Parasiter (delad från "Har du funderingar om...")

[Gnuet]

Look! Sleeping people...

Det är ganska roligt att läsa om andras problem och sen nöjt kunna luta sig tillbaka och reflektera över att man inte har några själv... i ungefär 2 minuter tills man kommer på att det är mina skattepengar som betalar dessa parasiters sjukskrivningar och psykvård.

[fisk]

Look! Sleeping people...

Det är ganska roligt att läsa om andras problem och sen nöjt kunna luta sig tillbaka och reflektera över att man inte har några själv... i ungefär 2 minuter tills man kommer på att det är mina skattepengar som betalar dessa parasiters sjukskrivningar och psykvård.

Passar det inte herrn kan han ju alltid sluta betala skatt ^.^

[Gnuet]

Passar det inte herrn kan han ju alltid sluta betala skatt ^.^

Inte mig emot ^^ Problemet är bara att få min arbetsgivare att gå med på det

[Geten]

Look! Sleeping people...

Det är ganska roligt att läsa om andras problem och sen nöjt kunna luta sig tillbaka och reflektera över att man inte har några själv... i ungefär 2 minuter tills man kommer på att det är mina skattepengar som betalar dessa parasiters sjukskrivningar och psykvård.

Jag är en parasit som du uttrycker det, men grejen är att jag började knega troligtvis långt innan du började svamla om parasiter och skatter. Det kan tänkas att min sjukskrivning är betald av migsjälv för länge sedan.

Du låter som en bortskämd barnunge som lyssnar på hårdrock och är allmänt tuff, och har surfat genom livet på en räkmacka.

Jag ser det som ett problem (en lätt psykisk störning) att ha en sådan inställning till folks problem och deras rätt till sjukpenning.
Varje fall är unikt, varvid en generalisering är förkastlig.

[Gnuet]

Du låter som en bortskämd barnunge som lyssnar på hårdrock och är allmänt tuff, och har surfat genom livet på en räkmacka.

Och du känner inte mig så, no offence taken, även om det var din intention.

[Ang]

Look! Sleeping people...

Det är ganska roligt att läsa om andras problem och sen nöjt kunna luta sig tillbaka och reflektera över att man inte har några själv... i ungefär 2 minuter tills man kommer på att det är mina skattepengar som betalar dessa parasiters sjukskrivningar och psykvård.

Jag är en parasit som du uttrycker det, men grejen är att jag började knega troligtvis långt innan du började svamla om parasiter och skatter. Det kan tänkas att min sjukskrivning är betald av migsjälv för länge sedan.

Du låter som en bortskämd barnunge som lyssnar på hårdrock och är allmänt tuff, och har surfat genom livet på en räkmacka.

Jag ser det som ett problem (en lätt psykisk störning) att ha en sådan inställning till folks problem och deras rätt till sjukpenning.
Varje fall är unikt, varvid en generalisering är förkastlig.

40% av sjukskrivningarna är falska. Detta kostar samhället oehörda miljarder som kunde spenderas fan så mycket bättre.

Har ett antal exempel där pengarna går till de "behövande" och va i helvete får skattebetalarna igentligen tillbka?
(när jag snackar "betala tillbaka" nedan så menar jag med att de också kommer att betalal skatt i framtiden)

Ex nr 1.
En tjej jag känner. Förlorade sin farsa som väldigt liten, får därför barnpension, samt att denna människa är diabetiker och får fri skjukvård som kostar helt åt helvete med pengar samt kanske 2000 i månaden till mat. Men då hon lever ensam med sin morsa så får morsan bidrag som för att vara ensamstående mamma, samt att mamman inte pallar med att stå i kiosk längre och pluggar därför till något enkelt som har med barn att göra, och därför får hon A-kassa.
D vs att skattebetalarna försörjer denna familj helt och hållet, och pengarna räcker mer än mat och lägenhet för dagen, då de har råd att roa sig.
Och värst utav allt är denna tjejen skiter i skolan, och har mist sin rätt till gymnasiet! Kommer hon någonsin att betala igen det hon har fått? Nej, vi skattebetalare kommer inte få ett skit tillbaka, endast ett nytt barn i familjen som vi måste fortsätta försörja.

