker bara det är för härligt när det kommer långa diskussioner, av vilka man inte ens orkar läsa hälften av inläggen!
Go 64Bits xP!
Det är intressant tycker jag! Ett viktigt ämne! Jag vill också klaga på en till sak och det är varför dörren är låst till Akuten efter kl 07:00? Att gå in på Förlossning känns jävligt ologiskt med en kraftigt skuren hand och uppslagen haka. Eller har jag missat något, kanske klassas till förlossning (blödning).
Viktigt indeed, men jobbigt att läsa allt när man inte deltar, samt inte har kollat i tråden på senaste dagarna :D.

Märkligt det där med att dörren är låst.. Men antar att du menar 19:00 och inte 07:00, eller är dörren stängd hela dagen?
Tycker i övrigt att Akutavdelningen på sjukhus brukar ligga på lite märkliga platser. Inte alltid så lätt att hitta dem.
Var faktiskt med på en resa, då vi kom med buss, och en person hade fått ett anfall av för mycket energidryck. Då var vi nära ett sjukhus, hittade sjukhuset men fick gå genom någon annan avdelning, då vi inte hittade akuten... Tror nästan att det var förlossningsavdelningen då också :P
Här var det tomt...
User avatar
ADiS
Posts: 5732
Joined: 2003-04-04 22:24:03
Location: Gävle
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by ADiS »

Det hände på morgonen. Och det är precis som du säger, vi fick gå igenom förlossningen för att komma till akuten.

Man kommer med en döende människa och han dör utanför sjukhuset. Dödsorsak: Hittade inte till akuten.
Last edited by ADiS on 2009-06-19 0:11:14, edited 1 time in total.
http://www.buildlog.eu - Din egna bygglogg på nätet
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

ADiS wrote:
walliski wrote:Ursäkta OT...

Men jag tycker bara det är för härligt när det kommer långa diskussioner, av vilka man inte ens orkar läsa hälften av inläggen!
Go 64Bits xP!
Det är intressant tycker jag! Ett viktigt ämne! Jag vill också klaga på en till sak och det är varför dörren är låst till Akuten efter kl 07:00? Att gå in på Förlossning känns jävligt ologiskt med en kraftigt skuren hand och uppslagen haka. Eller har jag missat något, kanske klassas till förlossning (blödning).
Efter7?
Menar du inte innan 7?

Jag måste faktiskt hålla med, akuter tycker om att vara gömda av någon anledning...
Silverstone Temjin TJ05B | Rampage Formula | Q66@3,6 | 8GB Domniator 1066MHz | HD4890 | X-Fi Xtremegamer Low Profile | F1 1TB | F1 750 GB | T166 320GB | Corsair HX520 |
User avatar
walliski
Posts: 1432
Joined: 2005-07-15 16:30:21
Location: Finland

Re: En bisarr morgon

Post by walliski »

CSM101 wrote: Menar du inte innan 7?

Jag måste faktiskt hålla med, akuter tycker om att vara gömda av någon anledning...
Kom att tänka på Universitetssjukhuset i Wien, där jag under en resa hamnade in på mer eller mindre akut operation... Då vi kom in genom huvudingången, trodd jag att jag hamnat in i ett köpcentrum... Där fanns caféer, blombutiker, presentbutiker, osv. i långa rader. Först då vi hade irrat oss genom en labyrint av korridorer, mer eller mindre skyltade hittade vi fram till akuten där :P
Här var det tomt...
User avatar
xianze
Posts: 1350
Joined: 2002-03-08 15:02:08
Location: Göteborg
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by xianze »

bra morgon :D
påminner om den där reklamen för försäkringsbolaget med dom små gula gubbarna som gör
orimliga saker och räknar ut odds ^^. Skicka in din historia till dem så kanske du får
se den i en tv-reklam? :D
Workstation: Intel C2D 3ghz, 4gb ram, 20" pivot, 80gb ssd + 2x320gb raid1. Win 7
AtomRoger: Intel Atom 1,66ghz, 2gb ram, 250gb raid1, 2tb lagring, debian.
Laptop: Macbook sötnos (Felicia) 2,4 ghz C2D
User avatar
ADiS
Posts: 5732
Joined: 2003-04-04 22:24:03
Location: Gävle
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by ADiS »

haha! fan att man inte tänkte på det ;D
http://www.buildlog.eu - Din egna bygglogg på nätet
User avatar
fisk
Posts: 7485
Joined: 2003-03-18 21:09:30
Location: Örebro / Sverige
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by fisk »

Aotearoa - tino rangatiratanga
User avatar
xianze
Posts: 1350
Joined: 2002-03-08 15:02:08
Location: Göteborg
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by xianze »

Påtal om allt annat...
Sjukvården har det säkert jättejobbigt med dåliga resurser etc. etc..
Men jag litar inte på sjukvården till 100%, enda fallen dom verkligen fungerar är vid akuta ärenden.

