Haha, sitter just nu på Arlanda sidewalk surfer och kom å tänka på en sak jag hört någon prata om nånstans.
Vad är egentligen ett lagomt avstånd att hälsa på någom du möter?
Dvs. Personerna i fråga har sen tidigare kännedom om varandra, tittar på den hon/han möter och ska hälsa..
Vid vilket avstånd görs detta bäst för att undvika en pisamt lång stund gåendes mot varandra när man ropat hej för tidigt, eller gått länge och tittar på varandra och hälsar i princip vännen man ser redan gått förbi?
.. Det är inte mkt man kan göra på Arlanda vid den här tiden som ni märker, Ska föresten vidare till Malmö och fira jul.
Hoe hoe fucking hoe! ha en så jävla god jul!
over and out
”It’s only after you’ve lost everything that you’re free to do anything”
Jag sitter också vid sidewalk express ...men på u:a tågstation
Jo jag har också funderat på samma sak, och om jag ser en person på avstånd brukar jag titta bort elelr ner tills det är ungefär 5 meter kvar och då hälsar jag fast det känns också lite pinsamt
syntetisk wrote:Jo jag har också funderat på samma sak, och om jag ser en person på avstånd brukar jag titta bort elelr ner tills det är ungefär 5 meter kvar och då hälsar jag fast det känns också lite pinsamt
Samma här, och håller mde, det är pinsamt. T.ex när jag står i ena änden av en lång korridor och någon jag känner kommer gåendes från andra änden. Då tittar jag bort eller ner i golvet tills personen kommit ungefär 6-4 meter ifrån mig. Det känns fel på något sätt
<scampwork> IN THE GRIM FUTURE OF COOKING, THERE IS ONLY NOODLES
Precis som ni över nämner beter jag mig, för att undvika en förtidig ögonkontakt! Det känns jäkligt konstigt och onaturligt, jag har funderat på om det hela beror på att jag väldigt lätt lägger märke till vilka som är omkring mig medan alla andra verkligen ser mig vid ~5meter. Har också funderat på om det kan bero på att jag är lite blyg - vilket skulle innebära att jag inte vill vara den första att säga "hej" eller vad man nu säger (hänvisar till tråden på det temat).
En klassiker. Är det en bakom-knuten-situation där Hej-offret visar sig plötsligt är det en enkelt match. Men som ni säger är det lite knepigare när man verkligen ser sitt offer på långt håll. Jag brukar antingen vänta till avståndet är rätt (vanligast), ropa (ovanligt) eller helt skita i dem (medel).
"You were right about the stars.
Each one is a setting sun." -Wilco, Jesus, etc.
Inte för att jag är den som gärna säger hej, men detta är verkligen
intressant. Jag tror faktiskt inte det är något man ska tänka på, jag har
märkt flera gånger att man ser någon på långt avstånd och sen vid exakt samma tillfälle så säger vi hej. Det verkar alltså finnas ett
underförstått avstånd att göra detta på. Väx upp och forska i det vetja..
Fy fan va jag låter positiv idag.. Herrejävlar..
...min första kärlek var kanske inte direkt så lyckad, sade hon och pratade om mig.
Senast ändrad av sin omgivning den 08:32:15 - 10/14, ändrad totalt 4 gånger
Det är inget problem för mig eftersom jag inte kan urskilja vilken person det är förren ca 1 meters avstånd.
Men detta kan & har också ställt till med pinsama situationer, då folk kan tro att jag ignorerar dom när egentligen inte har en aning vilka dom är.
(jo, jag har brillor med dom ligger för tillfället i 3 delar! =))
Det har lite med kulturer att göra tror jag.
Till exempel när två personer i Sverige står och pratar med varandra så har vi ungefär en armslängd mellan oss
medan man i syd Europa kan stå nästan näsa mot näsa och prata med varandra.
Ola wrote:Precis som ni över nämner beter jag mig, för att undvika en förtidig ögonkontakt! Det känns jäkligt konstigt och onaturligt, jag har funderat på om det hela beror på att jag väldigt lätt lägger märke till vilka som är omkring mig medan alla andra verkligen ser mig vid ~5meter. Har också funderat på om det kan bero på att jag är lite blyg - vilket skulle innebära att jag inte vill vara den första att säga "hej" eller vad man nu säger (hänvisar till tråden på det temat).
Känner jag inte personen som jag möter väldigt väl så vill jag inte vara först med att hälsa. Då går jag hellre förbi och låtsas som inget. Kan vara lite jobbigt ibland, för folk vet ju inte om att de måste hälsa först liksom. Likadant när jag kommer fram till folk på busstationen och så.
Men annars så brukar man nog känna på sig när man ska hälsa.
