Jag kan inte låtsas.

[lillis]

Jo, jag kan ljuga och så..
Men jag kan inte skriva historier,noveller osv och få det att låta på när jag vet att jag bara kommer på det. Allting som man "vet att läraren gillar" känns bara som klyschor så det vill jag inte ha med. Och när jag skrivit klart känns det ändå klyschigt och jag är inte nöjd men lämnar in likväl -> G.
Men det är inte det att jag känner att jag bryr mig om svenskabetyget sådär mycket. Jag bryr mig faktiskt inte om något betyg speciellt mycket, jag pluggar för att jag vill lära mig, inte för att jag vill ha ett papper där det står vad jag kan (för det kan jag likväl). Jag vet att man i dagens samhälle måste ha det etc bla bla bla men jag bryr mig faktiskt inte. Får väl ångra mig senare helt enkelt.
Men för att gå tillbaka vad jag först skrev om...
Är det någon annan som är som jag? Jag klarar inte av att skriva "kärleksnoveller" (som vi fick i uppgift att göra), det blir bara blajj och skit, jag klarar inte av att LÅTSAS vilja skriva något som jag LÅTSAS är djupt och medryckande.
Det GÅR inte.

(ni får gärna diskutera ambitioner i skolan överhuvudtaget i den här tråden, om ni vill)

[Hellsis]

Jo, jag kan ljuga och så..
Men jag kan inte skriva historier,noveller osv och få det att låta på när jag vet att jag bara kommer på det. Allting som man "vet att läraren gillar" känns bara som klyschor så det vill jag inte ha med. Och när jag skrivit klart känns det ändå klyschigt och jag är inte nöjd men lämnar in likväl -> G.
Men det är inte det att jag känner att jag bryr mig om svenskabetyget sådär mycket. Jag bryr mig faktiskt inte om något betyg speciellt mycket, jag pluggar för att jag vill lära mig, inte för att jag vill ha ett papper där det står vad jag kan (för det kan jag likväl). Jag vet att man i dagens samhälle måste ha det etc bla bla bla men jag bryr mig faktiskt inte. Får väl ångra mig senare helt enkelt.
Men för att gå tillbaka vad jag först skrev om...
Är det någon annan som är som jag? Jag klarar inte av att skriva "kärleksnoveller" (som vi fick i uppgift att göra), det blir bara blajj och skit, jag klarar inte av att LÅTSAS vilja skriva något som jag LÅTSAS är djupt och medryckande.
Det GÅR inte.

(ni får gärna diskutera ambitioner i skolan överhuvudtaget i den här tråden, om ni vill)

Samma för mig, känns så förbannat falskt att skriva om något man inte vill, men man får tänka att det är en utmaning att kunna skriva det och samtidigt spotta på det.

[redhat]

Jag tycker generellt sett att betyget bara visar hur pass mycket röv man slickat under lektionstid. Betyg och kunskap går verkligen inte hand i hand. Jag tror att alla kan få precis de betyg de vill. Vill lilla Olle ha MVG i alla ämnen så kan han det, det finns inget ämne/kurs i grundskolan och gymnasiet som är så svår att det inte går att sätta ett MVG utan förhandskunskaper. Det handlar helt enkelt om att skriva fåniga prov och vifta med handen hela lektionerna för att få bra betyg. Nej, betyg borde slopas totalt eller läggas på en sån nivå att kanske 100 pers i landet lyckas med att få ett MVG. Dessutom går det alldeles utmärkt att plugga in ett slutprov i matte natten innan (något jag själv provat).

För övrigt är VG det mest pinsamma betyg en människa kan få. Det visar att eleven verkligen ville, men var för dum/trögfattad för att förstå.

Att skriva när man inte har något att berätta är töntigt. Har du inget du känner att du måste få berätta blir det aldrig bra. Ännu värre var det när vi hade svenska och skulle debattera för/emot saker som vi inte själva ansåg. Jag kunde t ex bli tvingad att argumentera för att skjuta alla som inte har blåa ögon.