ex 2:
En polare till mig som har fått barnpension då hans farsa gick bort för längesen har nyligen pröjsat en bil för 105 000kr. Och hans adoptiv-farsa arbetar på ett välbetalt arbete och de bor ganska fint.

ex 3:
En jag kännde som gick el-linjen på min skola fick 2000kr i månaden då han var 20 bast. Dessa pengar gick endast till dator-delar ifrån utländksa företag.
Men han kommer nog betala tillbaka detta när han arbetar.

ex 4
Min syrras "kompis". Sket i skolan, gick på på skumma grejer ett tag och höll ihop med kriminella. (KOmmer annars ifrån en normal Svensson familj). Hon blev ihop med en störd kille och hon blev gravid. Han lämnade henne och hon ville ha barnet, men har ingen utbildning eller jobb. Självklart får resten av befolkningen försörja henne, och nu med ett barn. Men som på toppen av allt så kom han tillbaka efter 2 år och hon blev gravid igen, och ville föda detta barnet med trots inget jobb, eller utbildning. Hon har nu 2 barn, inget jobb, ingen utbildning, inget jävla intresse utav att arbeta.
Känner detta släktet väl och de är några riktiga lata as.

ex 5
En gammal polares mamma som klagade på att hon hade ont i ryggen. Förtids pensionerade sig vid 35 års ålder! Nu är det skattebetalrna som betalar henn, och min fråga är varför hon inte arbetar på ett kontors arbete som skreterare eller liknande, men aja. Sonen, d vs min polare är också en som stannar hemma direkt det är snor i näsan eller nåt ser lika farligt ut det me för honom i framtiden, men av någon anledning så håller killarna längre ut än tjejerna.

Kanske detta ger lite inblick varför jag inte blir sugen att betala ut bidrag. Jag vet att det finns människor som behöver vård, men hälften är de som inte gör det.

[Pinto]

Kommer alltid att finnas folk som utnytjar systemet. Men att plocka bort a-kassan och skatten kommer inte göra saken bättre.

[Rince]

*Gäsp*
Den typiskt svenska avundsjukan vaknar.
Jag tror inte ett ögonblick på att någon av er skulle tacka nej till de pengar som beskrivs i vissa exempel i inläggen.

Sen kan många ha det lite för bra med tanke på vad som hänt visst, men man får se saker o ting fall till fall tycker jag.

Det finns ingen tvekan om att systemet utnyttjas av många, men samtidigt måste vi ha nån form av system, för att inte bli som vissa andra länder, där det istället ligger hemlösa på gatorna i drivor, och prostitution och annat flöder (jo jag vet, jobbig jämförelse, men bare with me)

Jag säger inte att jag är insatt i ämnet, men jag tycker inte om när det svenska fördomssamhället vaknar o generaliseringarna flödar....

[Ang]

Kommer alltid att finnas folk som utnytjar systemet. Men att plocka bort a-kassan och skatten kommer inte göra saken bättre.

Nej men nya hårda krav borde sättas.

1:Sutdiebidraget ska ryka när frånvaron kommer upp i 80-90%.
2: Diabetikers pengar borde baseras på deras närvaro i skolan. Pengarna borde gå med närvaron, låter lite väl hårt kanske, men något krav måste samhället ha på denna person om samhället ska betala det.
3: Alkohlister och liknande missbrukare ska sättas på billiga hem och inte få ett satans öre i handen.
4: A-kassan ska inte komma endast om man söker arbete, utan man måste gå kurs samtidigt (som vanlig skola). Vet de som har extra-knäckt på a-kassa samtidigt som de jobbar svart.
5: Sjukskriver man sig med psykisk skada ska få as-lite betalt under sin sjukskrivning. De som är fysiskt skadade ska däremot får bra betalt under sin sjukskrivning, och beroende på såret. Ett brutet ben =max, medan skärsår=lågt. (Läkaren får bedömma hur allvarligt det är)
6: Utbrännda ska knappt ha ett öre. Tillräkligt för att köpa mat.

