Smyganorektier?

tkh · Post by **tkh** » 2004-01-30 0:03:11

Jag är 180cm lång, väger ungefär 66kg. Jag är alltså rätt smal, men inte otränad eftersom jag i alla år spelat fotboll och utövar detta 3-4 gånger i veckan. För att orka med det så krävs det ju att man äter en hel del, såklart, och det gör jag. Men jag "kan inte" äta vad som helst.

Jag brer hårdbröd på "fel sida" så det ska bli mindre fett (jag kör med nån "Lätta" eller vad det heter), oftare rafsar jag bort lite mer så det ska bli tunt. Den där extra ostskivan skippar jag, trots att jag tycker om den.

Varje gång jag äter skrovmål så är det enda jag tänker på (förutom såklart att det är väldigt gott) hur onyttigt det är. Jag äter aldrig chips eller något snacks (jag har ibland sjunkit ned och kunnat äta några få ostkrokar, men varje krok jag äter sväljs tillsammans med en tanke på fettmängden). Småätande gör jag aldrig, håller mig till morgonfika, lunch, middag och kvällsfika. Det förekommer ibland eftermiddagsfika, men ofta inget eller bara lite varm choklad eller vatten.

Kan man klassa mig som smyg-anorektiker? Jag vet inte riktigt varför jag tänker såhär, jag har inga problem med vikten, alla i min familj är smala, har lättare för att gå ned än upp i vikt.

Man kanske kan säga att jag bara vill äta nyttigt, men det stämmer ju inte heller för jag äter väldigt lite grönsaker och sånt. Tänker mest på hur jag ska ladda till fotbollen.

Fler än mig som har känt såhär någon gång? Jag känner mig inte så orolig över att det kan "brista ut" i anorexi, men det är ändå lite störande att hela tiden tänka på fettmänden i maten utan att behöva göra det.

smorgar · Post by **smorgar** » 2004-01-30 0:10:56

så tänker jag ofta fast jag äter det endå för att det är gott... kollar ofta på film med grannen 2-3 gånger i veckan och då blir det läsk och massa godis villket jag "ångrar" efteråt mat brukar jag inte ha nått problem med när det gäller fett jag äter det som serveras gillar toast och får dendär ångesten efter att jag har ätit det.

är 173cm lång strax under 90kg dvs att jag har en del mage men det är ju inte så att det väller precis men jo jag är väll "fet" antar jag ungefär 10kg övervikt villket min mamma påpekar lite då och då och på senare tid har jag själv börjat tänka på det.

ett tips när du är sugen på nått och kanske inte vill äta är att ta nån frukt kanske en apelsin eller ngt funkar kanon för mig både gott nyttigt och mysigt

vet att detta är lite OT men endå.

Dissident · Post by **Dissident** » 2004-01-30 0:34:09

tkh wrote:Jag äter aldrig chips eller något snacks (jag har ibland sjunkit ned och kunnat äta några få ostkrokar, men varje krok jag äter sväljs tillsammans med en tanke på fettmängden).

Son, that is not normal.

root · Post by **root** » 2004-01-30 0:48:07

Mer öl.

Gnuet · Post by **Gnuet** » 2004-01-30 1:28:47

Jag är 177 och väger in på ungefär 78-82 beroende på veckodag

Ey det sitter lite på magen men vafan, jag mår bra av det och har hyffsad kondition. Dessutom tänker jag nogorlunda på vad jag äter, tror jag iaf

Jag tror, att om man är nöjd med sig själv så är allt frid och fröjd.

Men sure... tillbaka till tkh, du borde krubba mer kisen. Det låter lite lite, checka ditt BMI och kolla vart du hamnar, lär ju vara i underkant.

smorgar · Post by **smorgar** » 2004-01-30 1:36:50

Gnuet wrote:checka ditt BMI och kolla vart du hamnar, lär ju vara i underkant.

http://www.quakenexus.nu/bmi.asp den funkar ju annars bra om du vill lägga på dig

jfolin · Post by **jfolin** » 2004-01-30 4:13:23

Jag har ett omvänt problem. Är 180/65, och hur mycket jag än äter, ökar jag inte i vikt. Detta är speciellt jobbigt när jag försöker träna och bygga muskler. Musklerna kommer, men en dag utan träning, och vips! är det borta.

nva · Post by **nva** » 2004-01-30 4:15:55

Så länge du bara äter så att du är mätt är det säkert ingen fara.

rokk · Post by **rokk** » 2004-01-30 6:39:47

Själv är jag 181cm lång, jag har själv problem att kunna nå över 58KG.. jag äter som en idiot, dricker cola, öl., Äter massor av godis, snacks, mat. Jag går inte upp ett kilo ;)

Kanske ska börja träna igen.. vägde 68 förr men då hade jag iaf lite mer fläsk på kroppen :P

xerxes · Post by **xerxes** » 2004-01-30 8:02:02

jfolin wrote:Jag har ett omvänt problem. Är 180/65, och hur mycket jag än äter, ökar jag inte i vikt. Detta är speciellt jobbigt när jag försöker träna och bygga muskler. Musklerna kommer, men en dag utan träning, och vips! är det borta.

