Nostalgi

[Kid Paul]

Jag har dom senaste veckorna kört igång min Amiga Emulator och installerat Workbench 3.0 och installerat en 100Mb HD rotat runt efter gamla disketter på nätet och lirat gamla spel Oil Imperium och annat böss som t.ex. super cars, gravity force, great giana sisters. jag har även spelat mycket gamla nintendo spel, C64 och diverse andra gamla konsoler och datorer, grymt att köra Pong på ABC 80'n. Och jag har börjat undra vart alla dom gamla goa spelen har tagit vägen dagens FPS och andra spel är ju enormt snygga men spel känslan är borta jag undrar nästan varför det var bättre för.

Varför är det så att något som fanns när man var liten är fortfarande bättre än den uppsjö av nya spel som finns idag. varför är det ingen som har lyckats göra ett nytt spel med spelkänslan från för? Är det bara för att jag har så mycket roliga minnen från dom timmar man spenderade framför t.ex. Oil Imperium detta spel fortfarande är så sjukt roligt eller är det något annat som gör detta spel grymt bra. det är ju inte grafiken som är grym och inte ljudet men känslan i spelet som gör det roligt. kommer jag få samma känslor för Counter-Strike när jag är 30 som jag har för Defender of the Crown på amiga visserligen är det ett dåligt exempel eftersom dom släppte Defender of the crown i ny release förra året eller var det för förra och det var grymt. men ni fattar nog vad jag menar så vida ni är gamla nog att komma ihåg hur ballt det var att köra Pirates på en gammal 286. Varför tar inte spel tillverkarna och rotar runt i sitt arkiv av gamla godingar och bara hottar dom lite så att dom funkar på moderna datorer digger och sopwith är ju två höjdar lir från för som rest sig ur graven och fått ny kod som gör att dom funkar för dagens datorer.

Jag menar det finns ju så mycket som dom skulle kunna släppa igen listan kan ju göras hur lång som helst. vem hade tackat nej till en uppfräshning av t.ex. Stunts, Pirates, Frogger, Super Cars, Oil Imperium, Lode Runner, Stunt Car och alla dom andra spel som har försvunnit eller finns det ingen marknad för dom idag och varför är det så att när något väl ska göras om så gör dom om allt. Visserligen är inte detta fallet när det gäller DOTC utan dom fräsha bara upp ljudet, grafik men känslan är den samma. men om någon tar ett gammalt spel idag så lägger dom till och ändra varför?

Nu har jag väl inte skrivit den här texten så bra eller så men jag ville bara få iväg lite funderingar och tankar jag har haft nu ett par veckor.

[lillis]

jag är ju inte lika gammal som du är, men för mig är nostalgi little big adventure och dylikt... mums, hade nostalgihelg nu i helgen, var riktigt mysigt


(nostalgi är social nekrofili)

[Aelrik]

Det har väl rätt mycket att göra med den förkärlek till spelen?

Själv tycker jag att få fotbollsspel slår FIFA96 (till PC, snes-versionen suger ju) och att bilspel står chanslösa mot Rock&Roll Racing. Jag menar, vem vill inte lyssna på rockmidis samtidigt som man skjuter missiler på varandra?

[Phobic]

jag är ju inte lika gammal som du är, men för mig är nostalgi little big adventure och dylikt... mums, hade nostalgihelg nu i helgen, var riktigt mysigt


(nostalgi är social nekrofili)

Little Big Adventure 2 är nog det bästa spelet som finns, helt ärligt Alldeles underbart .. man blir som förtrollad.

[Pinto]

Sånt brukar gå åt helvete,titta bara på vad som hände när dom gjorde ett nytt Wolfenstein.

[Xhargh]

Det släpptes väl en ny version av Frogger härom året?
När det gäller stunts (nu blandar jag säkert ihop det med stunts), så har några fransmän släppt ett spel alldeles nyligen som heter Trackmania. Det är helt grymt roligt http://www.trackmaniagame.com/. Crashday är ytterligare en variant på stunts (http://www.crashday-game.de/pages_e/game.htm)
Även Pirates är på G...