Kan göra en stor lista på saker som måste kollas till, då mycket är för snällt idag och det får vi som kommer att jobba hela våra liv att sota för.

[shackalen]

Ni gnäller över pengar? Är ni deperata satans jävla moddester? Skaffa ett liv och inse att pengar inte är allt. Om ni var tvungen att välja nån gång? Behålla en nära vän eller någon nära släkt istället för pengar? Det är inte sant hur folk hakar upp sej på pengar. Om ni har så ni överlever så räcker väl det?

Vem fan bryr sej? //Skyddängel

[Ghlargh]

Utbrändhet ökar tack vare att företagen ökar stressen i arbetet, jag tycker att man borde låta företagen som bränner ut människor betala större delen av kostnaderna för utbrändheten, detta skulle leda till mycket bättre arbetsförhållanden.

Och vad menar du med att man borde få dålig ersättning om man är utbränd eller psykiskt sjukskriven? Varför är dessa människor helt plötsligt mindre värda?

[Ang]

Utbrändhet ökar tack vare att företagen ökar stressen i arbetet, jag tycker att man borde låta företagen som bränner ut människor betala större delen av kostnaderna för utbrändheten, detta skulle leda till mycket bättre arbetsförhållanden.

Och vad menar du med att man borde få dålig ersättning om man är utbränd eller psykiskt sjukskriven? Varför är dessa människor helt plötsligt mindre värda?

Nej, tror verkligen inte företagen driver människor till utbränndhet. Jag vet en person som tog arbetet så jävla seriöst och de andra sa atill honom att han måste fan lugna ner sig men han arbetade stenhårt. Fixade han inte problemet satt han kvar på företaget även när alla lampor är släkta osv. Chefer som ser detta brukar säga till personen att gå hem och ta det lungt. Såklart gjorde han inte det och fick psykiska rubbningar på något sätt, klarade inte av jobbet och det är äkta utbränndhet. Däremot tror jag att alla andra 95% är rent skit!
Vet två exempel varav en skulle kunnat ha brännt ut sig, men tror det är ganska mycket mygel på gång, men däremot ett annat exempel på morsans vän, en fet jävla tant som har varit sjukskriven som utrbränd i 3 år!!! Va fan! Jag kan gå med på utbrännd på kanske 2 månader, kanske något mer i värsta fall, men går det för lång tid så att det närmar sig ett halvår så ska personen fan inte ha pengar!
Och företagen ska absolut inte betala får något som inte ger nåt! De betalar för tjänster för fasen! Och skattebetalarna får stå skuld till detta, och då ska den utbrännde inte kunna leva gott på de pengarna, och defenetivt inte kunna leva på dom en längre tid!!

shackalen:
Jag kan inte se snällheten i att ligga hemma när andra jobbar för den? Den som är taskigast i detta fallet är de som ligger hemma och låter alla andra arbeta för den, och då måste krav sättas så att även denna tvingas ut i arbetet. Vi som kommer med åsikter om att dra åt trådarna i bidragen gör inget ont, vi vill få de som gör ont göra gott.

*edit*
Glargh:
Mindre värda... deras anledning är mindre värd. Är misstänksam som ett as mot psykiska sjukskrivningar då jag vet att det hälften av dom ljuger.

[Ghlargh]

Så för att hälften av alla utbrändhetsfall och psykiska sjukskrivningar är fake så ska alla straffas? Vore det inte bättre att kolla upp fallen noggrannare än att straffa tusentals människor som faktiskt inte kan jobba?

Och många företag ställer högre och högre krav utan att bry sig om hur arbetarna mår. Särskilt företag som anställer folk utan speciell utbildning eftersom dom kan bytas ut mycket lätt. Tillexempel personal inom helpdesk och budtjänster.