Aha, du vill bli lika stor som din välbyggda lillebror?

benjamin · Post by **benjamin** » 2004-01-30 8:34:35

tkh, kan du ens gå upp i vikt? För jag (174 lång, 58-60kg) kan inte gå upp i vikt, äter jag jättemycket så kanske jag väger något mer kilo någon dag men sedan är det borta, äter jag väldigt mycket choklad kanske jag får någon finne men jag kan fasen inte gå upp i vikt :-P

lillis · Post by **lillis** » 2004-01-30 8:56:48

Är det bara jag som inte vägt mig på ~5 år om man borträknar skolsysters besök (grr

)? När jag var liten var jag lite, tja, rund. Inte tjock på något sätt, men jag hade babyfett tills jag var 12-13 eller så

Nu är jag tja.. nöjd med mig själv

Jag tror jag är 1.80 och jag har ingen anign vad jag väger. Jag är inte tjock, jag är inte smal. Min mage är inte hård/benig/muskulös utan mjuk och gosig

. (Det är bäst, imho). Jag får ofta höra att jag är smal men jag ser verkligen inte mig själv som smal. Bara min armar och händer, som är mer av kvinnliga proportioner (speciellt händerna)... men ni vet vad dom säger, don efter person

Chaser · Post by **Chaser** » 2004-01-30 9:08:03

Ursäkta mig... Finns det bara gubbar som ser ut som hälsenan på en gråsparv här eller??

Skämt o sido...
Jag kan förstå att man kan känna så... Själv tänker jag på det titt som tätt tycker jag.... Jag är 1.89 lång o väger ca 108kg...
Har väl lite mage men e ändå stor i mig själv... Bredaxlad...
Magen har väl stört mig typ hela mitt liv...
hur mycket jag än tränat så har jag alltid haft den... Men det e klart...
Jag äter en hel del med... O vad som helst...
Det går i perioder när jag börjar tänka på vad man äter o när man äter...
Nästan så man blir nojig...

På nåt sätt så tror jag att det är rätt normalt ändå...
För på nåt undermedvetet sätt så tror jag att man strävar efter nåt
skönhetsideal... Vissa mer än andra givetvis...

Mår du dåligt av att hela tiden tänka på vad du stoppar i dig...
Så kanske du ska göra upp nån veckomeny som du följer eller nåt...
Vet inte riktigt vad man ska säga annars...

dreft · Post by **dreft** » 2004-01-30 9:29:34

jfolin och rokk, I here you!

Har precis samma problem eller problem vet jag inte om det är men jag ser det som det.
Jag försöker träna 3 ggr i veckan på gym och lyckas jag hålla det och käka mkt och vettigt så kan jag gå upp nått kilo men går det bara 4-6 dar utan träning så försvinner allting på en gång!
Jag äter mkt och försöker käka ofta. Göra allt som man inte ska göra om man vill gå ner i vikt.
I samband med träning så käkar jag Gainers pro. (massor med kolhydrater och protein)

Jag har aldrig lyckats hålla kvar dom kilon jag gått upp.

cac · Post by **cac** » 2004-01-30 9:39:54

Dissident wrote:
tkh wrote:Jag äter aldrig chips eller något snacks (jag har ibland sjunkit ned och kunnat äta några få ostkrokar, men varje krok jag äter sväljs tillsammans med en tanke på fettmängden).
Son, that is not normal.

Jo, de är nog ganska normalt. Kanske inte att man tänker på fettmängden på det sättet, men att man tänker att det inte är nyttigt och att man borde låta bli. När jag äter chips kan jag känna att jag borde låta bli, för att jag kanske går upp i vikt eller får finnar. Fast jag aldrig egentligen går upp i vikt.

So, kanske inte så väldigt bra att tänka som du gör, försök låta bli. Ett tag hade jag bestämt mig för att gå ner i vikt, bara för att bevisa för mig själv att jag kunde, fast jag redan väger för lite. Och även om jag hade bra koll, så blev man fruktansvärt medveten om allt man åt på ett annat sätt. Det är sjukt, för man märker inte att man tappar koll. Jag tror att du (tkh), borde skippa tankarna, för som du själv säger, ni brukar gå ner i din familj, inte upp...