[Leffamonx]

fantasi...

edit: lilla olle får alltid mvg =)

[Dissident]

Det första du måste göra är att acceptera att uppgiften är idiotisk. Skolsystemet är sjukt, men du måste anpassa dig till rådande omständigheter.

Skriv sedan sarkastiskt, överdriv mycket och led in den tråkiga uppgiften på roligare spår. Jag skriver alltid helt osannolika noveller (jag kan få alla scenario att sluta i ett stort krig med många döda), men är noga med att bruka språket väl och få texten sammanhängande. Om du verkligen inte kan skriva en kärlekshistoria, skriv om hur huvudpersonens älskling blir kidnappad och han måste arbeta som legosoldat i Kambodja för att rädda henne. Eller led in det på vadhelst du tycker är intressant. Även om du viker från ämnet kan du alltid få minst VG och läraren vet att du kan skriva.

[YourDick]

Merparten av alla människor jag möter som klagar på skolsystemet är oftast individer som anser att om de verkligen vill så kan även de få högsta betyg i ämnen som inte intresserar dem.

Om man anser att det är kränkande att behöva skriva en kärleksnovell är man inte annat än sorglig människa som försöker få sina egna begränsningar att verka som ett tecken på omgivningens begränsningar.

A man can do what he wants, but not want what he wants.

[pync]

Jag skriver alltid om meningslösheten och nihilism. När uppgiften inte ger utrymme för det så gör jag inte uppgiften.

Vad jag tycker om Betyg skriver jag någon annan gång när jag inte är såhär trött.

[Dissident]

Merparten av alla människor jag möter som klagar på skolsystemet är oftast individer som anser att om de verkligen vill så kan även de få högsta betyg i ämnen som inte intresserar dem.

Om man anser att det är kränkande att behöva skriva en kärleksnovell är man inte annat än sorglig människa som försöker få sina egna begränsningar att verka som ett tecken på omgivningens begränsningar.

A man can do what he wants, but not want what he wants.

Du är väldigt människofientlig, jag gillar det.

[nva]

Merparten av alla människor jag möter som klagar på skolsystemet är oftast individer som anser att om de verkligen vill så kan även de få högsta betyg i ämnen som inte intresserar dem.

Om man anser att det är kränkande att behöva skriva en kärleksnovell är man inte annat än sorglig människa som försöker få sina egna begränsningar att verka som ett tecken på omgivningens begränsningar.

A man can do what he wants, but not want what he wants.

Där håller jag inte med, jag pluggar t.ex. industriell ekonomi just nu och kommer förhoppningsvis att bli godkänd men förmodligen inte mer. Detta p.g.a. att jag tycker ämnet är så tråkigt att det vänder sig i magen på mig varenda gång jag ska sätta mig och plugga, men plugga måste jag ju. Man kan inte vara bäst på allt, inte ens om man vill.

[YourDick]

Jag tycker generellt sett att betyget bara visar hur pass mycket röv man slickat under lektionstid.

Det är inte ens värt att håna uttlanden som dessa.

Betyg och kunskap går verkligen inte hand i hand. Jag tror att alla kan få precis de betyg de vill.

Har du någonsin frågat dig varför inte alla får betygen de vill ha?

Nej, betyg borde slopas totalt eller läggas på en sån nivå att kanske 100 pers i landet lyckas med att få ett MVG.

Betygssytemet är till för att mäta kunskapsnivån. I föregående citat som jag extraherat från ditt inlägg anser du att betyg och kunskap inte går hand i hand. Nu vill du alltså göra det omöjligt att mäta kunskapsnivån alternativt bedöma ribban för de olika kunskapnivåerna efter statitiska preferenser. Du är sannerligen värd MVG i logik.

Ännu värre var det när vi hade svenska och skulle debattera för/emot saker som vi inte själva ansåg. Jag kunde t ex bli tvingad att argumentera för att skjuta alla som inte har blåa ögon.