[lillis]

jag är ju inte lika gammal som du är, men för mig är nostalgi little big adventure och dylikt... mums, hade nostalgihelg nu i helgen, var riktigt mysigt


(nostalgi är social nekrofili)

Little Big Adventure 2 är nog det bästa spelet som finns, helt ärligt Alldeles underbart .. man blir som förtrollad.

Jepp, håller med till 100%.

"Do you know where to find a school of magic?"

[IcePic]

Jag har dom senaste veckorna kört igång min Amiga Emulator och installerat Workbench 3.0 och installerat en 100Mb HD rotat runt efter gamla disketter på nätet och lirat gamla spel Oil Imperium och annat böss som t.ex. super cars, gravity force, great giana sisters. jag har även spelat mycket gamla nintendo spel, C64 och diverse andra gamla konsoler och datorer, grymt att köra Pong på ABC 80'n. Och jag har börjat undra vart alla dom gamla goa spelen har tagit vägen dagens FPS och andra spel är ju enormt snygga men spel känslan är borta jag undrar nästan varför det var bättre för.

Jag tror att det blir som med t.ex leksakerna. Går på man leksaksmuseum så
hittar man grymt rejäla plåtbilar och gedigna träleksaker som förmodligen inte
ens kan gå sönder annat än om de brinner inne i ett hus. Men nån dum fan kom
på att man kan göra dem lite billigare om man gör hälften i plast. Och ännu billigare
om man gör allt i plast. Och ännu billigare om man gör det i en skitsunkig
plast som troligen är giftig. Sen blir de lite dyrare när nån amerikan stämmer
skiten ur företaget för att det var giftigt, men under den tiden har nån uppfunnit
en otroligt billig plast som man inte direkt dör av och av den görs alla skitleksaker
som ComBatMan(TM) & SillyGrrls(TM)-dockor osv.

Och kunderna är "nöjda", för man får med en sån till sin förtuggade Happy Meal
på McD för enbart 27 kronor, så att ungarna kan fylla sina sovrum till bristningsgränsen
med värdelösa leksaker som dels går sönder inom en vecka och som har
ett intressespann på ungefär samma tid. Inga barn nuförtiden som älskar
sin docka eller den där speciella brandbilen i flera år. Skulle man föreslå att
köpa en dyr fin leksak enbart till ett barn så kommer soc och tar dem ifrån
dig. Att psykiskt misshandla ett barn så mycket genom att inte mata dem med
billighetsleksaker är ju ofattbart.

Ändå är tanterna på soc de som växte upp med de leksaker vi ser på museet
och säger "aaah" och "ooh" om.

Ungefär på det viset ser jag spelbranschen. Som man ser i mina kolumner
har jag undrat samma sak, varför var det så j*vla viktigt att ha Mark Hamill
inspelad till videosekvenserna på rymdspelen runt 95 när det ändå inte fanns
nån känsla?
Men vad spelar känslan för roll, när det är julförsäljningen som räknas...
Att spelet senare visar sig suga, inte ha nåt större livsvärde, att det inte kommer
remakes, tja, de som snöt ihop det spelet snyter bara ihop ett nytt till nästa
period och vips är allt förlåtet.
Det känns ju lite lustigt att ett extremt kultspel som t.ex Elite inte har fått
några vettiga uppföljare. Ok, X är rätt ok, men Hardwar sket sig (den släpptes fri btw!)
och andra liknande projekt verkar ha kommit av sig också. Hur kommer det
sig att ett spel som nästintill skapade religion hos ZX Spectrum-ägare, C64-ägare,
BBC-Micro-ägare osv, knappt låtit sig göras om nu när vi har så mycket 3D
att det sprutar ur öronen på folk? Hur kommer det sig att ett spel som innehöll
8 galaxer med hemliga missions, tribbles, och tusen andra saker men som
sög grafiskt med sin svartvita, linjebaserade vektorgrafik inte har kunnat
finna sin like idag?