Phobic · Post by **Phobic** » 2004-01-30 10:35:59

Jag är nog nästan lite tvärtom. Som ett exempel tycker jag oftast om att lägga på den där extra ostskivan. Det känns helt enkelt bäst så. Jag trivs även med att äta lite fetare mat ute. Jag känner mig på något vis stark i mig själv när jag inte bryr mig om alla benrangel till modeller eller de bantningstips man läser om dagligen.

Tvärtom ja, äter jag inte redigt med mat en dag mår jag ibland dåligt på kvällen och bara tanken på att inte äta mycket avskräcker mig. Jag kanske är konstig, men fet, mättande mat är något som jag måste ha emellanåt annars känner jag mig svag.

Hur ser jag då ut? Jag är ganska liten, men inte smal. 172cm / 71kg

jerko · Post by **jerko** » 2004-01-30 12:15:26

Fram till 22-23 års ålder spelade det ingen roll vad jag stoppade i mig. Vikten låg konstant på 78 kg, (är 196cm lång). Efter 23 så gick jag upp ca 3 kilo och har sedan dess, är i dag 36, kommit upp i en trivselvikt på ca 94 kg. Så vikten lär nog komma så småningom.

Så länge du själv känner att du mår bra, både fysiskt och psykiskt, kan man nog inte klassa dig som smyganorektiker. Att tänka på fettmängden i det man äter är väl inte heller något större problem. Om det inte börjar likna någon form av tvångstankar i stil med att 1 ostbåge = 15 armhävningar. Då kan det kanske vara läge att försöka ta tag i problemet. Prata med någon som du känner förtroende för t.ex.

poller · Post by **poller** » 2004-01-30 14:29:17

Bara du äter dig mätt så.

Själv slänger jag i mig hur mycket skräp som helst, flickvännen har lovat att säga till när det är dags att börja träna. ;-)

Dissident · Post by **Dissident** » 2004-01-30 15:47:25

cac wrote:
Dissident wrote:
tkh wrote:Jag äter aldrig chips eller något snacks (jag har ibland sjunkit ned och kunnat äta några få ostkrokar, men varje krok jag äter sväljs tillsammans med en tanke på fettmängden).
Son, that is not normal.
Jo, de är nog ganska normalt. Kanske inte att man tänker på fettmängden på det sättet, men att man tänker att det inte är nyttigt och att man borde låta bli. När jag äter chips kan jag känna att jag borde låta bli, för att jag kanske går upp i vikt eller får finnar. Fast jag aldrig egentligen går upp i vikt.

Det säger mer om dig än om vad som är normalt.

aiwass · Post by **aiwass** » 2004-01-30 16:51:25

179cm, 61kg. Dammsuger omgivningn på allt sockerhaltigt med en labaradorartad fanatism. Inte fan går man upp för det. Var nere på en 58 för ett och ett halvt år sedan, innan jag börja träna.

Fluffy · Post by **Fluffy** » 2004-01-30 22:03:40

Jag känner igen mig lite i det tkh skrev. I juni år 2003 vägde jag 95 kg och längden var då nära 180cm. Under sommaren så åt jag knappt något godis, åt oftast två gånger per dag men det hände ibland att det endast blev frukost eller fler gånger. Slutet av sommaren (alutet augusti av) vägde jag runt 85 kg. Gick alltså ner 10 kg på runt 2 månader. Sedan då så har jag vägt mellan 83 till 86 kg.

När jag trycker i min t.ex lite godis så känns det negativt. Ostbågar, chips eller liknande äter jag nästan aldrig. Om jag äter det så förekommer det inte många bitar som slinker ner. Det som kan slinka ner är choklad av olika hårda varianter. Tryckte i mig för ett par veckor sedan ett paket Wiener nougat på mindre än en dag. Ibland kan en chokladkaka slinka ner m.m. Fast efter dessa tillfällen mår jag inte mysigt i psyket och "godisstrejkar" ett tag. Sedan kommer det ett sug och så kan jag trycka i mig en liten godisbit av något slag.

Ibland kan jag se någon godissak och rör mig mot den men sedan kommer psyket och stoppar. Smått vet att den kan vara god men jag vill inte hamna i godisträsket och öka i vikt.

Kan väl också säga att jag är väldigt otränad på alla sett. Min vikt består av benet i kroppen, de musklar jag använder, organ av olika slag samt fettklumpen på magen.

GibIt · Post by **GibIt** » 2004-01-30 23:13:00

Är över 1.80 och väger under 60kg.

Spelar ingen roll vad eller hur jag äter, jag går inte upp i vikt.

Najze · Post by **Najze** » 2004-01-30 23:35:05

Chaser wrote:Ursäkta mig... Finns det bara gubbar som ser ut som hälsenan på en gråsparv här eller??