Lastbilschauförer arbetar aldeles för hårt och sover för lite för att dom inte får några jobb om dom inte arbetar mer än det som är lagligt.

Ex. tidningsbud har riktigt dåliga arbetsförhållanden.

Helpdesk och marketing använder ett provisionssystem som leder till utbrändhet.

Samhället i stort skulle vinna på att fler personer anställdes för att minska arbetstempot, men istället för att minska på stressen kräver företagen "stresstålighet" av sina anställda.
Stress är en naturlig reaktion som är bra för att klara sig ur farliga situationer, men om man stressar konstant gör man inte bara ett sämre jobb, man bränner ut sig också, det är det utbrändhet innebär.

[fisk]

Jag är skeptisk till att utbrändhet beror på stress, jag är mer inne på Johan Asplunds väg om social abstraktion. (Det sociala livets elementära former, 1993 (nyutgåva)).

Stressar man mycket och arbetar mycket så blir man utarbetad, medan utbrändhet snarare beror på att den egna identiteten, såväl som andras identiteter blir abstrakt.

[Ghlargh]

Stressar man mycket och arbetar mycket så blir man utarbetad, medan utbrändhet snarare beror på att den egna identiteten, såväl som andras identiteter blir abstrakt.

Nu är det ju bara det att "utbränd" är ett annat ord för "utarbetad"

Problemet försvinner inte för att man tejpar ett annat namn på det och gömmer det bakom kylskåpet samtidigt som man hänvisar till 600sidig literatur...

[Dissident]

Den typiskt svenska avundsjukan vaknar.

Ja, det är ett välkänt faktum att avundsjuka inte förekommer i andra länder.

[redhat]

2: Diabetikers pengar borde baseras på deras närvaro i skolan. Pengarna borde gå med närvaron, låter lite väl hårt kanske, men något krav måste samhället ha på denna person om samhället ska betala det.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och påpeka att det där var ett helvetes korkat uttalande. Vad har diabetes med närvaron i skolan att göra? Tanken har aldrig slagit dig att diabetes är en sjukdom som inte bara huserar bland grundskolans elever? Jag, som diabetiker, skulle kunna offra min högerarm för att bli av med skiten. Vi skulle kanske kunna byta? Du får fri behandling, och ta sprutor minst 5-6 gånger om dagen samt blodprov. Resten av ditt liv. Extra roligt om man ska festa och riskerar att dö i insulinkoma varje gång. Men visst, det är alltid skönt att höra veta-bättre typer som dig uttala hur landet borde styras. Vet du föresten vad som skulle hända om diabetikerna fick betala för sin behandling? Skulle inte tro det. Högkostnadsskydd. Tada!

Den dagen du själv inte har råd att äta julskinka med tjocka släkten och ge dina vänner dyra julklappar och är i behov av hjälp, för att du t ex mår dåligt tror jag att tonen kommer att vara annorlunda.

Visst, tycker jag att det stinker när folk ligger hemma på sofflocket och hävdar att de inte kan arbeta för att de har en whiplash-skada de fick för 10 år sedan samtidigt som det finns människor som arbetar i den mån de kan trots en tjockare journal än den tjockaste bok du läst.

[fisk]

Nu är det ju bara det att "utbränd" är ett annat ord för "utarbetad"

Problemet försvinner inte för att man tejpar ett annat namn på det och gömmer det bakom kylskåpet samtidigt som man hänvisar till 600sidig literatur...

Utbrändhet och att vara utarbetad är två skilda saker, att vara utarbetad handlar om att ha stressen och kravet på sig att utföra för många sysslor samtidigt på för kort tid, under lång tid. Att vara utarbetad är ett samhällsproblem likaväl som utbrändhet, men man skall inte blanda ihop de två.

