nem wrote:Försök gärna själv skriva en mening med ett uttalande som är mer sant.
Jag må vara ett barn som tror på godnattsagor, men jag tror inte att det är någon bra idé att bekämpa Bush med fler lögner. Sanningen borde räcka, och gör den inte det så är det ingen mening med att bekämpa honom.
Har man uppmärksamhetsproblem, eller bristande tålamod för att se djupet i situationen så fungerar säkert Gandhis mening ypperligt. Söker man efter något annat än att självrättfärdigt indikera vad som är rätt eller fel efter inskränkta, utopiskt grundade, ideologier får man nog hålla sig ifrån att styras av slogans och klämkäckt korta fraser. Män och kvinnor som, likt Gandhi, lever i den verklighet de helst önskar gör nog så till större orsak för sitt eget gagn än för mänsklighetens.
Gandhi är ett typexempel på hur människor agerar i en situation är en individ föregår med gott exempel - hellre än bekämpar den med alltmer vanliga metoder. Jag håller med om att rent idealiskt skulle det troligen sluta med en positivare världssyn om alla följde Gandhis exempel, hellre än det
George W. Bush genom irakkrisen förevisat.
Jag håller med dig om att problematiken ligger på en nivå där man, vid första ögonblick främst behöver se till mänsklighetens bästa. Men situationerna är aldrig så okomplicerade att man kan lösa dem med en yttre bedömning, samt att agerandet därefter sällan resulterar i att båda parter drabbas jämlikt illa, vilket är vad jag menar att Gandhi med sitt korta uttalande missar helt och hållet.
Det råder en bristande insikt i hur människan fungerar i uttalandet, och därmed faller dess visdom (iallafall i mina öron). Man kan inte lösa en ekvation utan att ta med faktiska faktorer (i detta fall hur mänskligheten fungerar) - tar man med faktorer som man skulle önska fanns där lever man i en drömvärld och behöver vakna.
Michael Moore kan inte bekämpa
George W. Bush med raka sanningar, för det mediala desinformationssamhälle de lever i, med kooperativt styre av information är det näst intill omöjligt att få tag i den information som krävs, sanningen, så att säga. En faktor till detta beror på att de som söker att kritisera människor som Bush sällan har tillgång till de medel som exempelvis Bush har. Om det stora industriella samhället drar mer nytta av att ha en mäktig figur vid makten som kan göra dem till viljes genom metoder som kan sopas under mattan innebär detta att de som söker efter denna information behöver ha tillgång till större resurser, eller lita till källor som kan tolkas som dubiösa (som Moore nu gör).
Orsaken till att källor inte vågar stå för vad de säger i sådana här sammanhang beror på det rådande klimatet, som jag beskrev tidigare. Stämplas man som "kontraproduktiv" i den industriella världen står man emot en värld av smärta. Lite som att vittna i båset mot en Hells Angels-medlem som begått ett dråp man bevittnat. Nog för att det är moraliskt korrekt, chansen är dock ganska stor att man lider samma öde till mötes för detta.
I det exemplet skulle man beskriva Moore som en journalist som använder sig av vittnen för att sprida negativt ljus över Hells Angels aktiviter med metoder som
fungerar.
Mitt exempel här innehåller vissa brister, så ta inte allt för ordagrant på det, men det illustrerar ändå själva grundorsaken till varför medier hellre undviker att svartmåla "maskineriet" än att göra det.
Vad har Gandhi, Martin Luther King och Malcolm X, Olof Palme, mfl. gemensamt?
Om du är beredd att gå deras ödé till mötes för att kämpa för ärlighet i informationssamhället så förstår jag dig, och blir samtidigt lite avundsjuk.
Det är många som kan predika "rätt och fel", men de 95% av dem kastar sig i skydd då spärrelden kommer.