Min gissning är att de som lärde sig att skapa galaxer på ~30k hade en magkänsla
som inte finns idag hos spelföretagen. Jeff Minter gjorde massor av spel för
Vic-20 och C64 med lamor och andra håriga djur som tema. Ensam. Med
all musik, grafik och allt. Skoj var de också. Då. Finns det "Attack of the
Mutant Camels" idag? Nej. Inte för att det sög, men för att det inte går
att få som FPS-spel och inte går att ha på mobilen.
Det är ett vakuum mellan just pong/tetris/snake på mobilen och "Return To
the Remake Of Doom I-II-III at the Castle of Wolfensteins Quake 2004".

Och vad gäller magkänslan så sa nån en lustig sak om Linus Torvalds på
frågan om varför han är "ensam" och inte har ett företag runt sig som kan
göra det "bättre" och nån svarade rätt klockrent att "Tror du Jesus hade gjort
bättre ifrån sig med en Marketing Director, en Chief Religious Officer och
ett börsvärde att rätta sig efter?" (nåt i den stilen, ni fattar säkert)

Nog för att jag inte ser Linus som Frälsaren precis, men det finns ändå en
poäng i att mycket har gått förlorat av att ett spel idag har credits som innehåller
lätt 2-300 personer. Visst, alla kan inte modellera gubbar och koda OpenGL
samtidigt, alla kan inte animera introfilm och fixa layouten på boxen samtidigt heller,
men den kreativa sidan, som vi som kunder så väl känner igen när vi ser
den är nästintill förlorad. Visst, många spel har teknisk excellens som syns,
men den känsla man fick på 80-talet när spelgenrer UPPFANNS, den ser jag
inte längre.
Då var det revolution, nu är det evolution enbart. Modifiera existerande till
lite bättre. Inget uppfinnande. Kanske är det som han som var chef för nåt
patentverk (brittiska?) på slutet av 1800-talet som tyckte att han kunde lägga
ner patentverket, allt var ju redan uppfunnet. 8-/

Så jo, jag håller med. Just nu känns det som det sista nyskapande spelet
redan är gjort.

[tkh]

Spel spel spel!
Flyttar.

Men jag håller med, många av de gamla var såpass bra att uppföljare inte vore helt fel. Men samtidigt är vissa av stilen att de inte skulle slå igenom i uppfräschad/ny version, dagens marknad ser annorlunda ut än vad den gjorde förr...

[P!ngU]

Jag växte upp med NES,C64 och megadrive då var det tjänslan allt handlade om medans nu är det mest grafik och fräcka eftekter.

Fast då och då kommer en och en annan uppstickare som vågar bryta från den nuvarande spelgenrerna t.ex. meshias (kommer ej ihåg hure stavs) en riktig uppstickare
helt och håller en ny stil.... Vad händer jo nästan inga köper spelet fasten den det är ett super spel och har hyllats av nästan alla PC tidningar.

Så min teori varför inte det kommer nåra nya orginella spel som har den där tjänslan vi vill ha, är att nästan ingen vågar pröva nått nytt så dom som kommer med dom där gryma spelen får sälja sin själ till stora företag som EA och andra företag som suger musten ur spelandet och vill bara tjäna pengar...




PS: som ni vet är min svenska inte den underbaraste

[Kid Paul]

Massor med text.

Kid Paul bowes before his master

Glömde ju bort att Icepic är en riktigt hejare på det här med gamla goda grejor från för. har ju läst alla dina "Hur datorer gjorde mig smartare" men det som fångade mitt öga i ditt som vanligt långa och bra inlägg var Elite. att jag glömde nämna spelet som fanns över allt jag menar det fanns till alla olika datorer som fanns på den tiden och lite senare. Amiga, PC, C64, Nintendo, Spectrum, Atari, Apple II, BBC Micro ?? vet ej var det var jag fanns nog inte ens då.

För er lite yngre personer som inte riktigt vet vad ni missade när ni lekte i sandlådan när ni var små så spana in Elite här. http://www.iancgbell.clara.net/elite/
Om ni undrar om det är warez på sidan bara för att det står cracked på vissa filer man kan ladda ner så behöver ni inte bli oroliga det är nämligen Ian Bell's personliga sida och det är han som har gjort spelet så jag tror inte han kommer stämmer er on ni laddar ner någon från honom som han har knäckt själv

Elite fick faktiskt 2 uppföljare av original skaparen men dom varit inte riktigt så bra som Elite var även om jag måste säga att det är lättare att docka med en rymdbas i frontier med tanke på att det finns autodock men kan man inte göra det manuellt så är man inte Elite och grafiken var ju lite hottad.