Att kunna argumentera för åsikter man inte står för är att förstå varför man engentligen vill försvara åsikter man tar för givet.

Prova.

Varför bör vi skjuta alla som inte har blåa ögon?

[...]

Jag tycker att människor med blåa ögon är fula.

[...]

Om mer än 50% av befolkningen håller med mig, då är det faktiskt okej att vi börjar ha ihjäl människor som är blåögda.

[...]

Varför man inte döda någon man ogillar?

Have fun.

[lillis]

Merparten av alla människor jag möter som klagar på skolsystemet är oftast individer som anser att om de verkligen vill så kan även de få högsta betyg i ämnen som inte intresserar dem.

Om man anser att det är kränkande att behöva skriva en kärleksnovell är man inte annat än sorglig människa som försöker få sina egna begränsningar att verka som ett tecken på omgivningens begränsningar.

A man can do what he wants, but not want what he wants.

När jag började i ettan (nån månad sen+) så trodde jag att jag kunde få så i svenska, men nu märker jag att jag nog inte kan det. Det handlar inte om att skriva bra på prov (för det är något jag KAN), det handlar snarare om att verklige engagera sig i saker som man inte alltid gillar. Det känns som att engagemang inom ämnet är minst lika viktigt som att ha kunskap inom det för att få ett bra betyg.

Darn, jag önskade att jag hade sagt "Nej, jag gillar inte svenska, jag föredrar engelska, och jag gillar speciellt inte den svenska som man har i skolan" till läraren. Men han är nyutexaminerad och lite osäker på sin post (enligt både föräldrar och elever) så jag vill inte ställa till med något sånt...
Men det är sant Dissident, jag ska fan börja skriva sjuka saker, kanske mest för att få alla lärare att vecka pannan. Jag gillar att få lärare att tänka "vafan är det här?" när jag ger dem något. T.ex. så skickade jag in den här bilden till våran Datagrund-lärare, det var ytterst roligt

[snigel]

Jag tycker inte betygssystemet fungerar öht, finns så många skräckexempel.

En kompis behövde hjälp med laga till en billys i micron, hon klarade inte av det, ändå hade hon mvg i hemkunskap.

Samma person har mvg i ellära A, men skulle inte kunna skilja på en resistor en kondensator och en transistor.

På grundskolan var ett mvg till de som frågade mkt på lektionen, kunde man och inte frågade en massa totalt superdumma frågor, då var man inte lika duktig.

Själv får jag de betygen jag vill ha, eller orkar att få snarare. VG kan alla få tror jag. MVG handlar så mycket om läraren tycker om en eller inte. Så mkt rövslickeri verkar det vara.

En sak som hindrat mig en del i grundskolan är att jag sett ut att vara trött eller sett ut att inte vara intresserad så lärare inte trott jag lyssnat.

Adam, synd du ser för trött ut så du kan inte få mvg, hur koncentrerad du verkligen er är inte av intresse.
Lite så kändes det.

[YourDick]

Där håller jag inte med, jag pluggar t.ex. industriell ekonomi just nu och kommer förhoppningsvis att bli godkänd men förmodligen inte mer. Detta p.g.a. att jag tycker ämnet är så tråkigt att det vänder sig i magen på mig varenda gång jag ska sätta mig och plugga, men plugga måste jag ju. Man kan inte vara bäst på allt, inte ens om man vill.

Men det är exakt vad jag försöker få fram. Du gör det fastän du inte vill och det är just detta som skiljer männskor som "vill" från människor som "kan".

[aiwass]

Jag klarar inte av att skriva "kärleksnoveller" (som vi fick i uppgift att göra), det blir bara blajj och skit, jag klarar inte av att LÅTSAS vilja skriva något som jag LÅTSAS är djupt och medryckande.
Det GÅR inte.

Allt går att förvrida, bara man tar i ordentligt så...