Folk i Sverige (världen?) har en tendens att vara väldigt folkskygga. Vet inte vad det är som gör att folk tex tar genvägar för att slippa prata med en person eller går långsammare för att inte komma ikapp någon som går framför. På tåget letar folk upp platser där ingenannan sitter för att slippa vara trevlig eller behöva säga nått.
Folk i Sverige (världen?) har en tendens att vara väldigt folkskygga. Vet inte vad det är som gör att folk tex tar genvägar för att slippa prata med en person eller går långsammare för att inte komma ikapp någon som går framför. På tåget letar folk upp platser där ingenannan sitter för att slippa vara trevlig eller behöva säga nått.
Världen är allt bra konstig...
Jag gillar inte människor, alltså sätter jag mig inte brevid dem. Är det konstigt?
När jag ser någon jag känner så hälsar jag nog på den personen så fort jag kan.
Visserligen så brukar jag inte hälsa på personer som står 50 meter bort men 10-15 meter funkar bra. så vida person A man ska hälsa på är 10 meter bort och mellan honom/henne så står en annan person C som jag inte känner då väntar jag med att hälsa tills efter jag eller person A jag vill hälsa på har gått förbi person C. Detta för att inte skämma ut sig själv eller person C som i bland tittar lite skumt på en och börjar hälsa på en till dom upptäcker person A. hoppas ni förstår det här något så där.
Det finns många gudar.
Men den största av dom alla är Google.
Google är den allsmäktiga och har aldrig fel.
Google ska dyrkas och bes till i tider av okunskap.
Om Google inte svarar så tillber man någon mindre Gud som t.ex IMDB
Cacs Hälsningsregler:
1. Alla som cac pratat med innan måste hälsa.
2. Cac måste inte hälsa på någon som inte hälsat på henne först.
3. Alla som inte hälsar är idioter och förmodligen moderater.
True story.
...min första kärlek var kanske inte direkt så lyckad, sade hon och pratade om mig.
Senast ändrad av sin omgivning den 08:32:15 - 10/14, ändrad totalt 4 gånger
Aepod wrote:Det är inget problem för mig eftersom jag inte kan urskilja vilken person det är förren ca 1 meters avstånd.
Men detta kan & har också ställt till med pinsama situationer, då folk kan tro att jag ignorerar dom när egentligen inte har en aning vilka dom är.
(jo, jag har brillor med dom ligger för tillfället i 3 delar! =))
Det känns ju väldigt korkat också om man hälsar/nickar/ropar hej åt någon på 10-15 meters höll, dvs nästan så fort man får syn på personen ifråga, och sen bara fortsätta att gå mot varandra och sen passera.
Fast detta genanta scenario slippen man ju dock om man stannar en kort stund och är lite extra interaktiv med andra människor. Detta kan ju vara en bra ide för dom som inte gärna är ute i svängarna så ofta [/quote]
”It’s only after you’ve lost everything that you’re free to do anything”
Det känns ju väldigt korkat också om man hälsar/nickar/ropar hej åt någon på 10-15 meters höll, dvs nästan så fort man får syn på personen ifråga, och sen bara fortsätta att gå mot varandra och sen passera.
Fast detta genanta scenario slippen man ju dock om man stannar en kort stund och är lite extra interaktiv med andra människor. Detta kan ju vara en bra ide för dom som inte gärna är ute i svängarna så ofta
”It’s only after you’ve lost everything that you’re free to do anything”
själv så brukar man ca: 5 m inann istället för att nicka, så nickar jag uppot. (huvudet åker uppot). och när man är ca: 1 m från personen så säger jag kanske hejsan. sedan beror det ¨på hur gammal personen är.
är personen typ 15 så säger jag
-tja
men är den typ 60+ så säger jag nog bara hej eller hejsan.
EverEst----> Evert ------> Christian
Besök www.welan.se
Jag brukar heja så pass att man inte hinner gå förbi varandra innan den andra har svarat. Ett par tre meter kanske. Jag hejar också på personer jag inte känner beroende på tillfället. Tycker det känns mer pinsamt att möta nån i en tom korridor och sen bara gå förbi utan att säga ett ljud. Hejar mestadels först, eftersom jag oftast kommer ihåg och känner igen folk bättre än vad de kommer ihåg mig, så det kan bli en liten kort resumé där innan personen i fråga får kronan att ramla ner. Menmen. Det är trevligare att möta nån som hälsar än en som bara är tyst. Tänk på det. En del ler som fan och säger typ "Men att du kommer ihåg mej!"
pync wrote:Cacs Hälsningsregler:
1. Alla som cac pratat med innan måste hälsa.
2. Cac måste inte hälsa på någon som inte hälsat på henne först.
3. Alla som inte hälsar är idioter och förmodligen moderater.
True story.
Oj. Det stämmer verkligen ju. Men nerskrivet låter det sämre än inne i huvudet på mig...
...men på u:a tågstation 
