Cappuccino wrote:Oj, nu vederlade fisk hela den svenska kulturen, och följdaktligen alla andra kulturer. Så det kan gå ibland när man lider av ohämmad verklighetsfobi.
Ibland är du så sjukligt ignorant att jag blir mörkrädd.
Nej, jag lever inte i den verklighet du gör. - Inte heller hoppar jag ut från flygplan med övertygelsen om att det inte spelar någon roll huruvida jag drar i fallskärmsöppnaren eller inte. [THE MIND IS LIKE A PARACHUTE, IT DOES NOT WORK LEST IT'S OPENED]
Det finns någon slags underliggande ideologisk legitimitet kring hävdandet av "kulturella yttranden" i den benämningen: "Vi skall värna om vår kultur", som genast på något vis uttrycker en fobi för inflytande utifrån.
Men eftersom kultur, i hela sin genomsyrade funktion, mer eller mindre
alltid påverkas, utvecklas, och förändras hela tiden - är det inte bara en smula, utan också rejält naivistiskt att "värna om sitt lands kultur".
I Frankrike finns ett rådande typexempel på detta, där man har en slags språklig fobi mot anglofonfolket (den engelskspråkiga massan).
Mångkultur, etnicitet och invandring
Överallt sker konflikter baserade på ord, och begrepp definieras på olika sätt beroende på vilka skolor som uttrycker dem. Humanister t.ex. har en syn på
kultur, medan andra granskare har andra.
Begrepp såsom
kultur är därmed svåra att använda i specifika sammanhang, utan att de blir missförstådda, andra begrepp som ofta (och gärna) tolkas olika av olika människor är:
Rasism, Etnicitet, Diskriminering, Etnocentrism, Religion, Främlingsrädsla, Främlingsfientlighet, Islamofobi, Integration, Assimilation.
Hur skall vi definiera dessa begrepp? Kan vi enas om gemensamma nämnare? Och i så fall, gemensamma betydelser?
Ta t.ex.
kultur som vi diskuterar här, det kan definieras på olika sätt, "den svenska kulturen" innefattar ganska mycket:
1. Konst, teater, musik, dans, litteratur, osv.
Kan ett ökat inflytande från andra kulturer eliminera de redan gjorda verk som vi definierar som "svenska"? Kommer "den svenska julen" (som inte är svensk, utan snarare amerikansk/rysk/fransk/etc.) med Kalle Anka, rödklädd tomte (S:t Nicolaus?), paket under granen (och i strumpor?), glögg, julmust, mm. försvinna för att vi har 1,1+ Miljoner svenskar med utländsk bakgrund här, eller kommer den försvinna för att vi tar emot flyktingar?
Det låter ganska absurt att påstå.
2. Högtider och matvanor
Kommer vi att sluta äta strömming (jag har redan gjort det, men huvudsakligen för att jag anser att det smakar skit), köttbullar, osv. för att det kommer andra inflytanden i "den svenska kulturen"?
Och
är det i så fall fel? - Fel för vem? Hur många ungdomar av idag äter Kebab, och samtidigt skriker på att "utlänningarna" (Dom) förstör vår kultur?
Hur många nazister kutar runt med indiska frisyrer, engelska kängor, tyska slagramsor, och så vidare, samtidigt som de förespråkar "En ren svensk kultur?"
Det här är i mina ögon löjeväckande.
3.
Kultur som den kunskap (som vi får, inhämtar, skaffar oss, och använder) människan får, skaffar sig och använder sig av för att kategorisera (skapa stereotyper) förklara och organisera sina handlingar.
Om detta är "den svenska kulturen", så har i princip varje svensk, en egen "svensk kultur", med allt vad det innebär (inflytanden från andra kulturer, et cetera).
Varje svensk internaliserar en bild av vad det innebär att vara "en normalsvensk".
Exempelvis ter det sig konstigt att vara "normalsvensk" och samtidigt vara "vegan, synthare, gothare, punkare, et cetera".
Vår kulturella identitet är grundlagd i den socialiseringsprocess vi (som individer) upplever från tidig ålder, och våra värderingar härstammar därifrån. [familj, media, vänner, m.m.]
Dessa inlärda stereotyper kan endast ändras, och vi kan endast "öppna våra sinnen" för andra synsätt, genom utomkulturella inflytanden.
Kulturkrockar sker mellan interna landskulturer, skåningar (Vissa för "Sälj Skåne till Danmark", osv.) mot rikssvenskar, Stockholmare mot Göteborgare, mm.).
Alla dessa kulturkrockar sker inom vårt lands gränser - så "annorlunda" kulturer, och "den svenska kulturen" är egentligen subjektivt självrättfärdigade illusioner.
Visst existerar någon slags "genomsnittlig svenskhet", men den är ungefär lika konkret som begreppet "kultur" i sig.
Som jag redan har sagt, ignorant etnocentrism är så jävla vanligt, att det är sorgligt.