Utbrändhet drabbar oftast människor i den människoarbetande sfären, detta är människor som dagligen hanteras som om de vore abstraktioner. Utbrändhet är ett fenomen som exempelvis finns i relationer, och handlar om att på ett psykiskt plan bli en abstrakt varelse för sin omgivning.

Jag kan väl rekommendera litteraturen, den är varken på 600 sidor, eller särskilt svårläst. Den tar upp en hel del matnyttig information som är ett par steg längre fram än populärvetenskapens träsk.

Kapitlen om just utbrändhet är på kanske 80 sidor, eller 120 om man vill få reda på vad social abstraktion är för något.

[Ang]

2: Diabetikers pengar borde baseras på deras närvaro i skolan. Pengarna borde gå med närvaron, låter lite väl hårt kanske, men något krav måste samhället ha på denna person om samhället ska betala det.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt och påpeka att det där var ett helvetes korkat uttalande. Vad har diabetes med närvaron i skolan att göra? Tanken har aldrig slagit dig att diabetes är en sjukdom som inte bara huserar bland grundskolans elever? Jag, som diabetiker, skulle kunna offra min högerarm för att bli av med skiten. Vi skulle kanske kunna byta? Du får fri behandling, och ta sprutor minst 5-6 gånger om dagen samt blodprov. Resten av ditt liv. Extra roligt om man ska festa och riskerar att dö i insulinkoma varje gång. Men visst, det är alltid skönt att höra veta-bättre typer som dig uttala hur landet borde styras. Vet du föresten vad som skulle hända om diabetikerna fick betala för sin behandling? Skulle inte tro det. Högkostnadsskydd. Tada!

Den dagen du själv inte har råd att äta julskinka med tjocka släkten och ge dina vänner dyra julklappar och är i behov av hjälp, för att du t ex mår dåligt tror jag att tonen kommer att vara annorlunda.

Visst, tycker jag att det stinker när folk ligger hemma på sofflocket och hävdar att de inte kan arbeta för att de har en whiplash-skada de fick för 10 år sedan samtidigt som det finns människor som arbetar i den mån de kan trots en tjockare journal än den tjockaste bok du läst.

Jag är givetvis garanterat för fri vård, om personen förtjänar. En person som ligger hemma och deppar över sin sjukdom och bara skiter i livet när vi arbetare ska behöva betala grymma summor för att hålla denna personen i liv är något som kan reta en.
Givetvis riktas mina tankar till denna jag känner som får en massa bidrag för att den är diabetiker, och denna person gör ingeting som skulle tjäna in det den har kostat. Och inte nog med det så tar denna person inte sin sjukdom på allvar, t ex så är kondition super-viktigt för en diabetiker då andra-grads (den med 5 sprutor om dagen) diabetiker riskerar tunga fysiska problem. Synen kan försämras avsevärt, kroppsdelar börjar fungera dåligt, riskerar tappa håret m.m Hur mycket som helst kan hända. Och vilka får betala denna vård för att personen inte pallar motionera. VI, arbetarna!! Och som ett satans körsbär på toppen så röker personen.

För att denna personen ska fixa sig så måste den bli tvingad genom livet! Hur gör man detta? Den lösning jag har är att skära på bidragen, dra i trådarna. Studiebidrag kan ryka om man inte skärper sig (dock är denna lag väldigt oklart skriven och det skiljer från skola till skola hur lång frånvaron få va), men det kan inte diabetes pengarna. De borde väl också bantas ner om personen inte skärper sig.

(obs att jag pratar om ett exempel jag känner till. Drar det bara som exempel då det finns även fler sjukdomar som jag vill införa samma sak på, men tyckte detta verkligen framhäver vad jag menar. Sen har jag vänner som är diabetiker men sköter sin utbildning och de ska ha all vård de kan få gratis, givetvis)

Eller så kan man se det som farsan. Han jobbar mycket, och därav tjänar mycket pengar. 60% av hans lön går till skatt, d vs att han försörjer en liten familj med bidrag om man vill se det så, och då förstår man att han retar sig något helt fruktansvärt när han betalar så mycket pengar i skatt och det finns de som lever gott på hans pengar utan att göra ett skit när han knappt kan titta med ögonen efter en dag på jobbet. Däremot så har han inget emot att betala så mycket i skatt om pengarna hade gått till människor som hade försökt här i livet. Bara som exempel...