X och X-Tension är väl dom två spel som är någerlunda fräsha och kan ses som någons personliga tolkning av Elite. Microsoft gjorde ju ett tappert försök på att kopiera Elite med egen tolkning men det var ju en demostration på att vissa saker ska man inte släppa. Freelancer heter det något av en FPS i rymden med lite tanke på elite. Snart kommer ju visserligen X2 som kommer bli en intressant uppföljare till X.

En spel genre som kom och dog ut ganska snabbt var flipper spelen som jag glömde nämna fenomenet Pinball Dreams som fick 3 uppföljare värt och nämna kanske är att det var svenska spel tillverkaren DICE som låg bakom dom. dom har kommit en lång väg sen dess med tanke på att dom jobbar med stor spel som Midtown Madness 3 och BF1942 nu mera. men detta passar nog bättre in under modern nostalgi

Modern Nostalgi.

Nu kanske ni undrar om det finns någon modern Nostalgi. Tja det kan ju diskuteras men det jag menar med det är spel som kom på 90-talet kanske värt och nämna att jag inriktar mig på tidigt 90-tal. Spel som Civilization, Command & Conquer och Wolfenstein är moder nostaligi för mig.

Civilization är relativt "nytt" och var ett höjdar lir när det kom och är faktiskt fortfarande ett bra spel har det faktiskt installerat på datorn än även fast jag har Civilization 3 ligandes någonstans. Jag kom ihåg när jag först läste recensionen i DMZ = Datormagazinet det var det första spelet som fick 100% av recensenten efter att jag hade läst artikeln så åkte jag direkt till min lokala dataspels handel och tänkte köpa det men dom hade inte fått in det än så jag var tvungen att beställa det. tog ungefär 2 veckor innan jag fick det. fan jag var nog där inne varje dag och fråga om det hade kommit. men tillslut kom det och jag var hocked det var bättre än nästan allt annat jag hade spelat.

Om man måste nämna någon person eller företag som jag anser viktig inom spel industrin så nämner jag inte ID Software som kom med Wolfenstein, eller Westwood med sitt Command and Conquer eller Blizzard med Diablo utan 90-talet var Sid Meier guld epok, Spel som Railroad Tycoon och sedan "uppföljaren" Transport Tycoon, Pirates Gold som var uppföljaren till Pirates och Civilization tycker jag är spel som fått värdiga uppföljare men det kan beror på att geni som gjorde ettan var även den som höll i uppföljaren. dock så var Sid Meier lite utfryst när Civ 2 gjordes men han gjorde en bra kom-back med Civ 3. Företaget som stog bakom Sid var Microprose som var ett bra företag fram till uppköpet. Microprose var företag bakom flera andra höjdare spel som Master of Orion och Master of Magic som idag är kult spel för nostalgikern.

Dom flesta har nog spelat Return to Castle Wolfenstein men det är nog inte alla som har lirat originalet Wolfenstein. Wolfenstein var väldigt coolt när det kom. det var nog första FPS spelet som jag lirade och jag var en av dom som blev jätteglad när uppföljaren skulle komma men man blev riktigt besviken här är ett spel som ser jättebra ut men inte alls är lika kul som originalet. för att vara riktigt ärlig så blev jag överlycklig när en kompis erbjöd sig att köpa min kopia av RTCW så att jag slapp känna mig så ner efter att ha spenderat 450:- på skiten. Man kan ju bara hoppas att Doom 3 inte suger lika mycket när dom väl släpper det.

Duke Nukem
Duke nukem var nog ett spel som fick mycket bra betyg även om det gick från platform till FPS. det var en lyckad remake av ett gammalt spel och har sedan dess haft en uppsjö av fans som hela tiden säger Duke Nukem forever kommer att bli grymt när det kommer. man kan ju börja fundera på om tillverkarena inte vill släppa spelet för att dom är rädda för en flopp av enorm proportion. för jag är en av dom som tyckte Duke Nukem var riktigt roligt när det kom det är faktiskt kul än idag även om det är lite krångel med att ställa in spelet på dagen datorer av någon anledning gillar inte duke min microsoft mus?.