En kärleksnovell, tja du. Kanske en liten monolog från någon till sin älskade (eller världen i allmänhet). Låt personen först dra fram hur kär han/hon är, alla trevliga drag hos partnern o.s.v. Låt sedan ett par dissonanser krypa in, ta upp ett par saker som är en smula irriterande. Lå dessa sakta men säkert ta överhanden, och släng in lite om att "[partnern] får skylla sig själv". Avsluta med en mer eller mindre detaljerad beskrivning över hur berättaren sakta men säkert torterade ihjäl partnern. Alternativ två skulle väl lite snabbt måla upp bilden av en Lycklig Kärnfamilj. Pappa (och familjeförsörjaren) går till jobet på morgonen. Pappa får helt plötsligt sparken. Familjen står utan försörjning. Pappa grubblar i ett par timmar. Pappa kommer hem och slår ihjäl familjen med kulhammare för att de ska slippa oroa sig över hur de ska klara sig. Polisen kommer. Pappa hänger sig i arresten.

Se där, två olika teman för kärleksnoveller, ingendera med någon irekt sliskfaktor.

[Peter Wall]

När jag började i ettan (nån månad sen+) så trodde jag att jag kunde få så i svenska, men nu märker jag att jag nog inte kan det. Det handlar inte om att skriva bra på prov (för det är något jag KAN), det handlar snarare om att verklige engagera sig i saker som man inte alltid gillar. Det känns som att engagemang inom ämnet är minst lika viktigt som att ha kunskap inom det för att få ett bra betyg.

I en del saker håller jag med Bobby *statement 1*.
Sen förövrigt kan jag personligen aldrig få bra betyg i ämnen jag inte är engagerad i (har jag inte engagemanget, får jag inte förståelse, o förståelsen måste jag ha), dock har jag lyckats få g trots att jag inte alltid har haft engagemanget genom att helt enkelt dunka in det likt du försöker föreställa att man kan få MVG genom.
Jag kan inte förstå hur man vill på något sätt ta bort engagemanget o se det som enbart rövslickeri. Jag anser att med engagemanget visar man att man har förstått kunskapen o kan den djupt, inte bara lärt sig sida upp o sida ner utantill utan att förstå sammanhanget som är det viktiga. Att du vet när andra världskriget börjar, det är nog lite bry inför framtiden, eller att du vet hur man skriver en kärleksroman, men det finns ju ett större djup än så. Den dagen du står inför att skriva det där brevet för att få det där jobbet, så är du nog glad att du skrev lite saker tidigare livet oavsett vad d nu var för tråkigt.. O den dagen du står inför faktumet att du leder ett projekt o måste ha stor förståelse för många olika saker samtidigt, så är du nog glad att du la ner energi på att skaffa dig den förståelsen. Dåliga exempel men ni förstår min poäng.
Skolsystemet är inte perfekt, inte heller är betygsskalan det, men i grunden är det idén o tanken god anser jag.

Redhat, jag har ingen förståelse alls för det du skriver, mer eller mindre. Orka skriva kommentarer till dig med då ;-)

[YourDick]

Personligen tycker jag att det är oerhört tragiskt att vi vid tidig ålder delas in i olika kategorier efter prestationsförmåga i skolan. Vissa är duktigare än andra och av vissa kan man inte acceptera annat än mediokra prestationer.

Hur många av er har till exempel inte hört talas om hur Einstein var dum i huvudet när han var liten? Att han helt plötsligt i tonåren fick någon slags intellektuell boost som därmed möjliggjorde hans framtida bedrifter inom modern fysik. Detta är precis lika osant som det låter.

Mozart var en talang out of this world eller hur? Nej.

Genius Explained by Michael J.A. Howe

"Psychological research into expertise has [confirmed] that individuals' capabilities are largely gained through lengthy exposure to the ordinary and routine background events, repeated day after day, that make up the bulk of a person's life, rather than by occasional foreground incidents that seize attention because of their dramatic or sensational nature."