[Zezo]

*Gäsp*
Den typiskt svenska avundsjukan vaknar.
Jag tror inte ett ögonblick på att någon av er skulle tacka nej till de pengar som beskrivs i vissa exempel i inläggen.

Sen kan många ha det lite för bra med tanke på vad som hänt visst, men man får se saker o ting fall till fall tycker jag.

Det finns ingen tvekan om att systemet utnyttjas av många, men samtidigt måste vi ha nån form av system, för att inte bli som vissa andra länder, där det istället ligger hemlösa på gatorna i drivor, och prostitution och annat flöder (jo jag vet, jobbig jämförelse, men bare with me)

Jag säger inte att jag är insatt i ämnet, men jag tycker inte om när det svenska fördomssamhället vaknar o generaliseringarna flödar....

Röstar på dig Rince, kunde inte formulera det bättre själv

[fisk]

Ang: Om inte det svenska landet och den svenska politiken passar herrn är han fullt välkommen att flytta till en annan plats, alternativt se till att ett parti som förespråkar hans ideal kommer till makten. Om du är så rädd för bidragsfiskare, tala då om för dem själva hur värdelösa de är. Jag är säker på att det finns människor här på forumet som tillhör den kategori du besudlar.

Vem skall bedöma vilken människa som är mindre värd bidrag? Vem skall tala om för personer som "fiskar bidrag" att de gör det av icke-legitima skäl? Och vem skall bedöma vilka som faktiskt förtjänar dem? Du?

Att ställa sig främst i ledet och kasta skit på redan utsatta människor är ganska lätt, det är tacksamt att sparka på människor som ligger ned. Vad fan vet du om hur det är att leva deras liv? Vad vet du om vad de känner, vad för orsaker som ligger bakom deras tillstånd? Du är hastig att döma andra, är du lika hastig att se till vad du själv gör?

Du säger att du betalar skatt, och att din familj betalar skatt, det ni tillsammans gör är spott på en klippa vid havet.

Det här sättet du håller på att utdela slag emot de som du bedömer "inte förtjänar" vård är så lågt, att du får kräla bland maskarna för att finna det. Tror du på fullaste allvar att en diabetiker som riskerar sin hälsa gladeligen kastar bort den? Struntar i sin kondition, och så vidare? En diabetiker som inte sköter sin hälsa kostar förvisso pengar, men detta leder till sist till dialys, och slutligen till döden. De som drabbas av diabetes vet att det är ett mycket allvarligt tillstånd, de behöver inte en självrättfärdig idiot som du är för att tala om det för dem.

Vad åstadkommer vi med att tvinga människor till saker? Att skära bort bidragen för dem?

Jag som varit i en jävligt krass livssituation vet precis hur det är att leva under existensminimum och att försöka ta sig ur en livssvacka, det är något som herrn tycks uttala sig friskt om, men inte veta det minsta dyft om.

Jag förstår att du känner dig orättvist behandlad när du ser människor runtomkring dig som i dina ögon inte förtjänar bidrag, kanske har du rätt, kanske är det många som utnyttjar systemet - men vi kommer inte att göra det bättre för de som faktiskt förtjänar bidrag och statligt stöd genom att sänka dem för att komma åt "fuskarna".

Jag har blivit behandlad som fuskare och bidragsfiskare, jag har fått skit kastad i ansiktet av såkallade "doktorer" som tyckt att "jag skall rycka upp mig" när jag varit sjukskriven, och jag har hört hela den smörjan du just listat upp. Inget av allt detta skitprat gjorde att jag blev frisk, snarare tvärtom. Det var när jag slutade prata med doktorer, sjukhusanställda psykologer och dilletanter (likt föregående talare) som jag fann lugnet att ta tag i mitt liv igen och göra något vettigt av det.