Doom 1,2 och Quake 1,2,3
Doom var också riktigt fräckt när det kom det var roligt och man spenderade mycket tid i multiplayer med polarna. 2 var inte mycket att hänga i julgranen förutom lite ny banor så var det inte mycket nytt men det var fortfarande spel bart.
Quake som sedan kom med sinna udda vapen och monster var inte riktigt lika kul eller fräckt som Doom men det funkade bara för att det fanns så många roliga modar, Quake Rally, AirQuake, Killer Quake Pack och Action Quake för att nämna några. Quake 2 utspelare sig i framtiden? och saknade nästan helt någon känsla men än igen så räddades det av några bra mod. Quake 3 som är "nytt" var för mig en riktig flopp det var inte alls roligt men det såg iaf bra ut när det sög.

Ursäktar redan nu för den dåliga svenskan men jag hoppas ingen märker felen. =)

Bästa att sluta nu innan jag börjar tror att jag är lika bra på att skriva långa inlägg som IcePic

Note: Ändrade lite.

[fisk]

Börjar det inte bli lite väl mycket gubb-det-var-bättre-förr-stämning här nu? - Jag menar forntiden verkar alltid vara bättre för nostalgiker, oavsett om den var det - eller inte.

Jag tycker att ni till viss del har fel, och till viss del har ni rätt. På sista tiden (en månad faktiskt) har vi välsignats med två (eller kanske TRE) ypperliga spel: Star Wars: Knights of the old Republic ... som överglänser det mesta, visst var de gamla goa spelen också bra - men här handlar det om evolution.

Jag tycker att man kan definera ... iallafall de flesta spel in i tre huvudkategorier: Spelidé(S), Motor(M) och Atmosfär(A) - ett värde som är helt oberoende av tid är S , medan A till stor del kunnat förstärkas genom tiden i och med att hårdvara förbättrats och intryck och känsla via musik, ljud och visuella effekter stärkts, däremot ägnar sig massindustrin som ni själva säger åt massproduktion med repetetiva spelidéer - så något som inte följer en evolutionsskala på samma sätt är S, som förmodligen blev ett större fokus, då man inte hade alla de moderna visuella medlen via A till hjälp. Istället definerades A relativt till S - beroende på att S hamnat i fokus, så på många sätt kanske man kan säga att dagens spel vore jämlikar med de gamla - till skillnad att det idag produceras något ofantligt mycket fler spel genom massindustrin, det har blivit en slags Hollywoodifiering här.

Något som faktiskt spelar roll i sammanhanget är M, eller den möjlighet som hårdvara gett oss under de senare åren - exempelvis att skapa genuina 3D-landskap, artificiell intelligens, mm. - härigenom har programmeringstekniken och arkitekturen anpassats efter den nya hårdvaran, och M har blivit relativt till utvecklingen - slutprodukten av M förändras även den av evolutionen, även om det inte alltid är så - då kan exempelvis både A och S ta över, för att skapa ett spel som mycket väl - genom M kunde ha kommit under 80-talet, men med en modernt anpassad A.

En annan sak som vi får ta med i beräkningarna är det faktum att ju äldre man blir - desto mer har man upplevt, därmed "utvattnas" intrycket av exempelvis en särskild genre. 90-talet och början av centuriet har kantats med FPS - något som tagit mycket uppmärksamhet från bra spel - som kommit i komersiell skymundan, för att de inte utnyttjar den moderna tidens teknologier till fullo. På så vis tycker jag att ni har rätt - medan jag anser att ni har fel - i den bemärkelsen att det faktiskt kommer några guldklimpar då och då - kanske hamnar de i vår skymundan p.g.a. våra personliga förutfattade meningar? - Kan någon av oss säga att vi spelat alla de spel som kommit under de senaste åren?