Kan ta ett snabbt exempel med min farsa, cancer som efter behandlingar är en cysta, eller tumör (den växer inte längre iaf) i hjärnan... För 2 år åkte han in på en magoperation pga. tarmvred, detta var iåförsig sommartid i Halmstad (men iaf).
Han fick ej de sprutor han skulle ha fått som är praxis vid denna typen av operationer vilket resulterade i att han någon månad senare fick en stroke == halvt förlamad..

När han har försökt ta ut hans journal har dom krånglat jävligt mycket och ibland vägrat för att dom inte ville erkänna sitt fel.
Flertalet gånger när han vart på ex. sahlgrenska har han blivit hemskickad igen för att läkarna ej har kunnat hitta hans journaler.

Sen blir en "av-staten-halvt-förlamad" bemött som skit i samhällets alla skikt. Ex. har han blivit nekad att åka spårvagn för att spårvagnschauffören inte orkar vänta de 30 sekunder extra de tar för honom att gå på.
Försäkringskassan har skickat brev till honom med hot om att han måste börja arbeta igen och att dom vill dra in hans pengar.. etc.. etc..

Så tja, min fars råd till alla är att aldrig betala 1 krona i skatt och enbart jobba svart.
Sen tycker jag själv att sjukvården är en enda jävla stor missskött instans som bör privatiseras.
Workstation: Intel C2D 3ghz, 4gb ram, 20" pivot, 80gb ssd + 2x320gb raid1. Win 7
AtomRoger: Intel Atom 1,66ghz, 2gb ram, 250gb raid1, 2tb lagring, debian.
Laptop: Macbook sötnos (Felicia) 2,4 ghz C2D
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

xianze wrote:Påtal om allt annat...
Så tja, min fars råd till alla är att aldrig betala 1 krona i skatt och enbart jobba svart.
Jävligt magstarkt slutsats med tanke på att han lever idag tack vare behandlingen han fick mot sin hjärntumör?
Hur mycket betalade han för den om jag får fråga?
Hur mycket betalade han för operationen för tarmvred?
Hur mycket betalade han för vården han fick månaden efteråt när han fick sin stroke?
Hur vet ni vad de sprutorna gjorde/inte gjorde?
Skatter, som han själv varit med och betalat för,och fått dyra behandlingar för att nu påstå att jobba svart är bäst?

Vad ska ni göra med journalerna? Ponera att ni får ut dem, vilket ni har rätt till, hur ska ni veta ifall det blivit fel någonstans?

Anmäl till HSAN om ni anser att ett fel begåtts, de kollar på fallet och avgör ifall det blivit fel någonstans eller ej. Ni kommer kanske inte få ut någon kompensation, men det får ni inte oavsett, så ni har absolut inget att förlora på en anmälan.


Tråkigt det som hänt din far, det tycker jag verkligen, men tyvärr finns det risker med alla operationer, vare sig de göra by the book eller ej. Hoppas på det bästa för er!
User avatar
CSM101
Posts: 1568
Joined: 2006-03-16 22:39:51

Re: En bisarr morgon

Post by CSM101 »

fisk wrote:http://www.expressen.se/Nyheter/1.16366 ... fa-diagnos

Rolig artikel på temat...
Rolig och rolig, snarare intetsägande...
Silverstone Temjin TJ05B | Rampage Formula | Q66@3,6 | 8GB Domniator 1066MHz | HD4890 | X-Fi Xtremegamer Low Profile | F1 1TB | F1 750 GB | T166 320GB | Corsair HX520 |
User avatar
xianze
Posts: 1350
Joined: 2002-03-08 15:02:08
Location: Göteborg
Contact:

Re: En bisarr morgon

Post by xianze »

Nej, självklart skall vi vara tacksamma mot att vi inte behöver betala hundratusentals kronor själva.
Men jag tror fortf. privat sjukvård med en "obligatorisk" sjukvårdsförsäkring hade vart bättre än att ha
en evig loop av byråkrati.

Jag kommer tyvärr inte ihåg några namn på just de mediciner man skall få efter operationer just nu,
men han fick iaf ut journalen efter mycket om och men. Och enligt hans läkarevänner samt övriga han har talat med
skall man få en medicin som är till för att just motverka stroke, var tydligen vanligt att stroke uppkom efter magoperationer eller liknande. (var ett tag sedan så minns inte jätteväl).

Har kollat på att anmäla, dock har alla vi har talat med tyckt att det var för jobbigt och inte viljat hjälpa oss,
ex. föreningen för läkarmisstag??? (eh sålängesen så minns inte namnet) advokater och liknande.
Workstation: Intel C2D 3ghz, 4gb ram, 20" pivot, 80gb ssd + 2x320gb raid1. Win 7
AtomRoger: Intel Atom 1,66ghz, 2gb ram, 250gb raid1, 2tb lagring, debian.
Laptop: Macbook sötnos (Felicia) 2,4 ghz C2D
Post Reply