För att bli riktigt jävla grym på något krävs det minst 10 av sjukt hårt arbete. Ni som inte tror på detta kan fundera över följande, Mozart var ett musikaliskt geni vid 4 års ålder, men det tog 13 år innan han började komponera musik som var av världsklass. Beatles höll på i ungefär 9 år innan de fick sitt genombrott hos Ed Sullivan s show 1964. Blablabla.

Eftersom vi ändå är nördar som hänger.

Don't think you can. Know you can.

( Sorry, för att jag spammar tråden )

[Marabou_Man]

Skulle jag göra en uppgift som inte är intressant för mig gör jag den,
men bara för att den måste göras. Men jag skriver den så att jag framhäver att jag inte gillade uppgiften, det får jag skit för.

Jag gör oftast det som krävs men inte mycket mer.
Jag tror inte på betyg.
Jag gör bara det krävs fast jag kan göra mycket mer.
Jag bryr mig inte. Så länge jag klarar mig.

[pync]

Nu har jag tröttnat på Tron 2.0 så jag tänket lägga min tid på att förklara
för er om betyg.

Betyg är inte rättvisa. På något sätt borde ni alla förstå detta, men ni vill
liksom inte erkänna det eftersom det finns betygskriterier och
läroplan. How about this, fuck you. I en global utopi där alla bedöms
av maskiner så kan det i praktiken sättas betyg som på vissa plan är
rättvisa. Som det är idag så är betyg helt orättvisa på alla sätt. Idag sätts
betyg av människor som väldigt olika, ingen kan förneka att olika lärare
sätter olika betyg på samma produkt. Ingen utom bobby då. Inget
av det här stör mig, skolan fungerar för mig, jag lär mig. Problemet med
era betyg är att ingen får veta att jag är ruskigt nära omnipotent. Skolan
fungerar såhär:

1. Lärare förmedlar information till Elev.
Informationen kan vara i form av en genomgång, lösblad, böcker,
hemsidor eller vad som helst där eleven har möjlighet att lära sig något.
2. Eleven visar hur mycket av informationen han förstår och kan
komma ihåg.
Detta sker i form av prov, förhör, test o.s.v.
3. Läraren sätter betyg.
Detta är viktigt för att veta hur duktigt detta exemplar av människa är,
hur funktionsdulig denna människa är, för att få reda på var i samhället
han ska sättas. På vilket post, i vilken rang, med vilket betalning. De som
visar att de förstår och kommer ihåg mycket får en bra del i samhället.
Detta är grundidén. Det ska motivera människan. Förstå så mycket som
möjligt och visa det så ska du få ett bra liv. Detta är den helt teoretiska
idén med dagens utbildning. Lär dig och visa det så att vi kan sätta
korrekt klistermärke i pannan på dig.

Men om man inte vill då? Om man inte planerar att börja jobba när de
slutar be dig gå till skolan? Ska man fortfarande skaffa sig ett
klistermärke? Kan man leva utan klistermärke? Kan man fylla sina lungor
med luft utan klistermärke?
Jag hoppas det, och jag tänker försöka.

Det är inte så att jag får icke godkänd i alla ämnen. Jag får IG i de
ämnen där min lärare kräver att jag i textform ska skriva vad jag redan
vet(Detta är inte riktigt sanningsenligt eftersom jag efter tio år i skolan
märkt att man tjänar energi på att skaffa sig minst G i en adekvat mängd
ämnen, annars kastar de ut mig och då kan jag inte lära mig mer). Jag
får MVG i de ämnen där läraren muntligt låter mig visa vad jag kan, eller
där lärare gör uppgiften på ett sätt så att jag känner att jag skulle lära
mig något av att göra själva uppgiften.

Förutom det att jag inte är motiverad att lägga energin på det så tycker
jag att betyg är lite skrämmande. Det är lite som åsiktsregistrering, fast
värre, kunskapsregistrering. Och när den sedan sker på ett så makabert
och osäkert sätt så blir det ännu värre.

Varför ska jag låta människor som står under mig bedöma något de inte
förstår? Varför ska jag låta alla veta hur smart eller dum jag är? Varför
måste jag spela med öppna kort bara för att alla andra är dumma nog att
göra det?