Det kan man däremot säga om de spel som kom under 80 och början av 90-talen, de flesta gamla rävar (såsom vi) har spelat Giana Sisters, Super Mario Bros, Turrican, Oil Imperium, Elite, Frontier, Pinball Dreams mfl. - det har kommit revisioner av dem - men de verkar aldrig lika bra, snarare sämre - eftersom de får kämpa mot faktor N som är vår personliga nostalgi - minnen åldras likt vin, de blir bättre med tiden. Vem kan i sanning inte minnas sin lumparkänsla med en positiv attityd, då man i de stunderna tyckte det var ett slitgöra, skitjobb, etc. - jag vet att det kan rycka i självförsvarstarmen - men jag tror att det är nostalgikänslan som ger upphov till de uttrycken.

Som del i dev-teamet i X2: the threat kan jag säga att slutprodukten är ett enormt spel med fantastiska proportioner. Det har en hög inlärningsfaktor (men vilka spel har inte haft det, som vi spelat i historien?) - en seg start, och ett enormt spel vars öppenände inte kunnat omdefinerats sedan Brabens storhetstid. Detta i kombination med ny A, S och M.

Sedan har vi SW: K.O.T.O.R , som i min mening slår det mesta (om inte allt) jag spelat under 80-90-talen.

Ett annat spel som kommit i skymundan är Uplink, som är väl värt att kika på ur spelsynpunkt.

JoWooD har förutom att gjort sig kända för att vara ett av de företag som introducerat flest buggar i sina produktioner - även gjort sig kända för att innovera mycket. Spelet The guild är olikt det mesta i kategorin strategi/action. Det lider till viss del av en ganska ful spelmotor, men spelkänslan finns där - och det är en utmaning.

Sedan har vi deras nyare titel Silent Storm som slår den gamla trotjänaren Jagged Alliance (2) - eftersom detta spel utvecklats i full 3D, och med ett element som möjliggör förstörelsen av ALLA byggnader, och interiörer.

Sedan tycker jag också att man skall ge TROIKA uppmärksamhet, då de gjort fina spel i historien - såsom Fallout, Fallout 2, Arcanum och nu till sist Temple of Elemental Evil - som körts över och förstörts mycket av industrin, men i hjärtat är ett ofantligt bra spel.




Kid Paul: Jag tycker Pinball: The web, Big Racing USA, mfl. var riktigt bra flipperderivator.

[SMURF]

Jag tror man lade ner tid på spelglädje förr. Nu känns det som om grafiken är det viktiga i ett spel, och i vissa spel får man spendera mer tid med att titta på filmsekvenser än att själv vara aktiv och gå runt och utforska,slåss och fundera.

Bilspel och RTS anser jag dock utvecklats. RPG kan gå både framåt och bakåt om man jämför med EOB. Sportspelen är det lite samma sak med, svårt att definiera om de verkligen är bättre nu även fast grafiken är finare. Plattforms spelen kanske skulle ha hållit sig på 2D iom att många inte klarar av att göra ett tydlig 3D gränssnitt. Shoot em up verkar ha ersatts av FPS, vilka iof är shootem up ganska ofta, men det är i dessa spel vi ser skräckexemplen... jag pratar om Max Payne2, MSG2 och Resident Evil osv... den effektiva speltiden i dessa spel är väl knappt hälften av vad man tvingas se på filmer.

Vill jag se på film ser jag på DVD eller VHS, inte på PC CD eller PS2

Spelar för tillfället FFX, vilket ju tyvärr dragits med i träsket... visst grafiken är slående. Men de har ju filmen... varför göra spelet till film... SUCK!

Edit: Trots det ska jag ta det lugnt med mina klagomål på FFX eftersom min speltid för tillfället ligger på 105 timmar , trevligt med spel man inte kör igenom på 3 kvällar iaf.

[IcePic]

Börjar det inte bli lite väl mycket gubb-det-var-bättre-förr-stämning här nu?
<saxa>
Det kan man däremot säga om de spel som kom under 80 och början av 90-talen, de flesta gamla rävar (såsom vi) har spelat Giana Sisters, Super Mario Bros, Turrican, Oil Imperium, Elite, Frontier, Pinball Dreams mfl. - det har kommit revisioner av dem - men de verkar aldrig lika bra, snarare sämre - eftersom de får kämpa mot faktor N som är vår personliga nostalgi - minnen åldras likt vin, de blir bättre med tiden.

