Går på ITU i Göteborg och vi jobbar mycket i projektform. Vi har haft en mjukstart med ett övningsprojekt där gruppen jag var i skar ihop totalt. Jag har tänkt lite på på varför det blev så, vi var för olika varandra, det blev bara kaos.
Men hur gör man för att komma på samma nivå? Acceptera varandra, lära sig att snacka med varandra och faktiskt förstå vad den andra säger. Även göra dom där rollerna som en människa tar tydliga. Vilka som följer strömmen, vilka som har tydliga mål och vilka som anstränger sig för att se helheten.
Det är väl 50% utlänningar i klassen från lite varstans, mycket asiater, förvånansvärt många nykterister på alla håll, så att jag tror inte att en ölkväll funkar så bra precis. Vilket var bland det första som ploppade upp i mitt huvud. Klättring känns så otroligt uppenbart, bowling lutar lite åt det hållet med. Jag vill gärna överraska lite men det är inget självändamål.
Någon som har något tips?
Teambuilding?
Käka gott, basta för att sedan umgås och lira lite brädspel kanske?
"...det spelar ingen roll hur många gånger du lyckas få med "pseudo-" i svaret"
Vägen mot perfektion
Vägen mot perfektion
Man kan väl låsa in sig i ett rum med ett gäng främlingar och bara vänta på att något händer, vilket det kommer göra. Eller så kan man försöka gynna det lite
Nej jag vill inte skaffa mig några nya kompisar, bara slippa den där tryckta stämningen.
Har lite koll på vad man göra nu iaf. Luncha lite någon dag, alla äter väl? Offra sig, tjacka bananer och budgetfika lite en annan, vi är ju faktiskt apor. Attackera folk när dom inte går i flock, . Försöka spana in hur folk är funtade och utgå ifrån det ifall det behövs vidare åtgärder
Ja ungefär som det skulle funkat i en grupp människor där alla kom ifrån samma land och snackade samma språk, och inte grupperade sig i nationer. Men det börjar faktiskt bättra sig. Kommit fram en del folk och småfulat sig lite idag.
Att sätta sig och mata in Solaris i en Ultra5 på skolan ger en hög 'förväntad kunskap' nivå och allt som kommer med det. Nu har jag konstigt nog fått den stämpeln för att jag inte ens har en skärm eller serialkablar hemma... Aja, om det bryter isen kommer bananerna att krossa ^^
Nej jag vill inte skaffa mig några nya kompisar, bara slippa den där tryckta stämningen.
Har lite koll på vad man göra nu iaf. Luncha lite någon dag, alla äter väl? Offra sig, tjacka bananer och budgetfika lite en annan, vi är ju faktiskt apor. Attackera folk när dom inte går i flock, . Försöka spana in hur folk är funtade och utgå ifrån det ifall det behövs vidare åtgärder
Ja ungefär som det skulle funkat i en grupp människor där alla kom ifrån samma land och snackade samma språk, och inte grupperade sig i nationer. Men det börjar faktiskt bättra sig. Kommit fram en del folk och småfulat sig lite idag.
Att sätta sig och mata in Solaris i en Ultra5 på skolan ger en hög 'förväntad kunskap' nivå och allt som kommer med det. Nu har jag konstigt nog fått den stämpeln för att jag inte ens har en skärm eller serialkablar hemma... Aja, om det bryter isen kommer bananerna att krossa ^^
Last edited by Klaar on 2007-10-01 23:27:48, edited 1 time in total.
Det första man kan börja med är att sluta tänka ".. men han är utläggning, hon är utlänning, etcetera.". Är ni i samma ålder så har ni tillräckligt mycket gemensamt.
Intressekonflikter och kulturkrockar kommer alltid att uppstå och det är lite svårt att vara förberedd. Är man bara öppensinnig och villig att offra sig lite för gruppen så ska det nog gå bra.
Problemet med att jobba i grupp är att alla individer inte har samma mål/motivation. Det finns garanterat en medlem (i en grupp om fem till exempel) som kommer att vara en risk, och slutligen orsaka problem. Vad man gör med dessa människor vet jag inte. Det är ett moraliskt dilemma om man skall lösa problemet fort, och därav inte ge medlemmen en chans till, eller vänta på att problemet skall åtgärdas helt automagiskt och därav få en dålig stämpel av resurshantering.
Intressekonflikter och kulturkrockar kommer alltid att uppstå och det är lite svårt att vara förberedd. Är man bara öppensinnig och villig att offra sig lite för gruppen så ska det nog gå bra.
Problemet med att jobba i grupp är att alla individer inte har samma mål/motivation. Det finns garanterat en medlem (i en grupp om fem till exempel) som kommer att vara en risk, och slutligen orsaka problem. Vad man gör med dessa människor vet jag inte. Det är ett moraliskt dilemma om man skall lösa problemet fort, och därav inte ge medlemmen en chans till, eller vänta på att problemet skall åtgärdas helt automagiskt och därav få en dålig stämpel av resurshantering.
"Liksom Giraffen har lång hals kan man inte svänga vänster med ett kylskåp"
And here we have him folks. The man who stating the obvious!Ramza wrote:Det första man kan börja med är att sluta tänka ".. men han är utläggning, hon är utlänning, etcetera.". Är ni i samma ålder så har ni tillräckligt mycket gemensamt.
Intressekonflikter och kulturkrockar kommer alltid att uppstå och det är lite svårt att vara förberedd. Är man bara öppensinnig och villig att offra sig lite för gruppen så ska det nog gå bra.
Problemet med att jobba i grupp är att alla individer inte har samma mål/motivation. Det finns garanterat en medlem (i en grupp om fem till exempel) som kommer att vara en risk, och slutligen orsaka problem. Vad man gör med dessa människor vet jag inte. Det är ett moraliskt dilemma om man skall lösa problemet fort, och därav inte ge medlemmen en chans till, eller vänta på att problemet skall åtgärdas helt automagiskt och därav få en dålig stämpel av resurshantering.
There is a disease out there. Some of the symptoms include confrontation avoidance, approval addiction and disingenuous agreement. They call it mankind.
Alas, it was requested by the man looking for the obvious.palindrom wrote:And here we have him folks. The man who stating the obvious!Ramza wrote:Det första man kan börja med är att sluta tänka ".. men han är utläggning, hon är utlänning, etcetera.". Är ni i samma ålder så har ni tillräckligt mycket gemensamt.
Intressekonflikter och kulturkrockar kommer alltid att uppstå och det är lite svårt att vara förberedd. Är man bara öppensinnig och villig att offra sig lite för gruppen så ska det nog gå bra.
Problemet med att jobba i grupp är att alla individer inte har samma mål/motivation. Det finns garanterat en medlem (i en grupp om fem till exempel) som kommer att vara en risk, och slutligen orsaka problem. Vad man gör med dessa människor vet jag inte. Det är ett moraliskt dilemma om man skall lösa problemet fort, och därav inte ge medlemmen en chans till, eller vänta på att problemet skall åtgärdas helt automagiskt och därav få en dålig stämpel av resurshantering.
"Liksom Giraffen har lång hals kan man inte svänga vänster med ett kylskåp"