[redhat]

http://playmate.campus.luth.se/posted/UPPSATS.JPG

[Dissident]

Bobby will strike with the fury of a thousand men.

[Chas]

Bobby will strike with the fury of a thousand men.

Bullshit!

Jag har bra betyg och jag skäms inte för det, och ej heller har jag "slickat röv". Men jag känner till många som gör det och får lika bra betyg som jag fast de inte har lagt ned hälften så mycket arbete som jag har gjort.. Så visst kan man säga att betygssystemet är sjukt!

Lillis, jag tycker som Dissident att du helt enkelt måste anpassa dig till att skriva på det sättet som du inte gillar. Därmed får du ju högre betyg, inte sant?

[redhat]

Jag tycker generellt sett att betyget bara visar hur pass mycket röv man slickat under lektionstid.

Det är inte ens värt att håna uttlanden som dessa.

Min personliga åsikt.

Betyg och kunskap går verkligen inte hand i hand. Jag tror att alla kan få precis de betyg de vill.

Har du någonsin frågat dig varför inte alla får betygen de vill ha?

För att de inte ens försöker anstränga sig. En elev som vill ha höga betyg kan praktiskt taget välja sina utgångsbetyg med en gnutta engagemang.

Nej, betyg borde slopas totalt eller läggas på en sån nivå att kanske 100 pers i landet lyckas med att få ett MVG.

Betygssytemet är till för att mäta kunskapsnivån. I föregående citat som jag extraherat från ditt inlägg anser du att betyg och kunskap inte går hand i hand. Nu vill du alltså göra det omöjligt att mäta kunskapsnivån alternativt bedöma ribban för de olika kunskapnivåerna efter statitiska preferenser. Du är sannerligen värd MVG i logik.

Uttryckte mig klumpigt. Kanske skulle ha sagt att om man nu verkligen måste ha ett betygssystem så ska ribban ligga så pass högt att man banne mig får kämpa för betygen och inte kunna sätta ett MVG och ändå rulla tummarna på undervisad lektionstid. Jag tycker gott det räcker med godkänd eller icke godkänd.

Ännu värre var det när vi hade svenska och skulle debattera för/emot saker som vi inte själva ansåg. Jag kunde t ex bli tvingad att argumentera för att skjuta alla som inte har blåa ögon.

Att kunna argumentera för åsikter man inte står för är att förstå varför man engentligen vill försvara åsikter man tar för givet.

Prova.

Varför bör vi skjuta alla som inte har blåa ögon?

[...]

Jag tycker att människor med blåa ögon är fula.

[...]

Om mer än 50% av befolkningen håller med mig, då är det faktiskt okej att vi börjar ha ihjäl människor som är blåögda.

[...]

Varför man inte döda någon man ogillar?

Have fun.

Visst, men jag har svårt att komma med starka argument i en debatt där jag ska tala för vegetarianer när jag i själva verket älskar att känna animalisk vävnad mellan tänderna. Dessutom var man tvungen att debattera tillsammans med en kompis (som man inte har den minsta kontroll över).

Om jag ska klaga ännu mer på skolan och dess miljö tycker jag det är på tok för mycket tid som läggs ned på att städa skolan. Själv tycker jag man gott kan sparka hela städpersonalen förutom en (1) som kan rensa ventilationen när den blir allt för dålig. Toaletterna kan man bomma igen så är det problemet ur världen, det går faktiskt att hålla sig en dag från kl. 08:00 till 17:00 utan problem. Visst, om det nu skulle knipa sig något så otroligt så kanske det skulle kunna gå att lösa genom att eleven får låna en toalettnyckel från personalrummet. Skräp på golvet spelar knappast någon roll. Ärligt talat, vem bryr sig om det ligger lite snus, spilld cola, papper och lite vatten på golvet?