Jag håller inte riktigt med om det sista stycket riktigt.
Visst, hade Elite i sin C64-tappning (den jag spelade) kommit idag så hade den
inte fått så mycket uppmärksamhet av mig, men det är inte för att den saknar
N-faktorn som du kallar den, utan för att den så gravt skulle underutnyttja möjlgheterna.
Och det är den faktor jag tror du missat. Anledningen till att jag inte funnit
nån bra ersättare för Elite är att jag tycker att grafiskt sett så skulle det inte
vara nåt problem längre med 3D:n, trots att 3D:n lär ha tagit typ 50% av
både minnet på min C64 och utvecklingstiden för Ian Braben. Idag kan man
snyta ihop 3D "hur lätt som helst" vilket borde kunna lämna plats för att
skapa en grym värld av möjligheter, ziljoner olika slut på en open-ended
story. (och inte som wing commander m.fl som driver en från a->b obönhörligt)

Men nej, alltför många spel kan inte komma ifrån a->b, de tror att bara för
att man i Deus Ex kan välja vilka upgrades man ska ta så har man valmöjligheter,
bara för att man får byta bil i NFS så är det "kreativt". Men vi som spelade
Elite och drömde oss in i livet runt Lave, som trade:ade mellan Ensoreus
och Isinor (?), som sköt ner den mystiska Constrictorn, som letade efter
liftaren som gav en fin gåva eller anti-anti-missilsystemet och som pendlade
mellan att skjuta polis-vipers för att senare rensa vår crime-rating genom
att byta galax till att mine:a (guud så trist ;-) för att senare plocka upp fjärrstyrda
Thargoid drones och sälja som Alien Items på närmsta rymdbas.
Allt det på 64k. Idag ska man ha 2-5 cd-skivor, nära nog en gig ram helst,
gigaflops-grafikkort och spelen görs av en stab på hundratals personer och
sen får man en story som knappt överglänser PacMan. 8-/

Jag såg aldrig det som ett problem att Elite's enda mål var att nå rankingen
"Elite". Jag kände aldrig att "oj, det finns ju ingen mening med det här spelet" eller så. Spelar man Homeworld eller liknande så är det precis som
pacman. "Hur löser jag den här banan?", och visserligen är det ju snäppet bättre
än C&C med kloner (kloner av Dune II på amiga då) eftersom man får ta
med sig lite av vinsterna från banan innan man går vidare, men trots allt
är det a->b. Half-life likaså. Baldurs Gate 2 med. Detta är ändå spel som jag
verkligen gillade att spela.

Så varför måste det vara a->b ? Varför säljs expansioner till NeverWinterNights med argument som "20 timmars speltid!!!!11!!" ?
Jag kunde spela Elite i 20 timmar i rad ibland, vi var flera stycken som låste
in oss på skolloven och tokspelade vår gemensamma Commander Jameson
och turades om att docka (så slapp vi köpa Docking Coimputer och kunde
slösa pengar på annat) och sen levde man på Cola och skräpmat.

Skulle nån sagt att "efter 20 timmar är allt i spelet så gott som gjort" skulle
det varit katastrof. Nu är det försäljningsargument. Hur usla är då inte spelen
som inte ens kan skylta med 20 timmars nöje?

I efterhand kanske det var så att Elite inte var så grymt som man vill minnas,
men trots att det inte var multiplayer, det var inte spelbart för två players
lokalt ens (finns det nån pc med två joysticks btw?) så var det ändå stort
i sitt lilla format. Det var "lite snack och mycket verkstad", medans dagens
spel ofta känns tvärsom.

Så det är inte bara N(ostalgi)-faktorn, utan även att de gamla goda spelen
gjorde mycket av det lilla de hade, medans dagens spel gör ofta lite med
de enorma resurser de har till sitt förfogande. Är det då konstigt att man
som gammal trist nostalgiker längtar tillbaka?