Lyckligtvis har jag inte diabetes (iallafall inte än), men jag har en stark känsla att den kamp jag gick igenom då knappast underlättats av en dylik sjukdom.

[Ang]

fisk:
Tycker inte du att man kan sätta krav genom att börja skära på bidragen om personen t ex skiter i sin utbildning antar jag att du har gjort samma sak. Vad om du hade blivit tvingad till att utbilda dig för att få tillgång till bidragen? Kanske du isf gått till högskla eller liknande och sedan skaffat sig ett jobb?

Det jag inte vill se är personer som får pengar, men skiter i livet. Jag vill inte se personer som beklagar sig över en massa psykiska problem då det är där allt mygel pågår, d vs att man skär ner så mycket på pengarna under psykiskasjukskrivningar att det inte längre är värt att mygla osv

Och angående till att flytta till ett annat land så finns det för, och nackdelar. Sverige råkar vara det land som erbjuder den bästa utbildningen, och det är jag grymt för, samt också bidrag men det är här jag vill strypa lite. Även vår natur, våra städer och allt vi har är mycket rent jämfört med andra länder m.m
Sverige råkar vara ett av de bästa länderna att leva i, men,....

Ingenjör i USA = medel 900 000kr om året.
Ingenjör i Sverige = medel 600 000kr om året.

Sveriges ingenjörer är bland världens mest underbatalda om man ser till de andra länderna. I USA får ingenjörer 50% mer pengar samt mindre skatt!! Så var jag ska bo dinglar lite på en tråd.

[Grim]

Du låter som en bortskämd barnunge som lyssnar på hårdrock och är allmänt tuff, och har surfat genom livet på en räkmacka.

Och du känner inte mig så, no offence taken, även om det var din intention.

man ger ju ändå ett visst intryck genom hur man skriver, även om det bara är text på en skärm, och ger du ett intryck av att vara dryg så ligger det ju nära till hands att tro att du faktiskt är det?

[staretsen]

Sänk arbetsdagen till 6 timmar, med bibehållen lön. Inte bara sänker det antalet sjukskrivningar, fler måste också anställas vilket leder till lägre arbetslöshet. Undersökningar visar dessutom att det skulle kosta lika mycket att anställa alla arbetslösa i fasta jobb i offentlig sektor, som att betala bidrag, A-kassa m.m. åt dem som arbetslösa.

Det skälls mycket på välfärdssamhället idag, men det är inte där problemet ligger. Så länge arbetsgivarna har ett intresse av arbetslöshet (konkurrens om jobben istället för konkurrens om arbetare) så kommer den att existera. Att färre arbetare arbetar mer är ett utmärkt sätt att upprätthålla arbetslösheten samtidigt som man får ut större produktion ur varje enskild arbetare för mindre pengar.

Argumenten mot 6 timmars arbetsdag är huvudsakligen att det skulle leda till en ekonomisk kollaps, och att det är en för stor påfrestning för företagen. Men så lät det när vi gick från 12 timmar till 8 också, och ni må kalla mig en naiv liten jävla 13-åring som inte vet ett skit om samhället och dessutom inte levde när vi gick till 8 timmar, men jag tror att arbetarna har det bättre idag och jag tvekar till om någon ekonomisk kollaps har inträffat pga av sänkningen av arbetstid. Det är knappast så att företagen inte gör vinster idag...

[Ramza]

Du låter som en bortskämd barnunge som lyssnar på hårdrock och är allmänt tuff, och har surfat genom livet på en räkmacka.

Och du känner inte mig så, no offence taken, även om det var din intention.

man ger ju ändå ett visst intryck genom hur man skriver, även om det bara är text på en skärm, och ger du ett intryck av att vara dryg så ligger det ju nära till hands att tro att du faktiskt är det?

Jag tror att det var mer bullseye än vad Gnuet anar.