Matsal är också ett jäkla påhitt. Varför kan inte eleverna äta samtidigt som de jobbar som vanligt folk i arbetslivet? För övrigt ska det inte ta mer än 10 minuter att käka en lunch, en lunchrast på 45 minuter är skrattretande. Vad skickar man ut för signaler? Att man som anställd på IT-bolaget Sparven AB har tid att kasta bort 45 minuter mitt på dagen med att äta?

Tycker det läggs ned alldeles för mycket pengar på skolan.

[redhat]

Lillis, jag tycker som Dissident att du helt enkelt måste anpassa dig till att skriva på det sättet som du inte gillar. Därmed får du ju högre betyg, inte sant?

Eller kanske säg till sin lärare att han inte kan skriva en kärleksnovell just nu eftersom han inte vill tävla med den i klysch-SM? Kanske får skriva något annat då?

[YourDick]

Pync:

Det är ingen som har påstått att betygssystemet är rättvist, tyvärr råkar det vara så att vi lever i ett samhälle som fungerar men även faller på enkla regler som vi kollektivit formulerar. Skolväsendet i dagens samhälle har som grunduppgift att motivera, främja och utbilda unga medborgare i det demokratiska tänkandet. Måhända att betygen inte rättvist visar vilken kunskap en individ besitter, men det är ändå det minst dåliga vi alternativ vi har (jmf demokratin) och därmed är det lönlöst att angripa ett problemdomän bara för sakens skull.

Din lösning, att avskaffa betygssytemet helt hållet blir problematiskt i och med att du anser att det är möjligt med rättvisa betyg, om de enligt vad jag förstår, utfärdas av maskiner/människor som inte blandar in känslomässiga faktorer. Ligger det någon riktig tankegång bakom detta, eller är det bara ännu en fördom som bottnar i självklarheten att (kåta) manliga lärare ger kvinnliga elever högre betyg?

Sedan tycker jag att det är roligt att du försöker påstå att jag anser att lärare är ofelbara, då det enda jag försöker få fram med mina inlägg är att insikten om att skolan och betygssytemet är orättvist är bara en liten hint om vad som väntar i det riktiga livet. You always get what you deserve and sometimes its for free.

Det är en fin tanke du förespråkar, att man kanske aldrig skall behöva göra saker man inte tycker om, vilket oftast är saker man är rätt kass på att utföra. Men det blir nog svårt i längden, speciellt då vi lever i ett system som bygger på en dualism, lycka och olycka, och tyvärr så ingår fenomenet att man ibland måste göra saker mot sin vilja - i det vi kallar olycka.

Den som inte anser att det nuvarande systemet passar, gör väl bäst i att lämna systemet - helt och hållet - annars erkänner man enbart att systemet har brister. Vi som insett att det inte finns någon statisk utopi väljer att efter förmåga (och intresse) se till att systemet förblir dynamiskt - att det förändras - förhoppningsvis till det bättre.

Men om man inte vill då? Om man inte planerar att börja jobba när de
slutar be dig gå till skolan? Ska man fortfarande skaffa sig ett
klistermärke? Kan man leva utan klistermärke? Kan man fylla sina lungor med luft utan klistermärke? Jag hoppas det, och jag tänker försöka.

Det kommer med all säkerhet inte gå vägen. Ditt tänkande är format av systemet du försöker avlägsna dig från, tex så använder du kanske begreppet livsglädje när du försöker försvara ditt val att röra dig bort från det som den stora massan anser vara självklart. Problemet är, att vi aldrig kommer ifrån själva begreppet livsglädje, det är väldigt svårt, om inte omöjligt att inse att det engentligen inte finns någon anledning att definera livsglädje - så länge man inte försöker uppnå vad det nu är man försöker definera den som.

Du definerar ett utanförskap "som ett liv klistermärke" - problemet är att du behöver begreppet "klistermärke" för att inse just varför du inte vill ha ett "klistermärke".

Försöker alltså inte leka psykolog eller nåt, utan det är bara min enkla reflektion över ett svårt problem.

Redhat:

Dina "personliga" åsikter är rätt korkade.

[Gnuet]

Smör - because you're worth it.