Skämt o sido...
Jag kan förstå att man kan känna så... Själv tänker jag på det titt som tätt tycker jag.... Jag är 1.89 lång o väger ca 108kg...
Har väl lite mage men e ändå stor i mig själv... Bredaxlad...
Magen har väl stört mig typ hela mitt liv...
hur mycket jag än tränat så har jag alltid haft den... Men det e klart...
Jag äter en hel del med... O vad som helst...
Det går i perioder när jag börjar tänka på vad man äter o när man äter...
Nästan så man blir nojig...

På nåt sätt så tror jag att det är rätt normalt ändå...
För på nåt undermedvetet sätt så tror jag att man strävar efter nåt
skönhetsideal... Vissa mer än andra givetvis...

Mår du dåligt av att hela tiden tänka på vad du stoppar i dig...
Så kanske du ska göra upp nån veckomeny som du följer eller nåt...
Vet inte riktigt vad man ska säga annars...

Känner igen mig väldigt mycket i det där. Har alltid försökt sträva åt att bli smalare, har i princip i hela mitt liv varit kraftig. Men jag har alltid varit lång som tusan. Var väl runt 1.80 i 7-8:an

. När jag började 1:an på gymnasiet så bestämde jag mig för att jag måste ta tag i det, det kunde inte fortsätta. Då var jag 1.84 (som idag) och vägde 101 kg. På ca 6-9 månader gick jag ner 20 kg och vägde då 81 kg. Då var morsan rädd att jag fått anorexi, för då var jag riktigt smal. Var ute och motionerade varenda dag, åt 2-3dl fil, 2 knäckemackor som frukost och kvällsmat och kanske halva portioner mot vad jag gör idag. Nu, 3 år senare, så har jag gått upp alla de 20 kg, samt lite till. Idag försöker jag att få mig att bli lika strikt som jag var då, så att jag ska gå ner i vikt igen, men det är fruktansvärt svårt. Jag vet att när jag väl började gå ner i vikt, och hade hållt på någon månad, så hade jag inga problem med att säga nej till godis, chips, kakor m.m.

Idag låter det så här när någon frågar mig om jag vill ha godis t.ex.:

"Ska jag köpa med mig en påse godis hem?"
*Tänker "Nej jag behöver inte det, det är bara onödigt och jag kommer bara må dåligt av det, som jag alltid gör"
Jag svarar: "Ja gör det!"

Varenda, varenda gång..

Ramza · Post by **Ramza** » 2004-01-31 11:02:47

Att äta "nyttigt" är inte att äta mycket grönsaker.
Desstu mer grönsaker du äter desstu mindre energivärda produkter sätter du i dig.

Att äta fett är inga probel, säg att du sätter i dig en hel burk skippy (jordnötsmör) och sedan får tokpanik. Då kan du känna dig lugn att det mesta är fleromättat fett (som förebygger kolestrol i blodet, dvs "fettproppar"). Åh andra sidan är jordnötter otroligt energirika, de har ett högt GI-värde säger man.

Godis och alkohol ger dig tomma kalorier som bara kommer att sluta i fettbildning.

Att äta "för mycket" är relativt som allt annat. Om du stoppar i dig fruktansvärda mängder ris eller potatis tex, så får du i dig de bästa produkterna (i GI-aspekt). (Man blir otroligt mätt relativt med massan)
Du kommer kanske bli fet om ditt kaloriintag ligger på runt 5000 per dag (och du inte rör på dig), men din kropp har ändå fått i sig bra och näringsrik mat.

Man ska inte börja tänka på kalorierna för mycket, det är bättre att börja tänka på fetterna: mättat, omättat och fleromättat.

Mättat fett är dåligt fett som skadar dig. Fläsk- och nötkött innehåller stora mängder mättade fetter. Kyckling har mindre halt med fett. (bättre alternativ.)
De omättade fetterna finns i fisk och skaldjur (och en del nötter).

Man ska och borda äta mycket omättade fetter, iaf utan dåligt samvete).

Jag är 169 cm och väger 65 kg. (för ett år sedan vägde jag 87).

Ramza · Post by **Ramza** » 2004-01-31 11:05:05

jfolin wrote:Jag har ett omvänt problem. Är 180/65, och hur mycket jag än äter, ökar jag inte i vikt. Detta är speciellt jobbigt när jag försöker träna och bygga muskler. Musklerna kommer, men en dag utan träning, och vips! är det borta.

Vill du ha lite experthjälp med din nutrition?

Det är oftast den som inte stämmer vid dessa fall.

Smyganorektier?

Smyganorektier?

Re: Smyganorektier?

Re: Smyganorektier?

Re: Smyganorektier?

Re: Smyganorektier?